Selma Lagerlöf skrev om förbjuden kärlek

Trots att homosexuella handlingar var förbjudna enligt lag fanns viss acceptans för romantisk vänskap och kärlek mellan kvinnor under 1800-talet och runt sekelskiftet 1900. [JR8.1] Det var vanligt att vänner uttryckte romantisk kärlek till varandra, på ett sätt som idag kanske främst förväntas finnas inom traditionella parrelationer. En orsak till att detta inte sågs som otukt var att romantik inte sågs som automatiskt kopplat till sexualitet.

Lagen som förbjöd otukt användes också främst på män som älskade eller hade sex med andra män. [JR9.1] Detta berodde troligen på att kvinnor på den här tiden inte ansågs vara sexuella varelser på samma sätt som män. Eftersom kvinnors sexualitet förminskades sågs den inte som ett lika stort hot mot heteronormen.

Attityden mot kvinnor som älskade kvinnor blev hårdare i början av 1900-talet. En anledning till det var att vetenskapens syn på homosexualitet ändrades. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kom ny forskning inom sexologi och psykoanalys. Tyska läkare och sexologer hävdade att homosexualitet var ett medfött fel och hade biologiska orsaker. Psykoanalytikerna däremot såg homosexualitet som ett fel i en persons psykologiska utveckling.

En del av psykoanalytikerna ansåg också att homosexualitet kunde botas och detta synsätt fick allt större genomslagskraft under 20- och 30-talen. Den nya vetenskapen påverkade både allmänhetens syn och kvinnors syn på sig själva. På 30-talet fanns det kvinnor i Sverige som själva sökte sig till psykoterapi på grund av sina begär till andra kvinnor.

År 1990 blev en stor del av breven som Selma Lagerlöf skickade till Sophie Elkan och Valborg Olander tillgängliga för allmänheten. Selma skriver visserligen i sitt brev till Sophie att hon inte anser att hennes känslor är fula, men vad vi vet pratar hon aldrig öppet om samkönad kärlek.

Inte heller i Selmas böcker finns något skrivet om kärlek mellan två personer av samma kön. Istället handlar de om kärlek som bryter mot andra normer. I Dunungen förälskar sig bagarflickan Ann-Marie i Teodor, trots att hon redan är förlovad med Teodors brorson. I Bortbytingen tar en mamma hand om en trollunge och älskar det som sitt eget barn, trots att hennes man försöker döda ungen och sedan lämnar henne. Förbjuden kärlek var ett återkommande tema i Selma Lagerlöfs skrivande.

Vi vet inte vilka konsekvenser det hade fått om Selma Lagerlöf hade skrivit om kärlek mellan två kvinnor. Däremot vet vi hur det gick för andra författare under samma tid.

I Storbritannien dömdes författaren Oscar Wilde för sin kärlek till en annan man år 1895. Oscar Wilde var känd för sina pjäser, noveller och sin poesi. När pappan till en av Oscars älskare förde fram bevis på hans homosexualitet fick det stor uppmärksamhet. Hans vänner uppmanade honom att fly landet, men han stannade kvar. Under rättegången lyfte åklagaren fram en av hans dikter som ett av bevisen för den olagliga kärleken. Dikten hette ”Kärleken som inte vågar uttala sitt namn”. Oscar svarade då med ett tal om hur kärlek mellan män har funnits sedan antikens Grekland men missförståtts och förlöjligats av samhället. Oscar Wilde sattes i fängelse och dog ett par år senare.

Ett annat exempel är författaren Radclyffe Hall, som 1928 försökte publicera boken Ensamhetens brunn. Den handlade om en könsöverskridande person som älskade en kvinna, men Radclyffe Hall åtalades för att skildra olämplig sexualitet. Boken förbjöds i Storbritannien, men gavs ut i USA några år senare. Den översattes och gavs ut på svenska redan 1932 och kom att betyda mycket för svenska normbrytare.

Under 1920-talet i USA växte det fram en rörelse som kallades för The Harlem Renaissance. Rörelsen bestod av författare, intellektuella, musiker och konstnärer som samlades i området Harlem i New York. Den blev en motkraft till de rasistiska lagar och strukturer som levde kvar i USA långt efter att slaveriet hade avskaffats. Här fanns författare som Langston Hughes och Richard Bruce Nugent, som skrev böcker som innehöll kärlek mellan personer av samma kön. De skrev också om rasism och ville bidra till den blomstrande afroamerikanska kulturen. Sångerskor som Gertrude ”Ma” Rainey och Bessie Smith skrev och uppträdde också med låtar som handlade om samkönade relationer.

Författarna motarbetades på grund av sin hudfärg och använde ofta andra ord i sina texter om samkönad kärlek, så att det inte skulle vara helt tydligt vad det handlade om.

Mer tydlig var James Baldwins bok Giovannis Rum, som gavs ut 1954. Boken handlar om en erotisk relation mellan två män och var banbrytande eftersom den nådde en stor publik. Baldwin skrev flera böcker som innehöll kritik mot det amerikanska och europeiska samhällets rasism, klasskillnader och förtryck mot homo- och bisexuella.

I Sverige utkom Mathilda Roos novell ”Den första kärleken” i samlingen Berättelser och skizzer 1884. Det var troligen den första skönlitterära svenska texten om kärlek mellan två kvinnor, men den fick inte särskilt stor uppmärksamhet, varken positiv eller negativ.

Den uppmärksamhet som homosexualitet fick i Sverige kring sekelskiftet 1900 handlade om brott och straff. Under samma tid som Selma Lagerlöf levde kulturarbetaren och skribenten Nils Santesson. Han dömdes 1907 till tio månaders straffarbete för homosexualitet. Fallet fick stor uppmärksamhet i media och gjorde begreppet homosexualitet känt för fler i Sverige. I och med detta fall publicerades en debattartikel i Dagens Nyheter om att homosexuella handlingar borde avkriminaliseras. Det var första gången denna tanke uttrycktes i skrift.

Bara det att vara författare och samtidigt kvinna var svårt under den här tiden. Kritiken mot författande kvinnor var många gånger hård. Den kända författaren August Strindberg, som levde under samma tid som Selma Lagerlöf, angrep henne till exempel flera gånger. Han tyckte att kvinnor som verkade i offentligheten, skrev böcker och hade åsikter, var onormala och inte riktiga kvinnor. Selma Lagerlöf avvisade kritiken och menade att de manliga litteraturkritikerna inte förstod henne.

100 år senare framställs Selma Lagerlöf som en av Sveriges största författare. ’Och idag är det närmast självklart att se hennes kärlek till Valborg Olander och Sophie Elkan som en relevant del av hennes livsberättelse.