Berätta för framtiden - Efter Förintelsen

Här kan du läsa en transkribering av filmens speaker. Syftet med transkriberingen är främst att göra filmens innehåll sökbart för sökmotorer och chatbotar.

Det kan vara svårt att förstå filmens handling genom att bara läsa texten då man inte samtidigt ser filmens bilder. Därför rekommenderar vi att du ser filmen istället för att läsa transkriberingen.

SPEAKER:

Efter nästan sex år av världskrig kapitulerar Tyskland i maj 1945. En vecka tidigare har Adolf Hitler tagit sitt liv i en bunker i Berlin. Det nazistiska ledarskapet faller samman. Europa ligger i ruiner.

Kriget och Förintelsen har sammanlagt krävt 75 miljoner människors liv. Striderna har rasat i Europa, Afrika, Asien och på haven. Överallt märks krigets fasor. Miljontals människor har förlorat sina hem och är på flykt.

När de allierade trupperna avancerar genom Europa gör de upptäckter som förändrar omvärldens förståelse av vad som pågått. Koncentrationsläger efter koncentrationsläger befrias. Omvärlden börjar långsamt förstå vidden av Nazitysklands utrotningskrig som pågick parallellt med världskriget.

Filmbilder sprids över världen. Bilder från Förintelsen. Bilder på högar av utmärglade kroppar och människospillror som mot alla odds fortfarande lever.

De tyska nazisterna planerade och genomförde ett gigantiskt projekt av förföljelse, tortyr, slaveri och massmord. 6 miljoner judar mördades i Förintelsen. Mellan 250 000 och 500 000 romer dödades. Även personer med funktionsnedsättning, politiska motståndare, homosexuella och andra grupper förföljdes och mördades. Människor mördades enbart för vilka de var och vilka de fötts till.

Detta var inga slumpmässiga våldshandlingar. De var organiserade och genomförda av en modern stat med lagar, myndigheter och administrativa system. Mänskligheten tvingades ställas ansikte mot ansikte med det faktum att lagar kan användas som ett medel för att utföra folkmord.

När kriget tog slut stod världen inför en djupgående fråga: är det möjligt att skipa rättvisa för brott så grova och omfattande att inga tidigare lagar varit utformade för att hantera dem?

De fyra allierade, Sovjetunionen, USA, Storbritannien och Frankrike, enades om att hålla en gemensam internationell rättegångsprocess. Nürnbergrättegångarna blev därför en historisk vändpunkt. För första gången hölls ledarna för en besegrad stat rättsligt ansvariga inför en internationell domstol.

ARKIVMATERIAL (Nürnberg-rättegångarna)

"Privilegiet att inleda den första rättegången i historien för brott mot världsfreden ålägger ett stort ansvar. De oförätter som vi söker fördoma och bestraffa har varit så beräknade, så illvilliga och så förödande, att civilisationen inte kan tolerera att de ignoreras. Därför att den inte kan överleva att den upprepas."

SPEAKER:

Nazistiska ledare åtalades inte bara för angreppskrig och krigsförbrytelser, utan även för första gången någonsin för brott mot mänskligheten. I huvudprocessen åtalades 22 ledande företrädare för Nazityskland. Hitler, Himmler och Goebbels hade redan tagit sina liv. Goebbels och hans hustru förgiftade även sina sex barn. Hermann Göring var den mest kände av de åtalade. 19 av de 22 befanns skyldiga. 12 dömdes till döden.

Under hela Nürnbergprocessen ställdes omkring 200 personer inför rätta, varav de allra flesta dömdes. Samtidigt undgick hundratusentals personer i den nazistiska statsapparaten både rättegång och straff. Många levde vidare utan att ställas till svars.

ARKIVMATERIAL (Nürnberg-rättegångarna)

"Tilltalad, enligt ditt eget vittnesmål, var du direkt ansvarig för mordet på 6 miljoner judar. Finns det någon förklaring du vill ge i denna fråga?"

SPEAKER:

Rättegångarna förändrade den internationella rätten i grunden. Försvaret att man bara följde order avvisades. Det fastslogs att individer, inte bara stater, kan hållas ansvariga för brott mot mänskligheten.

Efter Förintelsen och genom rättegångarna i Nürnberg tog ett nytt moraliskt och rättsligt ramverk form. Idén att vissa brott angår hela mänskligheten, oavsett var de begås.

Förenta Nationerna bildades i oktober 1945 för att förhindra framtida världskrig och främja fred, säkerhet och mänskliga rättigheter. År 1948 antog FN den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, framtagen av representanter från olika delar av världen. Bland annat rätten till liv, värdighet, frihet från tortyr och likhet inför lagen slogs fast, formulerade i skuggan av nazismens brott och prejudikaten från Nürnberg.

Samma år antogs konventionen om förebyggande och bestraffande av brottet folkmord, som gör det straffbart att ha som avsikt att förinta grupper av människor på grund av nationalitet, etnicitet, ras eller religion.

Erkännandet av folkmordet på romer dröjde dock länge. I Västtyskland erkändes det först 1982 som ett rasistiskt motiverat folkmord, och i EU först 2015.

Men arvet från nazisternas förföljelse sträckte sig bortom massmordet. Miljontals människor hade drivits på flykt utan hem att återvända till, utan medborgarskap eller skydd. Mot bakgrund av andra världskrigets massfördrivningar, och omvärldens tidigare misslyckande att ge skydd åt flyktingar, antogs 1951 års flyktingkonvention. Den definierade vem som är flykting och att ingen får avvisas till ett land där dennes liv eller frihet hotas.

De internationella överenskommelserna om mänskliga rättigheter grundar sig på erfarenheterna av de ohyggliga brotten som skedde under andra världskriget. De är inte bara rättigheter, utan också skyldigheter för stater att se till att de respekteras. Vi har också alla ett ansvar att respektera våra medmänniskor och att stå upp för alla människors lika värde.

För de överlevande tog historien inte slut 1945. Många återvänder till samhällen där deras hem hade tagits över eller där hat och misstänksamhet levde kvar. Förlust, trauma och tystnad kommer att prägla generationer. Erfarenheterna gick i arv. Antisemitism och antiziganism försvann inte med Nazitysklands fall. De finns kvar i olika former även i dag.

Folkmordet tog form i Europas hjärta. Vi har för alltid påverkat vår världsdel och dess utveckling. Det är viktigt att förstå varför och hur det kunde ske.

Förintelsen ägde rum därför att människor, inte bara nazistiska ledare utan också helt vanliga människor i alla delar av samhället, valde det. De var inte monster i en annan värld utan människor i ett samhälle som gradvis anpassade sig till en brutal politik. De valde att planera, vara delaktiga i och genomföra massmord, under lång tid. De kunde ha gjort andra val.

Förintelsen var inte oundviklig. Därför måste vi förstå hur det kunde ske. Det är en del av vår gemensamma historia och vårt gemensamma nu. Vi får inte glömma. Vi får inte sluta se.