Civilkurage och åskådarens roll
Överallt finns åskådarna. De som ser på utan att ingripa mot våld och orättvisor, i vardagssituationer och i krig. Ända sedan de första bilderna från koncentrationslägren nådde ut 1945 har människor frågat: Hur var det möjligt? Vilka var alla de som stod bredvid och lät det ske? Om de hade agerat annorlunda, vad hade hänt då?
Syfte
Du får kunskap om vilka värderingar och psykologiska mekanismer som påverkar människors agerande. Samtidigt får du fundera över hur du själv vill agera om du skulle ställas inför valet att agera eller vara passiv.
Introduktion
Om begreppen offer, förövare, hjälpare och åskådareVad tänker du på när du hör ordet åskådare?
Fundera fritt och diskutera med varandra innan ni går vidare till att se filmen nedan.
Introduktion till begrepp
Från att titta på - till att gripa in
Om begreppen offer, förövare, hjälpare och åskådare
Har du förstått filmen?
Fundera över frågorna nedan och diskutera tillsammans.
- Kan du förklara de olika rollerna åskådare, offer, förövare, ingripare? Och kan du förklara hur de samspelar?
- Vilken betydelse har en åskådare när något händer?
- Har åskådaren något ansvar när något händer?
- Var går gränsen mellan att vara en åskådare och en förövare?
- Vad är civilkurage?
Vi och dom
Övningar om grupptryck och socialpsykologiOm vi–dom-tänkande och konformitet
"Vi–dom-tänkande" är ett psykologiskt och socialt fenomen som innebär att människor delar in världen i två grupper:
- vi - som är den egna gruppen
- dom - som inte tillhör den egna gruppen.
Vi–dom-tänkande är ett naturligt sätt för människor att förstå och sortera sin omvärld. Samtidigt kan det skapa avstånd mellan människor och leda till att vissa behandlas sämre än andra. Det kan också göra att vi inte reagerar när andra drabbas eller mår dåligt.
Genom att bli medvetna om detta sätt att tänka, och genom att försöka lägga märke till vad vi har gemensamt i stället för vad som skiljer oss åt, kan vi hjälpa till att skapa ett mer öppet, modigt och omtänksamt samhälle.
Välj övning
Fördjupning
Hur uppstår vi–dom-tänkande?
Vi–dom-tänkande är ett psykologiskt och socialt fenomen där människor delar in världen i två grupper: "vi", som inkluderar den egna gruppen, och "dom", som syftar på de som står utanför denna grupp. Det kan handla om allt från nationalitet, religion, etnicitet och kön till intressen, politiska åsikter eller till och med favoritlag inom sport. Det här sättet att tänka är djupt rotat i människans natur och har historiskt hjälpt oss att bygga samhörighet och överlevnadsstrategier inom grupper. Men det har också en baksida.
Vi–dom-tänkande uppstår ofta automatiskt och omedvetet. Redan som barn lär vi oss att identifiera oss med vissa grupper – vår familj, vår skola, vårt språk eller kultur – och att se andra som annorlunda. Denna grupptillhörighet skapar en känsla av trygghet, men kan samtidigt leda till fördomar och misstänksamhet mot de som inte tillhör "vi".
Effekter av vi–dom-tänkande
Vi–dom-tänkande kan påverka hur vi behandlar andra människor, både på individnivå och i samhället i stort. Det kan leda till diskriminering, rasism, sexism och andra former av exkludering. På arbetsplatser kan det skapa konflikter mellan olika avdelningar eller mellan chefer och medarbetare. I större sammanhang kan det leda till polarisering, hatbrott och till och med krig.
Det påverkar även hur vi tar till oss information. Vi tenderar att lita mer på personer inom vår egen grupp och vara skeptiska till fakta eller åsikter som kommer från "dom". Det kan göra det svårare att förstå andra perspektiv och att hitta gemensamma lösningar på samhällsproblem.
