Tre extremistiska miljöer

Ett gängse synsätt är att extremism kan relateras till tre specifika ideologiska miljöer: vit makt-miljön, den autonoma samt den islamistiska miljön. Dessa beskrivs närmare i nästa avsnitt. Individer som attraheras av eller ansluter sig till dessa miljöer brukar betecknas som extremister, ibland våldsbejakande.

Det gemensamma för grupperna är idén om ett radikalt annorlunda idealsamhälle. De förenas också av att de definierat motståndare som anses hindra dem att uppnå detta ideal, vilka väcker hat, samt att de gör motstånd mot eller hotar demokratin. Kort sammanfattat: demokratin ses av de autonoma grupperna som otillräcklig, av vit makt-grupperna som onödig och av de islamistiska grupperna som ogiltig. Om en elev uttrycker motstånd mot demokratin och dess principer eller hat mot individer som identifierats som meningsmotståndare, handlar det alltså om ett extremistiskt yttrande.

Här är tre tänkbara uttalanden: 

• Sverige åt svenskarna, utrota muslimer och judar!
• Päls är mord, kapitalistisk djurhållning ska straffas med samma medel!
• Världen är ett kalifat, alla otrogna ska dö! 

Vart och ett av yttrandena vittnar om en världsbild där en tydlig syndabock pekats ut och uttrycker en önskan om att avlägsna syndabocken för att göra tillvaron bättre för den egna gruppen.