Roberts berättelse

Robert var ett av alla de barn i Nazityskland som betraktades som ”livsovärdig”. Vid förlossningen skadades hans högra höft och han var därför tvungen att bära korsett och special-skor. 1942, när Robert var fem år gammal, kallades han till ett annex till universitetssjukhuset i Heidelberg som drevs av katolska nunnor.

Här berättar Robert om hur hans mamma Charlotte räddade hans liv:

Läkarna undersökte mig medan min mamma satt utanför, vid dörren. Hon hörde läkarna prata och hur de till slut sa: ”Efter lunch ger vi honom en spruta så att han somnar in.” Mamma gick till nunnorna och sa: ”Min son kommer att stanna här men låt mig ta med mig hans kläder hem.”
Nunnorna gav henne kläderna och när läkarna gick på lunch tog min mamma tag i mig, såsom jag var – spritt språngande naken. Vi försökte lämna klostret men en nunna hindrade oss från att komma ut. Medan nunnan hämtade hjälp sprang vi ut och ner till floden. I den höga vassen klädde mamma på mig och vi åkte hem.

Texterna i utställningen är skrivna av Karin Kvist Geverts, fil dr i historia, 2015. 


Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine (2010), ...om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Wendy Lower (2013), Hitler´s furies. German Women in the Nazi Killing Fields, Houghton Mifflin Harcourt: Boston.

www.ushmm.org