Vi–dom-tänkande och benägenhet att ingripa
En viktig aspekt av vi–dom-tänkande är hur det påverkar vår vilja att ingripa när någon far illa. Forskning visar att människor är mer benägna att hjälpa personer de uppfattar som tillhörande den egna gruppen. Om vi ser någon från "vi" bli utsatt för orättvisor eller fara, reagerar vi ofta snabbt och med empati. Men om offret tillhör "dom" är det vanligare att vi tvekar, ignorerar situationen eller till och med avhumaniserar personen.
Det här kan få allvarliga konsekvenser. Till exempel i skolor kan elever undvika att säga ifrån vid mobbning om den som blir mobbad uppfattas som utanför. I samhället i stort kan det leda till att vissa grupper får mindre skydd, stöd eller rättvisa – inte för att deras behov är mindre, utan för att de inte uppfattas som en del av "vi".
Hur kan vi minska vi–dom-tänkande?
För att minska effekterna av vi–dom-tänkande krävs medvetenhet och vilja att se människor som individer snarare än som representanter för en viss grupp. Genom utbildning, dialog och möten över gruppgränser kan vi bygga förståelse och empati. Det handlar om att utmana våra egna fördomar och aktivt arbeta för inkludering och jämlikhet.
Att träna sig i att ingripa oavsett vem som drabbas – att se människan bakom grupptillhörigheten – är ett konkret steg mot ett mer rättvist samhälle.
Källor
Banaji, M. R., & Greenwald, A. G. (2013). Blindspot: Hidden Biases of Good People. New York: Delacorte Press.
Levine, M., Prosser, A., Evans, D., & Reicher, S. (2005). Identity and emergency intervention: How social group membership and inclusiveness of group boundaries shape helping behavior. Personality and Social Psychology Bulletin, 31(4), 443–453.
Staub, E. (2003). The Psychology of Good and Evil: Why Children, Adults, and Groups Help and Harm Others. Cambridge University Press.
Tajfel, H., & Turner, J. C. (1979). An integrative theory of intergroup conflict. I W. G. Austin & S. Worchel (Red.), The Social Psychology of Intergroup Relations (s. 33–47). Monterey, CA: Brooks/Cole.
UNESCO. (2017). A Teacher’s Guide on the Prevention of Violent Extremism. Paris: UNESCO Publishing.
Zimbardo, P. (2007). The Lucifer Effect: Understanding How Good People Turn Evil. New York: Random House.
Konformitet, även kallat likformighet, innebär att en person i större eller mindre utsträckning anpassar sig till den rådande normen i en grupp eller i samhället i stort. Det är en tendens att följa sociala normer, även om det kan innebära att man avviker från sin egen ursprungliga åsikt eller beteende.
Vad påverkar konformitet?
Gruppens storlek
Ju fler personer som uttrycker en viss åsikt, desto större blir trycket att hålla med – fram till en viss gräns. Psykologen Solomon Asch visade i sina klassiska experiment på 1950-talet att konformitet ökade snabbt när gruppen gick från 1 till 3 personer. Efter 3–4 personer ökade inte konformiteten lika mycket – den planade ut.
Enighet i gruppen
Om alla andra tycker likadant, blir det mycket svårare att gå emot gruppen. Men om en enda person vågar avvika, minskar konformiteten rejält. I Aschs experiment minskade konformiteten från ca 37 % till bara 5 % när en annan person i gruppen sa det rätta svaret. Det visar att det räcker med en "allierad" för att andra ska våga stå emot grupptrycket.
Gruppens status eller auktoritet
Människor anpassar sig lättare till grupper som de uppfattar som: Viktiga, Respekterade, Kompetenta. Ju högre status gruppen har i våra ögon, desto mer sannolikt är det att vi följer deras åsikter – även om vi är osäkra eller tycker annorlunda.
Uppgiftens svårighetsgrad
När vi är osäkra, eller om uppgiften är svår, oklar eller tvetydig, är vi mer benägna att följa gruppen. Det beror på att vi tror att gruppen kanske vet bättre än vi själva. Ju svårare det är att bedöma rätt svar, desto mer litar vi på andras åsikter.
