”Elever som riskerar att radikaliseras behöver någon att lita på”

Vissa arbetssätt som ska hindra högerextremism i skolan kan få rakt motsatt effekt och bidrar istället till radikalisering. Det menar Christer Mattsson, forskare och föreståndare vid Segerstedtinstitutet på Göteborgs universitet.
- Att konfrontera och peka ut elever som uttrycker rasistiska åsikter leder sällan till att eleverna tänker om, säger han.

När elever med rasistiska åsikter konfronteras är risken stor att de går i försvarsställning.
- I ilska säger de kanske någonting ännu värre än tidigare, som de sedan måste försvara, säger Christer Mattsson.
I en kartläggning som publicerades i mitten av 2018 går Segerstedtinstitutet igenom den forskning som finns om olika sätt att arbeta förebyggande mot våldsbejakande extremism. Även om det finns forskning som visar att konfrontation inte fungerar finns det handledande material för lärare som uppmuntrar dem att agera just så, menar Christer Mattsson och nämner värderingsövningar som ”fyra hörn” och ”heta stolen” där deltagarna får ta ställning till olika påståenden som exempel.


Fel strategi att rapportera elever

Segerstedtinstitutet bildades 2015 och deras arbete ingår som en del i regeringens plan ”Samlat grepp mot rasism och hatbrott”. Institutet har i uppdrag att bidra med kunskap till det förebyggande arbetet mot våldsutövande ideologier och rasistiska organisationer. Uppdraget omfattar alltså inte bara den högerextrema rörelsen utan även till exempel våldsbejakande vänsterextremism och jihadism.

Utöver att sammanställa befintlig forskning bedriver institutet även egen forskning om olika sätt att arbeta mot radikalisering, till exempel genom Christer Mattssons avhandling ”Extremisten i klassrummet – perspektiv på skolans förväntade ansvar att förhindra framtida terrorism”. I avhandlingen beskriver han hur arbetet mot radikalisering riskerar att skada den viktiga tilliten mellan lärare och elever. I vissa kommuners handlingsplaner mot våldsbejakande extremism uppmanas till exempel lärare att rapportera till polisen om de bedömer att elever befinner sig i en riskzon, något Christer Mattsson är starkt kritisk till.
- Som lärare ska vi inte göra säkerhetsmyndighetens jobb. Vi arbetar för att ingen ska vilja utföra ett dåd, och det kan vi inte göra genom att övervaka eller rapportera människor för icke-brottsliga handlingar, säger han.


Stora brister i arbetet mot radikalisering

Christer Mattsson är kritisk till hur arbetet mot ungas radikalisering har bedrivits i Sverige. Han beskriver det som att satsningarna är för kortsiktiga och spretar åt olika håll. Kartläggningen från Segerstedtinstitutet visar dessutom att det saknas effektstudier av de insatser som har genomförts.
- Vi vet alltså inte säkert vilka effekter olika arbetssätt har. Ändå kräver vissa myndigheter att arbetet ska bygga på evidensbaserade metoder, något som alltså inte finns, säger han.
Han menar att de arbetssätt som premieras i Sverige bygger på ”hårda tag” medan arbetssätt som kan verka lite ”flummiga” avfärdas.
- Om vi tror att vi vet vilka effekter olika arbetssätt har när vi i själva verket inte vet det finns en risk att man misskrediterar vissa arbetssätt på felaktiga grunder, säger han.


Temadagar mot rasism kan slå snett

Christer Mattsson vill se fler studier av själva radikaliseringsförloppet, med fokus på hur man bäst bemöter unga människor på väg in i radikala, våldsbejakande miljöer. I ett pågående forskningsprojekt intervjuar han före detta nazister om deras väg in i och ut ur rörelsen, och alla lyfter fram konfrontationerna i skolan som någonting som bidrog till ökat nazistiskt engagemang.
- Nästan alla beskriver hur de i samband med att de har gått in i rörelsen har konfronterats och pekats ut i skolan, antingen av lärare eller av hela skolan, till exempel genom temadagar, säger Christer Mattsson.
Just temadagar mot rasism, som arrangeras på många skolor, gör att elever som har rasistiska åsikter känner att de måste försvara sig, menar han. Han tror att det finns andra mer framgångsrika sätt att motverka rasism i skolan och lyfter fram Segerstedtinstitutets arbete med ”Toleransprojektet” som ett exempel. Genom projektet får unga reflektera över etiska dilemman, personligt ansvar och människovärde samt träna sin förmåga till samarbete, empati och problemlösning. Tanken är att eleverna på det sättet ska kunna få sina åsikter och värderingar testade och diskuterade – utan att skolan utmanar eleven som person.


”De behöver någon att lita på”

Istället för att konfrontera uppmuntrar Christer Mattsson skolpersonal att bemöta elever som riskerar att radikaliseras med ”emaptisk nyfikenhet”. Han beskriver det som att lärare kan ”öppna en bakdörr” ut ur den nazistiska rörelsen genom att lyssna och fråga. Han lyfter också fram betydelsen av att elever i riskzonen får möjlighet att bygga upp sin tillit till andra människor.
- Ex-nazisterna som jag intervjuar berättar att de efter hand insåg falskheten i rörelsen och kunde inte längre lita på sina nazistiska vänner. Inte heller kunde de lita på den övriga omgivningen, som de upplevde hade vänt sig emot dem och medvetet misstolkade allt de sa.
 



Tre tips till lärare som vill motverka radikalisering:

  1. Undvik konfrontation. Risken är stor att eleven går i försvarsställning istället för att tänka till.
  2. Hjälp eleven att få perspektiv på sina tankar och värderingar, utan att konfrontera och debattera.
  3. Hjälp eleven att göra sig förstådd. Många upplever att de blir missförstådda eller medvetet misstolkas.

FAKTA:

Våldsbejakande extremism

Våldsbejakande extremism är ett samlingsbegrepp för rörelser, ideologier eller miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning och som främjar våld för att uppnå ett ideologiskt mål. Med våldsbejakande menas handlingar såsom att stödja, uppmana till eller delta i ideologiskt motiverade våldshandlingar för att främja en sak.

Källa: Center mot våldsbejakande extremism (CVE) vid Brottsförebyggande rådet.