Berätta för framtiden - ideologi och politik i Nazityskland
Avsnitt 2 av 7 i filmserien Berätta för framtiden, en utbildningsfilm om Förintelsen.
Ideologi och politik i Nazityskland
Avsnitt 2 av 7 i filmserien Berätta för framtiden.

Varning: Innehåller starka och obehagliga bilder.
Här kan du läsa en transkribering av filmens speaker. Syftet med transkriberingen är främst att göra filmens innehåll sökbart för sökmotorer och chatbotar.
Det kan vara svårt att förstå filmens handling genom att bara läsa texten då man inte samtidigt ser filmens bilder. Därför rekommenderar vi att du ser filmen istället för att läsa transkriberingen.
Transkribering
INTERVJU (Kurt Gordan):
“Jag upplevde mig aldrig på den tiden som jude. Dessutom var jag cendréfärgad, jag såg inte ut så. Eller jag trodde inte att jag såg ut så.
Men den här första chocken kom ju att man skulle gå fram en viss dag med ett så kallat arierintyg. Alltså föräldrarna fick intyga att man var arier, intill tredje generation tror jag. Och de här lapparna skulle man gå fram med i klassen. Och det intyget hade inte jag.
Det framstår för mig som en sådan här början till att saker och ting förändrades.”
ARKIVMATERIAL (Hitler, tyskt tal):
"I våra ögon måste framtidens tyska ungdom vara smidig och smal! Smidig som vinthundar, stark som läder och tuff som Krupp-stål!”
SPEAKER:
Tysklands diktator Adolf Hitler talar till landets ungdom. Nazisterna har skapat en särskild organisation för att fostra barn och unga i deras politik: Hitlerjugend. Det är lag på att man måste vara med.
Hitlers vision är att skapa ett stortyskland enbart befolkat av så kallade ariska människor. Blonda, blåögda med germanskt ursprung.
ARKIVMATERIAL (Hitler, tyskt tal):
"Vad vi vill ha av framtidens tyska ungdom är annorlunda än vad det förflutna önskade. Vi måste utbilda en ny människa. Att ge det tyska folket en ny idé, att ena detta folk kring denna idé och leda dem till ett nytt sätt att leva. Det är århundradets största gärning för vårt folk!"
INTERVJU (Monica Kischinowsky):
“När vi gick i den tyska skolan började dagen med att vi stod i en stor ring på skolgården. Och då sjöng man den tyska nationalsången och då skulle man göra Heil Hitler-hälsningen. Och jag minns hur jag vred på armen och tyckte att det var högst obehagligt."
SPEAKER:
I detta avsnitt följer vi utvecklingen efter 1933 och de första stegen som leder fram till Förintelsen. Hur kunde det ske?
Det är 1933. Nazisterna har tagit makten i Tyskland och förvandlat landet till en diktatur med Adolf Hitler som Führer. Nazisterna kan nu börja genomföra den politik de planerat under 20-talet: att skapa ett stortyskland som ska bli en supermakt och upprätta den förlorade hedern sedan förlusten i första världskriget.
Det första steget är att göra sig av med alla politiska motståndare. De bygger speciella fångläger där de utan rättegång fängslar tusentals kommunister och socialister över hela landet. Så kallade koncentrationsläger. Andra i oppositionen gömmer sig eller blir mördade. Många flyr. Som följd försvagas motståndet mot nazisterna kraftigt. Hela samhället och vardagslivet genomsyras snart av nazisterna och deras idéer.
INTERVJU (Kurt Gordan):
"Jag kommer ihåg när de här bänkarna kom, som var gulfärgade. 'Endast för judar'. Det blev tidigt så att judar inte fick gå på bio. Men det retade mig, så jag gick på bio ändå."
"Vi noterade givetvis att man hade ritat en Davidsstjärna, en Magen David, på huset, på fasaden, en stor. Och min far gick ner och skurade bort det. Davidsstjärnan kom tillbaka. Och min far skurade bort den. Och Davidsstjärnan kom tillbaka.”
SPEAKER:
Den 10 maj 1933 startar nazisterna en kampanj mot det de kallar otysk kultur. På bokbål bränns böcker av judiska författare och andra som anses opassande, även många barnböcker. En av böckerna som bränns är en hundra år gammal diktsamling av den tysk-judiske författaren Heinrich Heine, som innehåller raderna: "Där man bränner böcker bränner man till slut också människor."
Bokbålen leds av propagandaminister Joseph Goebbels. Han kontrollerar och censurerar tyska medier och tvingar konstnärer och akademiker från sina poster när de vägrar anpassa sig. Inga fler judar får ta plats på bibliotek, universitet och i media.
I Östeuropa, Polen, Ukraina och Ryssland, där de allra flesta av Europas judar bor, är situationen ännu svårare. Under 1920-talet har det direkta våldet mot judar eskalerat. I så kallade pogromer misshandlas och dödas judar regelbundet av folkmassor, ofta påhejade av militär och polis. Under 1920-talet mördas runt 100 000 judar i pogromer i Östeuropa och Ukraina, och judiska hus och byar sätts i brand.