Kulturell bakgrund
Människor i kollektivistiska kulturer (som Japan, Kina, Sydkorea) tenderar att visa högre konformitet än människor i individualistiska kulturer (som Sverige, USA, Storbritannien). I kollektivistiska samhällen betonas gruppens harmoni och samarbete. Att gå emot gruppen kan uppfattas som respektlöst eller själviskt.
Rädsla för att bli avvisad
Vi vill bli accepterade av andra. Därför håller vi ofta med gruppen även om vi egentligen tycker annorlunda – för att undvika att bli utstötta, kritiserade eller skrattade åt. Detta kallas normativ konformitet – vi anpassar oss för att bli omtyckta, inte nödvändigtvis för att vi tror att gruppen har rätt.
Personlighet, ålder och kön
Vissa personliga faktorer spelar också roll: Yngre personer tenderar att konformera mer än äldre. Människor med låg självkänsla eller osäkerhet anpassar sig lättare. Viss forskning visar att kvinnor i vissa offentliga sammanhang visar lite högre konformitet, troligen beroende på sociala normer.
Om vi blir iakttagna
Vi anpassar oss mer om vi vet att andra ser eller hör oss. Om vi får skriva ner vårt svar anonymt är vi mindre benägna att följa gruppen.
Källor
Om gruppens storlek: Asch, S. E. (1955). Opinions and Social Pressure.
Om enighet i gruppen: Asch, S. E. (1956). Studies of independence and conformity: A minority of one against a unanimous majority.
Om gruppens status eller auktoritet: Forskning av Turner (1991) som menade att vi gärna följer grupper vi vill tillhöra, särskilt om vi ser dem som kunniga eller som en del av vår identitet. Det kallas informativ konformitet.
Om uppgiftens svårighetsgrad: Forskning av Sherif (1936) som visade i sina experiment att människor snabbt skapade en gemensam "gruppnorm" när de ställdes inför en uppgift utan tydligt rätt svar (det så kallade autokinetiska experimentet).
Om kulturell bakgrund: Forskning av Bond & Smith (1996) – En meta-analys av Asch-experiment i olika länder visade att konformiteten var högre i kulturer där gruppen värderas starkt.
Om rädsla för att bli avvisad: Forskning av Deutsch & Gerard (1955) som skiljde mellan informativ konformitet (för att ha rätt) och normativ (för att passa in).
Om personlighet, ålder och kön: Forskning av Eagly & Carli (1981) – Meta-analys om könsskillnader i konformitet.
Om vi blir iakttagna: Forskning: I Aschs experiment minskade konformiteten kraftigt när deltagarna fick skriva sitt svar i hemlighet.
Därför ingriper jag inte
Övningar som syftar till reflektion kring varför man inte ingriperHär får du lära dig om psykologin bakom varför man inte ingriper.
Du får också reflektera över hur du själv fungerar.
Välj övning
Åskådareffekten
Åskådareffekten är ett psykologiskt fenomen. Det handlar framför allt om att vi hjälper andra människor i olika stor utsträckning, beroende på om det finns andra som också skulle kunna hjälpa till eller inte.
Åskådareffekten blev känd efter ett uppmärksammat mord i New York 1964, då en kvinna vid namn Kitty Genovese blev attackerad nära sitt hem. Det rapporterades (felaktigt) att 38 personer såg eller hörde attacken men ingen hjälpte. Händelsen chockade världen och fick forskare att undersöka varför människor inte hjälper till i sådana situationer. Caset har länge använts som ett klassiskt exempel på den så kallade åskådareffekten. Senare forskning och journalistiska granskningar visat att den ursprungliga berättelsen inte stämmer särskilt väl. Den mest spridda versionen, att 38 personer såg eller hörde attacken utan att ingripa, byggde på en dramatisk men felaktig artikel i The New York Times.
