Totalitarismteorin

Både det nazistiska Tyskland och det kommunistiska Sovjetunionen har kallats totalitära stater. Begreppet ”totalitär” ska först ha använts av kritiker av Mussolinis fascistiska regim i Italien men togs sedan upp av Mussolini själv, som därmed avsåg att det fascistiska Italien skulle vara en homogen stat utan oppo­si­tionella grupper eller intressegrupperingar. Staten skulle omsluta hela medborgarens liv.

Begreppet användes ändå främst av dem som kritiserade Mussolinis Italien och Hit­lers Tyskland. Det var vanligt att man jämförde dem med Stalins Sovjetunionen. Ef­ter andra världs­kriget systematiserades jämförelsen till en teori om det totalitära samhället. Man skilde mellan auktoritära diktaturer och totalitära. I en auktoritär stat nöjer sig de styran­de med att kontrolle­ra den politiska makten. Andra samhällssfärer som ekonomi, kultur och dylikt kan däremot ges en viss frihet. Den totalitära regimen, å andra sidan, eftersträvar kontroll över alla områden av samhället och alla aspekter av individernas liv. Den totalitära statsformens fram­växt koppla­des till att den politiska sfären i det moderna samhället hade utvidgats till att om­fatta hela fol­ket i stället för som tidigare bara en liten elit. Den som vill utöva diktatorisk makt måste där­för mobilisera folket för sin sak, så att inte andra kan göra det. Om denna mo­bilisering inte sker frivilligt, får den ske genom tvång.

Den klassiska totalitarismteorin utformades på 1950-talet av bland andra Hannah Arendt och Carl J. Friedrich. Kärnpunkten i totalitarismen var strävan att kontrollera alla medborgarnas före­ställningar och aktiviteter. Alla skulle stöpas i samma form och förvandlas till lydiga kug­gar i det stora samhällsmaskineriet. Terror var ett medel för att uppnå detta och en inte­grerad del av en totalitär regim. Andra medel var en hårt styrd utbildning, propa­ganda, statlig kon­troll över ekonomin och en organisering av människor efter militärt mön­ster. Given var också en allom­fattande, utopiskt orienterad ideologi – nazism, fascism el­ler kommunism – som, i de nazisti­ska och kommunistiska fallen, åbe­ropar för­ment objektiva historiska lagar som grund för maktens legitimi­tet.

Sovjetunionen var efter nazismens och fascismens fall den kvarvarande totalitära staten, där enligt totalitarismteorin människor förvägrades möjligheter att bilda sina egna uppfatt­ningar eller leva sina liv som de själva önskade. Terror, indoktrinering och byråkratisk kon­troll höll dem i ett viljelöst slaveri. Totalitarismteorin hade sin blomstring under den kalla­ste delen av kalla kriget och passade väl in i den ideologiska gränsdragningen mellan öst och väst, eftersom den betonade skillnaderna mellan totalitära och demo­kratiska samhäl­len. Den är dock fortfarande företrädd bland forskare. Bland historiker som utgår från detta perspektiv kan nämnas Robert Conquest och Merle Fainsod.

Läs också:

Texten är hämtad ur Faktaskriften: Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer sida 104.

Texterna Perspektiv på brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer, Totalitarismen, Att jämföra Förintelsen och brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer är skrivna av fil.dr Martin Alm.

Martin Alm är fil.dr och verksam som lärare och forskare vid Historiska institutionen, Lunds universitet. Han disputerade vid Lunds universitet år 2003 på avhandlingen ”Americanitis: Amerika som sjukdom eller läkemedel. Svenska berättelser om USA åren 1900–1939”. Martin Alm har medverkat i forskningsprojekten ”Kommunistiska regimer” och ”Echoes of the Holocaust”. Bland senare publikationer finns artiklar i antologierna ”Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken” (Klas-Göran Karlsson och Ulf Zander, red., 2004) och ”Kommunismens ansikten. Repression, övervakning och svenska reaktioner” (Anu Mai Köll, red., 2005).


