Förövare

Både män och kvinnor, i olika yrkeskategorier som läkare och sjuksköterskor, deltog i skapandet av det ”goda samhället”, det vill säga en ”tysk folkgemenskap” fri från ”judiskt inflytande”, ”fiender” och ”mindervärdiga element”.

En av dessa var sjuksköterskan Pauline Kneissler som arbetade på en psykiatrisk vårdanstalt i Berlin. Hon var troende protestant, sjöng i kyrkokören och från 1937 aktiv i olika avdelningar inom nazistpartiet.

I december 1939 började Pauline Kneissler och flera andra sjuksköterskor frivilligt arbeta i eutanasiprogrammet. Kneisslers första uppdrag var att besöka institutioner enligt en lista över patienter som valts ut för transport till eutanasi- institutionen Grafeneck. Där under söktes patienterna av två läkare som gav det slutgiltiga beskedet om patienten skulle gasas eller inte. I de flesta fall mördades patienten inom 24 timmar efter att den anlänt.

Jag förstod aldrig barmhärtighetsdödande som mord… Mitt liv gick ut på hängivenhet och självuppoffring… Jag var aldrig grym mot människor och det får jag lida och lida för.
(Pauline Kneissler)

Kneissler översåg gasningen som hon tyckte var lite skrämmande men inte så farlig eftersom metoden var ”smärtfri”. Senare mördade hon också själv ett
stort antal patienter på olika institutioner. Efter andra världskrigets slut dömdes hon till ett kort fängelsestraff.

Texterna i utställningen är skrivna av Karin Kvist Geverts, fil dr i historia, 2015. 


Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine (2010), ...om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Wendy Lower (2013), Hitler´s furies. German Women in the Nazi Killing Fields, Houghton Mifflin Harcourt: Boston.

www.ushmm.org