Senare genomgångar av polisrapporter, vittnesmål och inspelningar visar att de flesta av de så kallade ”vittnena” inte hade någon klar uppfattning om vad som skedde. Många såg aldrig attacken utan hörde endast något som lät som ett bråk eller ljud de tolkade som triviala. Det finns också dokumenterade fall av personer som faktiskt försökte ingripa, bland annat en granne som ringde polisen och Kittys vän Sophie Farrar som sprang ut för att hjälpa henne i slutet av överfallet. I stället för åskådarnas påstådda passivitet var det snarare bristfällig kommunikation och ineffektiva rutiner hos polisen – i en tid före 911-systemet – som bidrog till tragedins omfattning.
Den felaktiga berättelsen fick ändå stort genomslag och kom att forma mycket av den tidiga forskningen om åskådareffekten.
Men det finns också forskning som visar på att åskådareffekten finns. Två tidiga forskare inom området, John Darley och Bibb Latané, gjorde ett känt experiment 1968. Deltagarna trodde att de pratade med andra via en mikrofon, men i själva verket var de ensamma i rummet. Plötsligt låtsades en annan deltagare få ett anfall. Forskarna såg då att när deltagaren trodde att hen var ensam, hjälpte nästan alla till. Men när de trodde att det fanns flera andra som kunde hjälpa, var det mycket färre som agerade. Experimentet visade att vi ibland inte hjälper, inte för att vi inte bryr oss, utan för att vi tror att andra kommer att göra det.
Senare forskning visar att åskådareffekten inte alltid i inträffar. I vissa fall är människor faktiskt mer benägna att hjälpa om det finns fler personer, särskilt om situationen är tydligt farlig, åskådarna känner varandra eller offret eller man vet vad man ska göra. En studie från 2020 visar att i riktiga videoinspelningar av bråk och nödsituationer i olika städer så ingrep någon i 9 av 10 fall.
Varför är det då viktigt att känna till åskådareffekten? Genom att förstå åskådareffekten kan vi bli mer medvetna om vårt eget beteende. Nästa gång vi ser någon som behöver hjälp, kan vi tänka: "Om jag inte gör något kanske ingen annan heller gör det." Att bryta effekten kan vara så enkelt som att agera först, eller peka ut någon och säga "Du, ring ambulansen!"
Källor till texten om åskådareffekten
Cook, J. (2014). “Kitty Genovese: The murder, the myth, the truth.” The Guardian. Manning, R., Levine, M., & Collins, A. (2007). The Kitty Genovese murder and the social psychology of helping: The parable of the 38 witnesses. American Psychologist, 62(6), 555–562.
Därför ingriper jag
Övningar som syftar till reflektion kring varför man ingriperÖvergripande övning
Enligt forskningen finns flera olika orsaker till varför vi väljer att ingripa, till exempel:
- Om det är en tydlig fara eller akut situation. När det är uppenbart att någon är i fara, är vi mycket mer benägna att ingripa, även om det finns många andra på plats.
- Om du känner offret eller på något sätt identifierar dig med personen. Om vi till exempel känner personen eller känner en gemenskap, ökar chansen att vi agerar.
- Om ingen annan gör något. Om ingen annan ingriper så kanske det är du själv som måste göra något. Vi lämnar då "åskådarrollen".
- Om vi blir utpekade eller ansvariggjorda. Om någon ropar "Du med den röda tröjan, hjälp till!", så känner vi oss direkt ansvariga. Att bli direkt tilltalad eller utvald ökar sannolikheten för att du kommer agera agerar.
- Om vi har kunskap eller känner oss kompetenta till att kunna hjälpa till. Personer som har första-hjälpen-utbildning, eller som är vana vid stressiga situationer (till exempel sjukvårdare eller lärare) är mer benägna att ingripa. Ju mer självförtroende vi har i vad vi förväntas göra i en situation, desto större chans att vi faktiskt gör det.
- Om vi ser att någon annan ingriper. Om en person börjar hjälpa så inspirerar det ofta andra att också ingripa. Hjälpbeteende kan alltså smitta. Även grupptryck kan fungera positivt, särskilt när någon tar initiativ.
Källor
Fischer et al. (2011) – Meta-analys om åskådarbeteende
Titel: The Bystander-Effect: A Meta-Analytic Review on Bystander Intervention in Dangerous and Non-Dangerous Emergencies
Forskare: Peter Fischer, Joachim I. Krueger, Tobias Greitemeyer, Claudia Vogrincic, m.fl.
