3. Extremistiska miljöer och världsbilder

Att ha extrema politiska eller religiösa uppfattningar behöver inte i sig vara något problem. Åsiktsfrihet råder, och även organisationsfriheten är grundlagsskyddad i Sverige. Extrema tankar ska alltså tolereras så länge de inte leder till våld, brottslighet, kränkningar eller förtryck. 

Vilka grupper och individer som anses hotfulla för samhället varierar över tid. På 1970-talet var det stora terrorhotet i västvärlden vänsterextremister, som då låg bakom mängder av grova brott. Den våldsamma högerextremismen har stått i fokus under många år, och på senare tid har vi fått en allt större vaksamhet mot radikala jihadistiska grupper som agerat även på europeisk mark.

Extremister kan agera inom ramen för traditionella organisationer. Men det har blivit vanligare med lösa nätverk som dessutom ofta är helt eller delvis virtuella. Vi talar därför allt oftare om ”miljöer”. År 2020 pekar Polismyndigheten ut de tre miljöer som nämnts i förra avsnittet: höger- och vänsterextremister samt radikala jihadister. Högerextremister och radikala jihadister beskrivs som någorlunda jämnstarka medan hotet från vänstern i dag anses något mindre. I morgon kan någon annan miljö ha gjort sig känd och vi kan få lära oss om nya hotbilder.

Det här avsnittet är en bearbetad version av Anna-Lena Lodenius text Extremistiska miljöer och världsbilder. Texten finns att läsa i sin helhet i lärarhandledningen Svåra frågor i klassrummet.