Tekniska museet – poesi och skådeprocesser

Vid ett av Moskvas mest centrala torg, Novaja plosjtjad (Nya torget), alldeles i närheten av Lubjankatorget, ligger Tekniska museet, vars stora hörsal flera gånger under 1920-talet avvändes för bolsjevikregimens politiska skådeprocesser – uppgjorda rättegångar vars syfte var att peka ut fiender till sovjetmakten

Tekniska museets nya byggnad invigdes 1877, och 1907 byggde man till den norra flygeln, där den stora hörsalen ligger, med ingång från gaveln. Stora salen blev snart ett viktigt centrum för kulturlivet i Moskva. Här framträdde poeter som Majakovskij, Bunin, Achmatova, Tsvetajeva, Blok och Pasternak inför stor publik, och här hölls hetsiga debatter om den moderna litteraturen mellan representanter för olika litterära riktningar.

Men i augusti 1920 ägde något helt annat än poesiuppläsningar rum i Tekniska museets stora sal: Revolutionstribunalens skådeprocess mot Taktiska centret. År 1919 hade ett antal grupper och organisationer som motsatte sig bolsjevikernas maktövertagande bildat Taktiska centret, som var tänkt som ett slags plattform för dialog, samarbete och utbyte av information.

I början av 1920 arresterades ett trettiotal av centrets medlemmar, många av dem kända och framstående representanter för den ryska intelligentsian. Arresteringarna ägde rum under den röda terrorn då man ofta sköt människor utan någon som helst domstolsprocess, men i det här fallet beslutade man att de anklagade skulle dömas av Allryska centrala exekutivkommitténs revolutionstribunal under en skådeprocess. De anklagade hade naturligtvis inga möjligheter att få en rättvis rättegång och ytterst var det inte tribunalen utan bolsjevikregimen som beslutade om utgången.

Skenrättegången mot Taktiska centret slutade med att nitton av de anklagade dömdes till dödsstraff, som dock senare omvandlades till fängelsestraff.

Under april och maj 1922, var stora hörsalen också scen för den så kallade Kyrkoprocessen i Moskva – en av många massrättegångar mot den ryska ortodoxa kyrkan. Bolsjevikregimen använde den hungersnöd som brutit ut i delar av landet som argument för att konfiskera kyrkans värdeföremål och samtidigt krossa kyrkans starka inflytande och göra sig av med det högsta prästerskapet.

Ett stort antal präster och andra personer kopplade till kyrkan arresterades och ställdes inför Revolutionstribunalen, bland dem patriarken Tichon, den ryska ortodoxa kyrkans överhuvud. De anklagades för att ha spridit en olaglig appell som motsatte sig konfiskeringen av kyrkans heliga klenoder.

I rättegången dömdes elva personer dömdes till döden varav fem avrättades, och ett stort antal anklagade fick långa fängelsestraff. Patriarken Tichon undslapp dödsdom men avsattes och låstes in under sträng bevakning i Donskoj-klostret, där han avled några år senare.

På 1960-talet, under Chrustjovs ”töväder” blev den stora hörsalen på Tekniska museet på nytt en kulturell mötesplats där poeter som Voznesenskij, Jevtusjenko, Okudzjava, Vysotskij och många andra framträdde.