Publicerad i: Psychological Bulletin, 2011
Viktigt resultat: Människor ingriper oftare i farliga situationer, och effekten av åskådarrollen är mycket mindre än man tidigare trott.
Darley & Latané (1968) – Klassisk experimentell studie
Titel: Bystander Intervention in Emergencies: Diffusion of Responsibility
Forskare: John M. Darley & Bibb Latané
Publicerad i: Journal of Personality and Social Psychology, 1968
Viktigt resultat: Ju fler människor som är närvarande, desto mindre sannolikt är det att någon hjälper – på grund av "diffusion of responsibility".
Levine et al. (2005) – Gruppidentitet och hjälpvilja
Titel: Identity and Emergency Intervention: How Group Membership and Collective Identification Affect Helping
Forskare: Mark Levine, Amy Prosser, David Evans & Stephen Reicher
Publicerad i: Personality and Social Psychology Bulletin, 2005
Viktigt resultat: Människor är mer benägna att hjälpa andra om de delar gruppidentitet (t.ex. samma fotbollslag, nationalitet eller stad).
Philpot et al. (2020) – Verkliga videodata visar att människor ingriper
Titel: Would I be helped? Cross-national CCTV footage shows that intervention is the norm in public conflicts
Forskare: Richard Philpot, Mark Levine, Ole Bjorn Rekdal, m.fl.
Publicerad i: American Psychologist, 2020
Viktigt resultat: I riktiga bråk och konflikter som fångats på övervakningskameror i tre länder, ingrep minst en person i 90 % av fallen.
Latané & Nida (1981) – Tidig översiktsartikel
Titel: Ten years of research on group size and helping
Publicerad i: Psychological Bulletin, 1981
Viktigt resultat: Tidig översikt som sammanfattar de första 10 årens forskning om åskådareffekten och hur gruppstorlek påverkar hjälpbeteende.
Övningar med historiska case
Övningar om civilkurage,
Om vad som påverkar en och vad man kan göra när man vill lämna sin åskådarroll.
Civilkurage betyder att en person vågar stå upp för det som är rätt, även när det är obekvämt eller riskabelt och även om andra människor är passiva. Det kan till exempel handla om att säga ifrån vid mobbning, att hjälpa någon i fara, att protestera mot orättvisor eller att rapportera orättvisor eller brott. Att visa civilkurage innebär alltså mod i vardagen. Att agera trots risken för att bli kritiserad, utanför eller utsatt.
Varför är civilkurage svårt?
Forskning visar att det finns flera psykologiska hinder som gör det svårt att visa civilkurage.
Ett exempel är den så kallade åskådareffekten. Åskådareffekten innebär att ju fler personer som ser en nödsituation desto mindre sannolikt är det att någon ingriper eftersom alla tror att "någon annan" kommer göra det.
Ett annat är konformitet och grupptryck. Vi människor har en stark tendens att följa gruppen även om vi innerst inne tycker annorlunda. Om ingen annan agerar så är det svårt att vara den första som bryter mot det.
Även rädsla för negativa konsekvenser kan hindra en att agera. Till exempel kan ett ingripande på något sätt innebära att man riskerar att man bli ifrågasatt eller att man gör bort sig. Det kan ju till och med innebära att man själv hamna i fara. Riskerna och konsekvenserna kan alltså hindra människor från att agera, även när de ser att något är fel.
Vad får människor att visa civilkurage?
Trots hinder finns det faktorer som ökar sannolikheten att människor ingriper.
Om vi upplever att andra utsätts för tydlig fara, när situationen är allvarlig och akut, och någon tydligt behöver hjälp då är vi mer benägna att agera. Det underlättar även om vi också kan och förstår hur vi kan hjälpa till. Om man till exempel har gått en första-hjälpen-kurs eller har civilkurageträning och alltså har träning, erfarenhet och kunskap så har vi lättare för att ingripa. Eller om vi har en yrkesutbildning eller ett jobb som gör att vi har erfarenhet av vissa situationer.
