Lärarhandledning

Ha alltid syfte och mål med arbetet klart för dig: Varför gör vi detta? Vad är budskapet? Kan alla vara med?

Reflektera över vilka normer och värderingar du själv bär på och hur de påverkar ditt sätt att undervisa, leda samtal och bemöta elever/deltagare. Denna medvetenhet är en viktig grund för att skapa en öppen och inkluderande miljö, och för att hantera egna reaktioner i stunden.

Individuell reflektion:

• Vilka normer och värderingar tar jag själv för givna?
• Vilka normer förmedlar jag - medvetet eller omedvetet?
• När känner jag mig obekväm i samtal om normer eller inkludering - och varför?
• Hur reagerar jag när mina egna normer eller värderingar utmanas?

Det kan också vara värdefullt att samtala med kollegor om vilka normer som präglar verksamheten, hur ni kan stötta varandra när samtal blir svåra och hur ni uppfattar gränsen mellan åsiktsfrihet och kränkning. Sådana samtal skapar en gemensam förståelse och trygghet i värdegrundsarbetet.

Kollegial reflektion:

• Finns det normer i vår verksamhet som vi sällan talar om?
• Har vi en gemensam uppfattning om gränsen mellan att uttrycka åsikter och att kränka någon?
• Hur stöttar vi varandra när samtal med elever/deltagare blir svåra eller känsliga?
• Hur kan vi gemensamt bemöta situationer där normer eller värderingar utmanas?

Här hittar du viktiga perspektiv, vanliga utmaningar och praktiska tips som stöd i ditt arbete, för att skapa utrymme för gemensam reflektion och lärande.

Det är viktigt att skapa trygga ramar för samtal. Samtal om normer, makt och rättigheter kan väcka starka känslor och ibland bli svåra. Att prata om frågor som rör normer och värdegrund på ett ödmjukt och respektfullt sätt kan göra stor skillnad för de som upplever utanförskap.

Uppmuntra till en öppen kommunikation där elever/deltagare vågar uttrycka känslor och tankar samt lyssna aktivt på varandra, med respekt för olika perspektiv. Det är bra att tillsammans med dina elever/deltagare ta fram regler för samtalet. Här är några exempel:

• Alla visar varandra respekt genom att inte avbryta eller skratta åt någon.
• Det som sägs får inte vara olagligt.
• Det som sägs får inte ha för avsikt att kränka någon.
• Det som sägs ska vara relevant för det som samtalet handlar om.
• Det är okej att svara fel eller att inte veta svaret.
• Tidigare eller aktuella konflikter tas inte upp under övningarna.
• Samtalsledaren ansvarar för att reglerna följs och att alla som vill får komma till tals.

Led samtalet efter syftet och de uppsatta ramarna; att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Om vi utgår från de rättigheter som redan har etablerats, behöver vi inte fastna i diskussioner eller åsikter om individuella rättigheter, som till exempel rätten att skaffa barn eller att gifta sig.

Det händer att lärare, på grund av rädsla, avstår från att ta upp frågor utanför normen. Det kan handla om rädsla över att inte ha tillräckliga kunskaper eller för att elever/deltagare/du själv kan utsättas för kränkningar, hot eller våld. Ibland handlar det om oro över att uppfattas som någon som menar att alla normer är fel och att alla ska vara likadana.

Tips! Våga ta upp normer, makt och privilegier. Misstag är okej – reflektera över dem och lär tillsammans. Målet är att ge fler möjlighet att vara sig själva och ifrågasätta begränsande normer, inte att förbjuda det som följer normen.

När viktiga frågor som rör minoriteter och normbrytare tas upp finns det en risk att peka ut vissa grupper. Det kan handla om hbtqi-frågor som sexualitet och könsöverskridande identitet, eller andra frågor som etnicitet, religion, funktionalitet, ekonomisk och kulturell status. Om fokus läggs enbart på att berätta om grupper eller personer som bryter mot normen förstärks maktskillnaderna mellan de som tillhör normen och de som inte gör det.

När man planerar uppgifter och övningar är det viktigt att reflektera över hur de kan påverka elevernas eller deltagarnas förståelse. Syftet bör vara att främja inkluderande diskussioner och ökad medvetenhet, snarare än att befästa stereotyper eller skapa negativa bilder som kan upplevas som kränkande. Genom att medvetet utforma uppgifter kan man stärka deltagarnas förmåga att analysera normer och föreställningar på ett respektfullt och konstruktivt sätt.

”Det är ju upp till dig.”

Det är lätt hänt att ojämlikhet bortförklaras som individuella val, med kommentarer som till exempel ”hen har själv valt att…” eller ”hon vill vara med de som är lika henne själv, det är upp till henne om hon har vänner här eller inte”. Sådana kommentarer döljer de normer och strukturer som påverkar vilka möjligheter individen faktiskt har. De bortser från att val sker inom ramar som kan begränsa handlingsutrymmet och bidra till att ojämlikhet upprätthålls.

Som personal i skolan bör man därför ta ansvar för att främja jämlikhet och inte lägga över ansvaret på individen genom att hänvisa till “egna val”. Annars riskerar ojämlikhet att förenklas till individuella beslut och skulden hamnar på individen.

Tips: Diskutera om det finns strukturer på skolan som begränsar individens möjligheter. Synliggör normer och hur de kan påverka och begränsa individen.

”Idag ska vi ta upp den här minoriteten…”

Särskilda teman som lyfter en viss grupp kan vara välmenade, men riskerar att förstärka skillnader och känslan av att vara avvikande. När en kultur, religion eller sexualitet tas upp som ett enstaka inslag kan det uppfattas som något som ligger vid sidan om den “riktiga” undervisningen.