Men historien av judeförföljelser sträcker sig långt tillbaka i tiden. Judar har levt som en minoritet i Europa i 2000 år. Under medeltiden anklagade den kristna kyrkan levande judiska personer för Jesus död, som om judar som levde hundratals år efter korsfästelsen skulle kunna straffas för den. Martin Luther, den protestantiske reformatorn, beskrev i början av 1500-talet judar som djävlar i människogestalt.
Under århundraden förbjöds judar att äga mark och vara bönder, och många livnärde sig därför med handel. Kyrkan förbjöd kristna att ta ut ränta, och judar blev de som gav lån. Det var en praktisk lösning för majoritetssamhället att pengaskulder låg utanför släkter och vänner, men det skapade en nidbild av judar som giriga pantlånare som parasiterar på samhället. En grundidé i antisemitismen är föreställningen om judar som en maktkonspiration som i det dolda styr världen.
Våren 1933 övergår till sommar. I juli förbjuds formellt alla andra partier. Det blir allt svårare att leva som jude i Tyskland. Alla företag, affärer och läkarmottagningar som ägs av judar, stora som små, övertas av ariska tyskar. Många judar tvingas lämna sina arbeten och studier.
Enligt den nazistiska rasideologin utgör det tyska ariska folket tillsammans en folkgemenskap, en kropp i ett land. Nazisterna försöker rensa folkkroppen från "dåligt DNA". Sommaren 1933 lagstiftas det om att människor med ärftliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar ska steriliseras så att de inte kan få barn. Runt 400 000 människor drabbas.
Allt som hotar folkgemenskapen ska elimineras. Som hot räknar man andra raser, men också alla människor med funktionsnedsättningar, psykiska eller ärftliga sjukdomar, eller som på andra sätt inte passar in i partiets normer.
Liksom judarna har det romska folket under århundraden förtryckts och förföljts i Europa. Under 500 år fram till mitten av 1800-talet utnyttjades de som slavar i Rumänien, och överallt i Europa finns lagar som begränsar deras möjligheter till arbete, bostad och skolgång. Romerna är en folkgrupp som nazisterna föraktar djupt.
Under Weimarrepubliken har homosexuella och andra utanför heteronormen kunnat leva relativt öppet i storstäderna. Nu stängs klubbarna och i enlighet med den tyska lagens ökända paragraf 175 arresteras homosexuella män över hela landet. Också personer som anses ha asociala beteenden arresteras, ett samlingsbegrepp för människor som nazisterna i sin renhetsiver vill ta bort från samhället.
Sommaren 1936 deporteras romer till lägret Marzahn utanför Berlin. Nazisterna vill inte att de ska synas i staden eftersom de olympiska spelen ska gå av stapeln.
Olympiska spelen 1936 är viktiga för nazisterna. De ser sig som övermänniskor och vinna i idrott blir bevis på styrkan hos deras ras. Nazisterna gör det mycket svårt för internationella judiska idrottare att resa in i landet, och internationellt uppmanar många till bojkott. Det är känt att det finns hundratals läger i landet, arbetsläger där folk hålls inlåsta och tvångsarbetar, och det är känt hur nazisterna behandlar landets judiska befolkning och andra minoriteter. Sverige deltar ändå.
Men på Olympiastadion är det en svart amerikansk löpare, Jesse Owens, som tar hem flest medaljer, något som irriterar Hitler mycket. Oavsett blir OS en propagandavinst.
INTERVJU (Wilma Lundström):
"Eftersom pappa inte fick arbeta längre och tjäna pengar så blev det ju svårt med ekonomin hemma. Jag kom ihåg jag var hungrig många gånger när man skulle gå och lägga sig. Min pappa sa alltid: 'Vad ska det hända mig? Jag har inte gjort någonting och jag var med i första världskriget och kämpade.' Han fick järnkorset och allt sånt där. Han hade inte gjort någonting."
SPEAKER:
År 1935 antas en samling nya lagar som fråntar den judiska befolkningen deras medborgerliga rättigheter och avskiljer dem från övriga i samhället. Nürnberglagarna. Alla judar förlorar medborgarskap och rösträtt. Judiska barn får inte gå i samma skolor som ariska tyska barn. Judar förbjuds att äga radioapparater, cykla eller besöka parker. Det blir också förbud för judar och kristna att gifta sig med varandra.
INTERVJU (Wilma Lundström):
"Och de ekonomiska svårigheterna blev ännu värre, för det blev lag på att man skulle lämna in sina värdeföremål, som till exempel silverljusstakar eller smycken."
Judar emigrerar. Flyktingar korsar gränsen.