Men även ens personlighet och självbild påverkar. Människor som ser sig själva som rättvisa, modiga eller empatiska har lättare att till exempel bryta gruppnormer och visa civilkurage.
Civilkurage i samhället
Det finns många olika sätt man kan ingripa på och du måste alltid bedöma riskerna. Det finns organisationer som arbetar aktivt för att utbilda i civilkurage och mänskliga rättigheter. I vissa länder finns det ”civilkurage-lagar” men i Sverige har vi ingen lag som kräver att man ingriper vid fara.
Källor till texten om civilkurage
Darley, J. M. & Latané, B. (1968). Bystander intervention in emergencies: Diffusion of responsibility. Journal of Personality and Social Psychology.
Asch, S. E. (1955). Opinions and Social Pressure.
Latané, B. & Darley, J. M. (1970). The unresponsive bystander: Why doesn’t he help?
Fischer, P. et al. (2011). The Bystander-Effect: A Meta-Analytic Review on Bystander Intervention in Dangerous and Non-Dangerous Emergencies. Psychological Bulletin.
Monin, B., Sawyer, P. J., & Marquez, M. J. (2008). The rejection of moral rebels: Resenting those who do the right thing. Journal of Personality and Social Psychology.
Högstadiet
Lgr22
2. Övergripande mål och riktlinjer
I de övergripande målen anges de normer och värden samt de kunskaper som alla elever bör ha utvecklat när de lämnar grundskolan. Målen anger inriktningen på skolans arbete.
2.1 Normer och värden
Skolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dem komma till uttryck i praktisk vardaglig handling i olika sammanhang.
Skolans mål är att varje elev kan göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenheter, respekterar andra människors egenvärde samt deras kroppsliga och personliga integritet, tar avstånd från att människor utsätts för våld, förtryck, diskriminering och kränkande behandling samt medverkar till att hjälpa andra människor, kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen
Historia
Syfte
Undervisningen i ämnet historia ska syfta till att eleverna utvecklar sitt historiemedvetande och sin historiska bildning. Det blir möjligt genom att eleverna i undervisningen får utveckla kunskaper om historiska förhållanden och historiska begrepp, får insikter i hur historia skapas genom tolkningar av källor samt utvecklar förståelse för hur historia kan brukas i olika sammanhang. På så sätt får eleverna förståelse för hur det förflutna har format nutiden och därmed präglar våra förväntningar på framtiden.
Samhällskunskap
Syfte
Undervisningen i ämnet samhällskunskap ska syfta till att eleverna utvecklar förtrogenhet med demokrati och mänskliga rättigheter. Den ska bidra till att eleverna tillägnar sig kunskaper om värden och principer som utmärker ett demokratiskt samhälle samt om demokratiska processer och arbetssätt. På så sätt ska undervisningen ge eleverna förståelse för vad det innebär att vara en aktiv och ansvarstagande medborgare. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förståelse för hur individen och samhället påverkar varandra. Därför ska eleverna ges förutsättningar att utveckla kunskaper om sociala, ekonomiska, politiska, rättsliga och mediala förhållanden och strukturer i samhället. Vidare ska undervisningen ge eleverna förutsättningar att utveckla förståelse för sina egna och andras levnadsvillkor och hur de kan påverkas av faktorer som kön och socioekonomisk bakgrund. Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att analysera samhällsfrågor ur olika perspektiv samt möjlighet att utveckla förståelse för hur olika intressen och åsikter uppstår och kommer till uttryck. Eleverna ska också ges verktyg att kritiskt granska hur olika aktörer försöker påverka samhällsutvecklingen genom information, ståndpunkter och argument i olika sammanhang och källor. Genom undervisningen ska eleverna vidare ges möjlighet att uttrycka och pröva sina ställningstaganden i möten med andra uppfattningar. Därigenom ska eleverna stimuleras att engagera sig och delta i ett öppet meningsutbyte om samhällsfrågor.