Referenser

Arendt, Hannah, The Origins of Totalitarianism, New York: Harcourt, Brace & Co 1951

Barnouin, Barbara, och Changgen, Yu, Ten Years of Turbulence: The Chinese Cultural Revolution, London och New York: Kegan Paul International 1993

Bauman, Zygmunt, Auschwitz och det moderna samhället, Göteborg: Daidalos 1991 (översättning Gustaf Gimdal och Rickard Gimdal)

Brent, Jonathan, och Naumov, Vladimir P., Stalins sista brott. Komplotten mot de judiska läkarna 1948–1953, Nora: Nya Doxa 2004 (översättning Per Lennart Månsson)

Burke, Edmund, Reflektioner om franska revolutionen, Stockholm: Contra 1982 (översättning Carl G. Holm)

Chan, Alfred L., Mao’s Crusade: Politics and Policy Formation in China’s Great Leap Forward, Oxford: Oxford University Press 2001

Chandler, David, Brother Number One: A Political Biography of Pol Pot, andra reviderade upplagan, Boulder, Colorado, och London: Westview Press, A Member of the Perseus Books Group 1999

Conquest, Robert, Den stora terrorn. Stalins skräckvälde under 30-talet, Stockholm: Prisma 1968

Gerner, Kristian, och Karlsson, Klas-Göran, Folkmordens historia. Perspektiv på det moderna samhällets skuggsida, Stockholm: Atlantis 2005

Getty, J. Arch, Origins of the Great Purges: The Soviet Communist Party Reconsidered, 1933–1938, Cambridge: Cambridge University Press 1985

Hinton, Alexander Laban, Why Did They Kill? Cambodia in the Shadow of Genocide, Berkeley och Los Angeles: University of California Press 2005

Jensen, Bent, Gulag och glömskan. Rysslands tragedi och västvärldens minnesförlust under 1900-talet, Stockholm: Natur och Kultur 2005

Karlsson, Klas-Göran, Terror och tystnad. Sovjetregimens krig mot den egna befolkningen, Stockholm: Atlantis 2003

Kiernan, Ben, The Pol Pot Regime: Race, Power, and Genocide in Cambodia under the Khmer Rouge, 1975–79, New Haven: Yale University Press 1996

Kommunismens svarta bok, Stéphane Courtois (red.), Stockholm: Bokförlaget DN 1999 (översättning Jan Stolpe et al.)

Linnér, Sture, Pol Pot och Kambodja. Skräckväldets historiska bakgrund och dess konsekvenser, Stockholm: Rubicon 1997

MacFarquhar, Roderick, och Schoenhals, Michael, Mao’s Last Revolution, Cambridge, Massachusetts, och London: The Belknap Press of Harvard University Press 2006

Malia, Martin, The Soviet Tragedy: A History of Socialism in Russia, 1917–1991, New York: Macmillan 1994

Nisbet, Robert, The Quest for Community: A Study in the Ethics of Order and Freedom, New York: Oxford University Press 1953

Nove Alec, Was Stalin Really Necessary? Some Problems of Soviet Political Economy, London: Allen & Unwin 1964

Pipes, Richard, Den ryska revolutionen, Stockholm: Natur och Kultur 1997 (översättning Staffan Skott)

Popper, Karl, The Open Society and Its Enemies, London: Routlege 1966

Schoenhals, Michael, “Demonising Discourse in Mao Zedong’s China: People vs Non-People”, Totalitarian Movements and Political Religions 2007: 3–4, s. 463–480

Short, Philip, Pol Pot: The History of a Nightmare, London: John Murray, A Division of Hodder Headline 2004

Teiwes, Frederick C., med Sun, Warren, China’s Road to Disaster: Mao, Central Politicians, and Provincial Leaders in the Unfolding of the Great Leap Forward, 1955–1959, Armonk, N. Y., och London: M. E. Sharpe 1999

Weatherley, Robert, Politics in China Since 1949: Legitimizing Authoritarian Rule, New York: Routledge 2006

Vickery, Michael, Cambodia: 1975–1982, Boston: South End Press 1984