INTERVJU (Eva Lecerof):
"Min mamma och min syster följde med till bussen, men pappa följde med mig till Frankfurt. Och i Frankfurt skiljdes vi, han och jag. Och det var fruktansvärt, det glömmer jag aldrig. Jag tror att han tuppade av vid järnvägsstationen. Jag såg ju bara när tåget rörde på sig att han sjönk ihop. Han svimmade alltså. Så han förstod nog hur allvarligt det var, men det gjorde ju inte jag. Sen fick jag reda på senare att min pappa dog redan i mars eller april 1942."
SPEAKER:
Det internationella stödet för judiska flyktingar minskar. Det går inte att undkomma nazisterna genom att fly. Judiska flyktingar får inte politisk asyl och inresekraven skärps allt mer.
Trots att Versaillesfördraget i princip förbjuder Tyskland att ha en militär börjar landet rusta upp. Man tillverkar vapen och bygger ut infrastrukturen, vilket sätter fart på ekonomin som länge varit i kris. Den ekonomiska framgången och trotset mot Versaillesfördraget gör nazisterna ännu mer populära bland folket.
Våren 1938 marscherar tyska trupper in i Österrike och landet blir en del av Tyskland. Österrike gör inget militärt motstånd. Många österrikare jublar. Nu blir det officiella namnet på landet Stortyskland.
Men för Österrikes judiska medborgare innebär detta en katastrof. Nu gäller Nürnberglagarna även dem och de trakasseras, misshandlas och mördas. I Wien tvingas österrikiska judar tvätta gatorna med borstar för att ta bort pro-österrikiska slagord. I skräck försöker många judar lämna landet. Även delar av dåvarande Tjeckoslovakien annekteras.
INTERVJU (Wilma Lundström):
"Hitler kom ju först till Tjeckoslovakien och då började bekymren. Från ena dagen till den andra var hela huset mittemot tömt och man hörde skrik. Man tog bort affärer, judar fick inte göra det, judar fick inte det. Det var värre för varje dag, någonting. Jag såg ju på pappa att han var väldigt ledsen. Jag hade ingen aning om vad som hände. Det fanns ju ingen radio, de tog ifrån oss radio. Vi skulle inte höra nyheter."
SPEAKER:
Sommaren 1938 träffas representanter från 32 länder på Evian-konferensen i Frankrike för att diskutera mottagning av judiska flyktingar från Centraleuropa. Men länderna uppger ekonomiska, politiska och rasistiskt motiverade skäl till att inte öppna gränserna. Även det svenska utrikesdepartementet beskriver judarna som ett problem och en börda som måste spridas till länder utanför Europa.
I november 1938 skjuter en sjuttonårig polsk jude en tysk ambassadtjänsteman i Paris, som en hämnd för att föräldrarna utvisats från Tyskland. Mordet används som en förevändning av tyska nazister och deras stormtrupper för att utlösa en enorm våldsvåg mot judar över hela landet, det som nu kallas novemberpogromen.
INTERVJU (Kurt Gordan):
"Jag kom hem till Berlin den kvällen och hade ingen aning om det. Jag åkte med något som heter Stadtbahn. Och när jag åker ser jag plötsligt hur en synagoga som ligger nära Kurfürstendamm brinner, med flammor högt upp i taket. Då förstod jag att det var något galet. Man slog ner folk på gatorna. Affärer som var förstörda."
SPEAKER:
Natten mellan den 9 och 10 november mördas runt 1 500 judiska tyskar. De slås ihjäl med stenar, skjuts, kastas ut genom fönster. Många drivs till att begå självmord. Deras tillgångar stjäls och synagogor bränns ned. 7 500 judiska butiker får sina skyltfönster krossade och glassplittret täcker gator och trottoarer över hela landet. Runt 30 000 män förs till koncentrationsläger. Under de kommande tio månaderna flyr över 100 000 judar från Tyskland.
Även i Sverige har man förfärats av novemberpogromen. Tidningarna har stora artiklar och något fler judar får resa in. Men av de 1 748 som ansöker om inresa till Sverige avslås hälften. Många av dem kommer senare att dödas av nazisterna.
I oktober 1938 blir alla judiska tyskars pass ogiltiga och ersätts med pass stämplade med röda J, efter påtryckningar från Schweiz och Sverige.
Även attackerna mot homosexuella män ökar. Under 1937 till 1939 fängslas runt 60 000, och ungefär 10 000 förs vidare till koncentrationsläger där många av dem dör.
ARKIVMATERIAL (Hitler, tyskt tal):
"Jag vill vara profet igen idag. Om den internationella finansjudendomen skulle lyckas med att kasta nationerna in i ett nytt världskrig, då kommer resultatet inte att vara en socialistisk värld och judendomens seger, utan förintelsen av den judiska rasen i Europa."
SPEAKER:
1939 anser Tyskland att det inte räcker med de landområden man redan lagt under sig. Man vill ha ännu mer "Lebensraum", livsutrymme för det ariska folket. Den 1 september går Tyskland till anfall mot Polen.
Andra världskriget har börjat.