Svenska
Syfte
Undervisningen i ämnet svenska ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper i och om svenska språket. Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt tal- och skriftspråk så att de får tilltro till sin språkförmåga och kan uttrycka sig i olika sammanhang och för skilda syften. Därigenom ska eleverna ges möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära.
Gymnasiet
Gy25
2 Övergripande mål och riktlinjer
I de övergripande målen anges de kunskaper samt de normer och värden som alla elever bör ha utvecklat när de lämnar utbildningen. Målen anger inriktningen på utbildningen
2.2 Normer och värden
Enligt skollagen ska utbildningen utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. (SKOLFS 2024:662)
Skolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk vardaglig handling.
Skolans mål är att varje elev - kan göra medvetna ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenheter, respekterar andra människors egenvärde samt deras kroppsliga och personliga integritet, tar avstånd från att människor utsätts för våld, förtryck, diskriminering och kränkande behandling samt medverkar till att hjälpa människor, kan samspela i möten med andra människor utifrån respekt för skillnader i livsvillkor, kultur, språk, religion och historia, kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen
Historia
Ämnets syfte
Undervisningen i ämnet historia ska syfta till att eleverna utvecklar, breddar och fördjupar sin historiska bildning och sitt historiemedvetande genom kunskaper om det förflutna. Eleverna ska också utveckla sina kunskaper om historisk metod och om hur historia används samt sin förståelse av hur olika tolkningar och perspektiv på det förflutna präglar synen på nutiden och uppfattningar om framtiden.
Genom undervisningen ska eleverna utveckla sin historiska referensram för att förstå frågor som har betydelse för nuet och framtiden, samt för att kunna analysera historiska förändringsprocesser ur olika perspektiv.
Samhällskunskap
Ämnets syfte
Undervisningen i ämnet samhällskunskap ska syfta till att eleverna utvecklar, breddar och fördjupar sina kunskaper om samhällsfrågor, vilket ska ge möjligheter till ett aktivt, ansvarstagande och meningsfullt deltagande i samhället. I undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om frågor som berör makt, demokratins förutsättningar och upprätthållande, jämlikhet, jämställdhet, de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter. Undervisningen ska också ge eleverna möjlighet att formulera, uttrycka och pröva ställningstaganden i möten med andra uppfattningar och perspektiv. Därigenom ska eleverna stimuleras till nyfikenhet, engagemang och deltagande i öppna meningsutbyten om samhällsfrågor.
Sociologi
Ämnets syfte
Undervisningen i ämnet sociologi ska syfta till att eleverna utvecklar teoretiska och empiriska kunskaper om olika samhällsförhållanden och hur olika aktörer och strukturer påverkar varandra. Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om framväxten av det moderna samhället och om hur det moderna samhället ger upphov till skilda identitets- och socialiseringsprocesser.
Undervisningen ska även ge eleverna möjlighet att utveckla kunskaper om människors handlingar, sociala relationer och sociala processer med utgångspunkt såväl i samhällsförändringar som i människors möten i vardagen.
Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla ett kritiskt förhållningssätt och förmåga att använda sociologiska begrepp och teorier för att förstå empiri från olika källor och dra slutsatser utifrån dessa.
Svenska
Ämnets syfte
Undervisningen i ämnet svenska ska syfta till att eleverna utvecklar sin förmåga att tala, lyssna, läsa och skriva. Undervisningen ska också syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om det svenska språket och om skönlitteratur. Undervisningen ska bidra till elevernas bildning. Den ska stimulera elevernas läsintresse, stärka deras tilltro till sin egen språkliga förmåga samt främja deras personliga utveckling och vilja att söka ny kunskap. Undervisningen ska även bidra till att eleverna förbereds för ett aktivt deltagande i samhället. Därför ska eleverna ges möjlighet att utveckla sin förmåga att påverka demokratiska beslutsprocesser samt att göra underbyggda ställningstaganden och bemöta andras åsikter.
Eleverna ska ges rikligt med tillfällen att tala och samtala samt att skriva olika typer av texter. Genom undervisningen ska eleverna utveckla de färdigheter i muntlig och skriftlig kommunikation som de behöver som samhällsmedborgare samt för arbetsliv och studier.