Tips: Låt istället mångfald vara en naturlig och återkommande del av undervisningen – i exempel, material och arbetssätt. Det handlar om att inkludera, snarare än att lägga till.

Människors upplevelser och erfarenheter riskerar ibland att relativiseras. Ofta lyfts exempel på någon som haft det värre, men det tar inte bort upplevelsen hos den som själv är utsatt. Det är viktigt att ta upplevelser och erfarenheter på allvar och vara uppmärksam på att inte förminska dem genom jämförelser.

Tips: Bryt samtalet när upplevelser relativiseras eller förminskas. Tydliggör att skolan enligt lag ska arbeta för jämlikhet och allas lika rättigheter.

”Du är ju från Chile, vad tycker chilenare…?"

Ingen person kan förväntas representera en hel grupp, oavsett om det handlar om nationalitet, religion, kultur eller sexualitet. Ändå händer det att enskilda elever/deltagare blir utpekade som representanter och får frågor som ”Hur är det egentligen att vara muslim?” eller ombeds förklara en hel grupps erfarenheter. Den typen av frågor riktas sällan till dem som tillhör normen – det är ovanligt att någon får förklara hur det är att vara heterosexuell eller svensk.

Om någon själv vill dela sina erfarenheter är det en annan sak. Då är det viktigt att bekräfta och respektera rätten att definiera sig själv. Om en person till exempel vill använda pronomenet hen behöver det respekteras.

Tips: Låt varje person vara en individ med sina egna erfarenheter. Ingen ska behöva stå till svars för en hel grupp. När någon markerar identitet eller tillhörighet handlar det ofta om ett behov av att bli bekräftad.

Likabehandling handlar inte om att behandla alla på samma sätt, utan om att ge alla lika möjligheter, förutsättningar, rättigheter och skyldigheter.

Tips: Låt olikheter synas och inkluderas. Alla har olika behov och förutsättningar, och skolan behöver möta dessa för att vara en öppen och välkomnande plats för alla.

”Jag är rädd att säga eller göra fel.”

Det är viktigt att våga ta upp frågor även om du inte har full kunskap i ämnet. Om du har möjlighet att vara öppen med egna brister eller privilegier kan det fungera som exempel på hur normer påverkar oss. Det kan göra det lättare att utforska normer tillsammans med elever/deltagare.

Att visa att man själv inte kan allt kan också väcka intresse och engagemang. Jämför med till exempel historia: du kanske själv inte vet allt som hänt, men tillsammans med dina elever/deltagare kan du ta reda på mer. Samma sak gäller arbete med normer – var ärlig om vad du vet och sök mer kunskap tillsammans.

Tips: Om något du säger upplevs som kränkande, erkänn det och rätta till det. Om du som lärare vågar visa att det är okej att göra misstag och lära sig av dem, ökar chansen att elever/deltagare vågar göra detsamma.

”Det var ju bara på skämt.”

Att ha högt i tak är inte detsamma som att acceptera att personer eller grupper kränks. Om någon blir kränkt och märker att läraren inte reagerar kan det upplevas som en dubbel kränkning. Därför behöver fokus alltid vara att omedelbart avbryta det som sker och sätta en tydlig gräns, så att situationen inte leder till fler kränkningar.

Om någon riktar en kränkning mot dig som lärare behöver det bemötas på samma sätt som om det sagts till en annan elev/deltagare. Det är en kränkning både mot dig och mot andra, eftersom den bygger på samma normer och strukturer. Markera tydligt och följ upp händelsen, gärna tillsammans med mentor, klasslärare eller annan ansvarig.

När ord som bög, homo eller flata används negativt signalerar det att det skulle vara något dåligt att vara homosexuell. Ibland används orden som adjektiv, till exempel ”vilka bögiga skor du har”. Det kan uppfattas som mindre allvarligt eftersom uttalandet inte riktar sig mot en specifik person, men budskapet är detsamma. Sexualiteter, etniciteter eller kulturer är inte adjektiv och ska inte användas på det sättet – det förstärker stereotyper och kan upplevas som kränkande. Det är därför viktigt att tydligt markera att sådant språk inte är okej.

Att använda någons sexualitet nedlåtande är aldrig okej, oavsett sammanhang.

Tips: Arbeta förebyggande och normalisera inte ett kränkande språk genom att låta det passera obemärkt -vare sig det används som skämt eller som kränkningar. Använd ett normmedvetet perspektiv i undervisning och planering, och låt olika sexualiteter, könsidentiteter och könsuttryck finnas med på ett positivt och självklart sätt – i exempel om familjer, yrken, relationer och vänskap.

På elevsidan finns sju historiska exempel från 1900-talet som visar viktiga förändringsprocesser kopplade till hbtqi-rättigheter. Varje exempel är kopplat till ett historiskt sammanhang och en specifik händelse där rättigheter och normer ifrågasattes och förändrades. Till varje avsnitt hör reflektionsfrågor och quiz-frågor som hjälper elever/deltagare att fördjupa sin förståelse av den aktuella berättelsen och tidsperioden.

1. Låt eleverna/deltagarna välja ett historiskt exempel att fördjupa sig i och sedan redovisa för varandra.
2. Välj gemensamt ett exempel som alla arbetar med och diskuterar tillsammans.

• Vilka normer var snäva eller inskränkande för personen?
• Vilket stöd fick eller tog personen för att bryta mot dessa normer?
• Hur kan det historiska exemplet jämföras med nutiden, och varför kan rättigheter som uppnåtts riskera att dras tillbaka?