Fördjupa kunskaper med vittnesmål
Lär om från berättelser från personer som upplevde Förintelsen. Med övningar i läsförståelse.
Sidan är en del av undervisningsmaterialet Om Förintelsen och andra världskriget för anpassad grundskola och anpassat gymnasium.
Vittnesmål från Novemberpogromen
Hans Posners berättelseTa del av berättelsen
Låt de elever som kan själva läsa berättelsen nedan, eller lyssna på texten inläst i ljudspelaren nedan.
Hans Posners berättelse
Det här är en berättelse ur Hans Posners liv när han var 12 år gammal i november 1938. Han bodde i en stad i östra Tyskland nära gränsen till Polen.
”Mamma väckte mig och min storebror Freddy vid sextiden den här morgonen. Egentligen brukade vi gå upp en timme senare när klockan slagit sju eftersom skolan inte börjar förrän klockan åtta.
’Det är något som händer’, sa mamma. Hon visste inte vad, men hon såg att judarna i området blev hämtade.
’Skynda på, klä på er!’
’Ha inte pengarna i fickan. Lägg dem i strumpan under foten, sa mamma.
Om soldaterna ber er ta av er skorna, så finns de på en säker plats. Det är viktigt att ha pengar om ni skulle komma bort från varandra, sa mamma.
Mycket riktigt kom det soldater från det nazistiska partiet SS och ringde på. Min mamma skyndade att öppna. Ändå slog de sönder vår ytterdörr som är gjord av glas.
’Snabba på’, sa de, med hårda röster. ’Ni ska vara uppställda utanför porten om några minuter. Låt dörren till lägenheten stå öppen.’
Vi gjorde som de sa. I huset bodde flera judiska familjer. Alla fick order att göra samma sak. Alla fick vänta utanför porten. Det kom judar från alla håll, och tillsammans fick vi gå fort på rad till vår stora synagoga som är judarnas bönetempel. Synagogan hade satts i brand. Soldaterna tvingade oss att stå 100 meter från synagogan, för att se på när den brann upp Kvinnorna grät. Alla vi judiska familjer var oroliga.
[…]
Efter att synagogan brunnit ned flyttades vi till sporthallen i stan. Där blev alla utfrågade. Jag fick inte vara tillsammans med min mamma. Jag var ensam när jag vart utfrågad. Soldaterna frågade mig om vem jag var och om jag hade en mamma. De frågade mig om jag visste var min pappa fanns. Soldaterna tvingade oss att vara kvar där i två dagar och två nätter innan vi släpptes. Alla män över 16 år fördes till koncentrationsläger. De tog även min farfar som var i 75-årsåldern.
När soldaterna lät oss gå gick vi tillsammans med mamma tillbaka hem. Soldaterna hade slagit sönder det mesta av vårt porslin. Med kniv hade de förstört våra fina oljemålningar och vält väggklockan. De hade klippt sönder mammas klänningar. Hon fick sy om klänningarna för att ha något att sätta på sig. Som de hade förstört! Det var hemskt att se. Detta hände natten mellan den 9 och 10 november 1938."
Få texten uppläst
Övningar
Rätt eller fel
I den här övningen får eleverna testa sin förståelse av Hans Posners berättelse.
Först genom att avgöra om meningar är rätt eller fel. Och sedan genom att förklara svåra ord från texten.
Läs- och skrivövning
Låt eleverna skriva i de ord som saknas i meningarna.
Vittnesmål om flykt från Danmark till Sverige
Jenny Finders berättelseTa del av berättelsen
Låt de elever som kan själva läsa berättelsen nedan, eller lyssna på texten inläst i ljudspelaren nedan.
Jenny Finders berättelse
Det här är en berättelse ur Jenny Finders liv när hon var 16 år gammal och året var 1943.
”Jag gick i gymnasiet och det var Rosh Hashana, det judiska nyåret. Eftersom min pappa var religiös gick vi till synagogan den kvällen. När vi kom dit mötte vi rabbinen som är en judisk lärare i synagogan, som är judarnas bönetempel. Han sa så här till oss: ’Det är bäst att ni snart ger er iväg för annars kommer ni att bli skickade till koncentrationsläger’. Rabbinen hade fått reda på att tyska soldater skulle fånga in alla judar. Min far kände till en fiskare som hade en liten båt. Med den båten hade han hjälpt judiska flyktingar över sundet mellan Köpenhamn i Danmark och Sverige.
En natt var det vår tur att fly. Min far gick ned i källaren där vi har ved och kol som vi använder för att värma huset med.
Där hade han en vedstubbe som han högg itu och däri fanns smycken och pengar och allt möjligt som han hade samlat på sig och gömt undan. Han visste vad som höll på att hända i Danmark och att vi en dag skulle bli tvungna att fly. Vi körde ut till några vänner som hade ett sommarhus. Det var mörkt och mitt i natten. Vi fick smyga över en väg för att sedan komma ned till vattnet där fiskebåten väntade på oss. Vi klämde in oss under båtens däck. Vi fick dela på ett trångt litet utrymme. Vi som satt i båten var jag, min far, min mor och mina två yngre systrar. Med oss var också min pappas arbetskamrat med sin fru och dotter. Även min tyska fostersyster Betty. Vi blev tillsagda att vara tysta för att inte någon skulle höra eller se oss.
Fiskaren rodde över mot Sverige. När vi nådde svenskt vatten satte han på motorn. Vi åkte iväg till ön Ven. Äntligen fick vi gå upp på båtens däck. Himlen var stjärnklar och det var skönt att få andas in den friska luften. Jag kan fortfarande se framför mig hur vi med båten kom in mot land den sista biten. Plask,plask, plask.”
Få texten uppläst
Övningsuppgifter
De två övningarna nedan hör båda till berättelsen om Jenny Finders flykt från Danmark till Sverige (som finns här ovanför på sidan)
Läs och/eller lyssna på berättelsen om Jenny Finders innan ni gör övningarna.
Sätt bilder i ordningsföljd
Med förenklade symbolbilder, så kallad widigits från Inprint.
Klipp sedan ut bilderna och sätt dem i ordningsföljd.
Oavslutade meningar
En läs- och skrivövning där du får fylla i ord som saknas i meningarna.
