Konstnärlig gestaltning

Den tyske filosofen och sociologen Theodor Adorno myntade uttrycket ”Ingen poesi efter Auschwitz”, eller mer exakt: ”Efter Auschwitz är det barbariskt att skriva poesi.”

Orden är nästan alltid tagna ur sitt sammanhang och ofta felciterade. Adorno menade att poesi och konst ska vara framåtsyftande – men i bearbetningen av Auschwitz fanns inte utrymme för detta. Senare nyanserade han dock sin ståndpunkt. Just konsten har blivit en av de viktigaste arenorna för att bearbeta och gestalta såväl indi­viduella som kollektiva upplevelser av Auschwitz, Förintelsen och Nazityskland.

Konstnärlig gestaltning kan också för eleverna fungera som ett verk­ningsfullt sätt att fördjupa lärandet efter resan. Låt dem fritt uttrycka sin tolkning av vad Auschwitz betyder för dem, för vår tid eller för hela mänskligheten. Samarbeta med bild-, musik-, slöjd- och svensklärare för att göra uttrycksarenan så bred som möjligt.

Dela in klassen i grupper om tre till fem elever. Be dem först utvärdera resan och undervisningen utifrån följande teman:

• Vad har vi lärt oss?
• Vad kunde ha varit annorlunda eller bättre?
• Vi glömmer aldrig…

På så sätt startar en bearbetningsprocess i dialog mellan eleverna, vilket samtidigt ger inblick i hur de tänker, vad de har förstått och vad de kan ha missuppfattat. Nästa steg är att fråga dem:

• Vad vill ni förmedla till andra – skolkompisar, föräldrar eller samhället i stort?

Detta fördjupar bearbetningen. Inte sällan visar det sig att det fanns tydliga gemensamma behov och önskningar i gruppen. Troligen kommer många att säga att det inte går att förklara upplevelsen av resan för någon som inte varit med. På ett ödmjukt sätt kan man då påminna eleverna om att de inte besökt lägerplatser, såsom de en gång var, utan minnesplatser och museer. Ändå upplever de nu – med rätta – att de bättre förstår vad som hände under Förintelsen, kanske även hur det kunde ske och varför det är viktigt att känna till.

Be eleverna fundera igen över hur denna erfarenhet kan omvandlas till kunskap för dem som inte själva besökt de historiska platserna. Vilka uttrycksformer ska de använda? Vanliga fotografier och ord kanske blir otillräckliga. Den subjektiva tolkningen blir ett djupt personligt sätt att återge en tanke, slutsats eller känsla.

Om man vågar göra om sitt klassrum till ateljé och lita på att ens elever är poeter, musiker och bildkonstnärer, kommer man att upptäcka att den viktigaste delen av resan är den som fortsätter inombords.

Texter hämtade ur "Resehandledning och guider till Förintelsens minnesplatser i Polen”, författad av Christer Mattson och Kristian Gerner, utgiven av Forum för levande historia.