Levnadsöde: Dalia

Dalia överlevde tiden i strafflägret och skrev en bok om sina upplevelser. Här kan du läsa utdrag ur den:

Den 14 juni 1941, klockan tre på morgonen, inledde Sovjetmakten massarresteringar och deportationer i alla de ockuperade baltiska länderna Litauen, Lettland och Estland. ”Oönskade” personer skickades till straffläger eller till förvisningsplatser i Sibirien och andra delar av Sovjet. En av de drabbade var Dalia Grinkeviciute. Hennes far var banktjänsteman och matematiklärare, något som räckte för att deportera hela familjen. Pappan skiljdes från resten av familjen och dog av svält i ett läger i Uralområdet.

Dalia och hennes mamma och systrar deporterades med tåg och släpptes av på en obebodd ö tillsammans med 400 litauiska kvinnor, barn, åldringar och ett fåtal män. Snart började människor dö av hunger och kyla.

Dalia skriver: ”Abromaitis och Tamulevicius arbetslag fraktar lik till likhögen. De rör sig utan pauser mellan barackerna och högen med en trave kroppar på kälken. De flesta är nakna, några invirade i lakan. Ingen har tid att begrava dem, de ligger på varandra, stela som vedträn. De svältande polarrävarna drar fram liken och gnager på dem. Miseviciene, gymnasierektorns fru, går dit varje natt och släpar ihop de utsläpade liken till en hög igen.

I judarnas sjunde barack dör Gamziene. Tamulevicius går in med sitt arbetslag för att hämta henne. Bredvid ligger sonen. Han har förfrusit tårna, det har gått kallbrand i dem. Lössen springer över hans och hans grannes ansikte. Tamulevicius ser att den döende ynglingen håller en brödbit dold i handen på bröstet. Brödet kryllar av löss. Med blixtens hastighet sliter han fram brödstycket, rakar av lössen från det med handflatan och låter det försvinna i munnen.”

Dalia lyckades fly tillbaka hem till Litauen 1949. I oktober 1951 greps hon för att ha rymt från förvisningen och dömdes till tre år i straffläger.

Dalia igen: ”Jag var förvånad när jag kom till strafflägret. Det var fyllt med många fantastiska intellektuella människor. Det verkade som om Stalin hade spärrat in hela landets begåvning, heder och samvete här. Forskare, ingenjörer, film- och teaterskådespelare, lärare, läkare, studenter och andra satt fängslade i lägret.”

Läs också:

Texten är skriven av Jonas Öhman. Citat ur Dalia Grinkeviciutes bok Litauer vid Laptevhavet. Texten är hämtad ur Elevtidningen - Kommunistiska regimers brott mot mänskligheten sida 15.