2019: Najwa Alimi 

Najwa Alimi föddes i en provins långt från huvudstaden, i en familj som hon beskriver som kulturell och bildad, men samtidigt påverkad av samhällets traditionella normer. Hon kände sig tidigt annorlunda och började ifrågasätta varför hon som flicka skulle hålla tyst och måste ha vissa kläder.

Hon flyttade till Kabul för att läsa kemi och journalistik. Tillsammans med några vänner öppnade hon hon ett bokcafé där flickor och pojkar kunde låna böcker och samtala fritt. Samtidigt jobbade hon som reporter på ZanTV, en afghansk kanal med enbart kvinnliga reportrar och redaktörer.

Att kämpa för yttrandefrihet och kvinnors rättigheter i Afghanistan innebär stora risker. Afghanistan är ett av världens farligaste länder för journalister, men också för kvinnor generellt. Trots det envisades Najwa Alimi med att lyfta ämnen som andra journalister undvek, som social utsatthet, narkotikaberoende och diskriminering. Genom sina reportage ville hon ge plats åt berättelser och röster som annars inte hörs. Och hon framhöll avsaknaden av kvinnors röster och erfarenheter som en stor orsak till att landet inte utvecklades snabbare:

 - Att Afghanistan räknas som ett u-land beror på att landet är blint på ena ögat, sa hon när hon intervjuades i samband med att hon fick Per Anger-priset 2019.

Vid den här tiden hade fler kvinnor börjat yrkesarbeta, men trakasserier var vanliga och kvinnors utbildning var ofta bristfällig. Genom sitt eget exempel ville Najwa Alimi visa att det var möjligt för kvinnor att jobba i en bransch som ansågs vara tabu för dem. Hon hoppades att hennes rapportering skulle kunna hjälpa afghanska kvinnors att fatta bättre beslut om sin framtid och var övertygad om att den även skulle påverka beslutsfattarna:

- Min kärlek till journalistiken har hållit mig levande. Mitt enda vapen är min vilja att påverka och förändra, sade hon och framhöll yttrandefriheten som förutsättningen för en fungerande demokrati:

– I Afghanistan utnyttjas yttrandefriheten felaktigt. Många uttrycker sig nedsättande och påstår att det är yttrandefrihet. Den riktiga yttrandefriheten är att jag som journalist ska kunna skriva och berätta om det ruttna systemet som finns inom till exempel myndigheter och känna mig trygg. I dag finns inte den tryggheten.

Två år senare hade talibanerna tagit makten i landet igen och Najwa tvingades fly. I Sverige återupptog hon snabbt sitt journalistiska arbete och 2022 tog hon emot Anna Lindh-priset, tillsammans med Jamila Afghani.

2024, när Per Anger priset fyller tjugo år, bor och arbetar Najwa Alimi i Sverige. Hon följer utvecklingen i hemlandet och säger att kvinnor visserligen tillåts att arbeta och läsa på universitet, men att det sker annat bakom kulisserna, som tvångsäktenskap, arresteringar och våldtäkter som sätt att upprätthålla kontrollen. Och de kvinnliga journalister som tillåts verka är i första hand utländska, från TV-kanalen Al Jazeera till exempel:

- Afghanska flickor syns bara i vissa begränsade media och alltid med sina ansikten täckta. säger hon.

Intervjun nedan gjordes före talibanernas maktövertagande i augusti 2021.

Hur är det att vara kvinnlig journalist i Afghanistan?

– Det finns bakåtsträvande traditioner och kulturer i det afghanska samhället. Människor som avfärdar dig för att du är kvinna. Det gör det svårt för dig att skapa en plats för dig själv i samhället du lever i och i det yrket du har. Vi kvinnliga journalister måste psykiskt vara beredda på de risker och faror vi kommer utsättas för. Vi anses inte heller vara fina kvinnor eftersom vi är journalister och det gör att vi får det svårt i våra privatliv.

Vilka ämnen brinner du för?

– Det som gör mig glad är när jag har arbetat med ämnen som har påverkat människors liv. Ämnen som handlar om hur männen tänker, varför de gör saker som är till fördel för dem och som ger dem makt samtidigt som de säger nej till oss. Ämnen om hur kvinnors liv begränsas genom att alltid behöva tänka på hur jag klär mig, om mitt hår syns, om mitt skratt hörs. Det är ämnen som jag arbetar med och vill fortsätta arbeta med.

Yttrandefrihet, vad betyder det för dig?

– En gemensam nämnare för alla världens mest utvecklade länder är att det råder yttrandefrihet där. Tack vare yttrandefriheten har de kunnat driva sina länder framåt. Det säger mycket om hur betydelsefull yttrandefriheten är.

– I Afghanistan utnyttjas yttrandefriheten felaktigt. Många uttrycker sig nedsättande och påstår att det är yttrandefrihet. Den riktiga yttrandefriheten är att jag som journalist ska kunna skriva och berätta om det ruttna systemet som finns inom till exempel myndigheter och känna mig trygg. I dag finns inte den tryggheten.

Förutom en förbättrad säkerhet i Afghanistan, vad krävs mer för att ditt land ska kunna utvecklas mot en demokrati?

– Jag anser att männen i Afghanistan bör lämna den traditionellt stängda samhällssynen. De ska lära sig om kvinnors värde och om kvinnors rätt att ta plats. De afghanska männen måste förstå att vi är starkast tillsammans.

Berätta om stunden du fick veta att du hade tilldelats Per Anger-priset?

– När jag meddelades om Per Anger-priset frös jag till några sekunder. Jag var på redaktionen. Jag fick tårar i ögonen och kände tacksamhet för den positiva drivkraft som har tagit mig dit jag är i dag.

– Det här priset visar för världen att Afghanistans kvinnor har en stark vilja till förändring. Det här priset säger också nej till traditioner och normer, som begränsar oss. Det visar att alla de som tror att vi är svaga och andra klassens medborgare har fel.

Intervjuad av Khazar Fatemi.