Del 1 – rasismens historia
Välkommen till Kunskap om rasism och likvärdigt bemötande - en webbfortbildning för offentliganställda. I fortbildningens tre delar kommer du att få ta del av historiska perspektiv på rasism, undersöka dess effekter på samhället i dag samt få kunskap om strategier för att främja likvärdigt bemötande för alla invånare. Vi inleder denna del med en definition av rasism som begrepp, som följs av ett ljuddrama som exempel på en bemötandesituation. Under hela fortbildningen kommer det att finnas utrymme för reflektion. Del 1 avrundas med ett kunskapstest.
Du tar dig genom fortbildningen genom att följa avsnittens ordningsföljd. Du kan när som helst gå tillbaka till tidigare avsnitt om du vill det.
Introduktion till del 1
Du ska nu få se en film som ger dig en översikt över de ämnesområden som denna del av fortbildningen behandlar.
Rasism är ett begrepp som har haft olika betydelser i olika tider, och som även i dag betyder olika saker för olika människor. Under 1900-talets början fanns en utbredd uppfattning om att människor kunde delas in i olika "raser" och att vissa "raser" stod över andra. I dag är förståelsen av rasism mer komplex.
Inom forskningen finns många olika perspektiv på och definitioner av rasism. Gemensamt för de flesta vetenskapliga perspektiv är att rasism är ett nedvärderande och exkluderande sätt att se på eller behandla vissa människor. Vissa grupper nedvärderas på grund av sin hudfärg, kultur, religion eller minoritetstillhörighet – de behandlas som mindre värda än andra grupper i samhället. Att vissa grupper exkluderas förutsätter att andra grupper inkluderas och ses som en självklar del av ett samhälle.
År 2016 gav regeringen ut Samlat grepp mot rasism och hatbrott – Nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott. I den använder regeringen begreppet rasism om "uppfattningar om att människor på grund av föreställningar om ras, nationellt, kulturellt eller etniskt ursprung, religion, hudfärg eller annat liknande förhållande är väsensskilda från varandra och att de därmed kan eller bör behandlas på olika sätt. Att betrakta kulturer som oföränderliga och oförenliga, och individers kulturella tillhörighet som oföränderlig och nedärvd, såväl som att anse att olika kulturer inte kan samexistera, har kommit att bli uttryck för rasism i dag. Det kan ta sig uttryck i att såväl individer som grupper uppfattas som främmande eller oönskade i ett samhälle."
Handlingar med rasistiska konsekvenser
Rasism omfattar föreställningar och handlingar som kan vara både medvetna och omedvetna. Ett sätt att förstå rasism är att studera konkreta handlingar, på individnivå och på samhällsnivå, för att analysera när och hur handlingar får rasistiska konsekvenser.
Det kan vara lättare att se att vissa handlingar får rasistiska konsekvenser än andra. Extremisters våld och hatbrott är självklart mer uppenbara än subtila kränkningar i vardagen. Handlingar kan också vara välmenande, men ändå få negativa konsekvenser. Det kan vara särskilt svårt att se.
De lagar som styr arbetet med mänskliga rättigheter och antidiskriminering är generellt formulerade och behöver konkretiseras i varje verksamhet för att bli användbara. Det innebär att vi behöver ställa oss frågor som: Hur kan vi motverka rasism i vårt möte med invånare? Vad skulle kunna vara omedveten rasism i en bemötandesituation? Vilken förkunskap behöver vi för att kunna identifiera omedvetet rasistiska handlingar?
Motverka rasism för att främja demokrati
Rasism är ett samhällsproblem som angår oss alla. Som offentliganställda har vi i uppdrag att främja och skydda mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värden genom vårt arbete. Arbetet styrs av såväl nationella lagar som internationella överenskommelser. Regeringsformen, förvaltningslagen och diskrimineringslagen är några av de lagar som styr arbetet på nationell nivå.
En av Sveriges grundlagar som skyddar vår demokrati är regeringsformen.
1 kap. 2 §
Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
/…/
Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.
Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.
1 kap. 9 §
Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
Förvaltningslagen reglerar förvaltningsmyndigheternas verksamhet. Lagens syfte är att människor som är föremål för myndighetsutövning ska behandlas rättvist och demokratiskt. Lagen förklarar att grunderna för god förvaltning är legalitet, objektivitet och proportionalitet.
5 §
En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen.
I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.
Myndigheten får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot.
6 §
En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla.
Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål.
I diskrimineringslagen finns en särskild bestämmelse om förbud mot diskriminering när offentliganställda möter invånare (2 kap. 17 §).
Diskriminering är förbjuden /…/ när den som helt eller delvis omfattas av lagen (1994:260) om offentlig anställning
- bistår allmänheten med upplysningar, vägledning, råd eller annan sådan hjälp, eller
- på annat sätt i anställningen har kontakter med allmänheten. Lag (2012:673).
Rasism står i strid med principen om alla människor lika värde och utgör ytterst ett hot mot hela den värdegrund som demokratin vilar på.
Kan kunskap om rasismens historia vara relevant i ditt uppdrag?
Inför nästa avsnitt
Nu har du fått en introduktion till fortbildningens första del. Genom att lära dig om olika historiska perspektiv på rasism, får du en större möjlighet att förstå när och hur attityder, ord och handlingar får rasistiska konsekvenser.
I avsnitt 1 kommer du att få reflektera över en fiktiv bemötandesituation.
En bemötandesituation
Avsnitt 1Likvärdigt bemötande
Bemötande kan enklast förklaras som uppträdande mot någon. I den här fortbildningen menar vi med bemötande det möte eller den dialog som sker, skriftligt eller muntligt, mellan en offentliganställd och en invånare. Bemötandet är likvärdigt när det som karakteriseras som ett gott bemötande i en verksamhet är lika gott för alla invånare, oavsett exempelvis deras kön, ålder, födelseland, hudfärg, etnicitet, religion, funktionalitet eller sexualitet.
Exempel på bemötande
Du ska nu få lyssna på ett fiktivt möte mellan en handläggare på Försäkringskassan och en invånare. Dialogen är baserad på verkliga händelser. Klicka på pilen (->) för att börja lyssna.
Reflektionsfrågor
Fundera på frågorna nedanför. Klicka på det svarskort som bäst stämmer överens med dina resonemang.
Skulle ett liknande bemötande kunna uppstå på din arbetsplats?
Vad tror du att Jonas bemötande kan få för konsekvenser för Birgitta?
Vilket råd skulle du ge?
Om du skulle ge Jonas något av följande råd för ett bättre och likvärdigt bemötande av Birgitta, vilket skulle du välja?
Vad påverkar hur vi bemöter andra?
Många faktorer kan påverka hur vi bemöter andra. Lagar, riktlinjer och arbetsplatsens rutiner spelar självklart roll. Bemötandet kan också behöva se olika ut beroende på sammanhang och syfte – varför du möter en invånare och vad personens ärende är. Men utöver detta kan också medvetna eller omedvetna föreställningar och förväntningar på olika människor påverka.
Att säkerställa ett bra och likvärdigt bemötande handlar bland annat om att reflektera över om du själv har föreställningar och förväntningar i verksamheten som kan leda till ett osakligt eller diskriminerande bemötande.
Inför nästa avsnitt
Historisk kunskap om rasism bidrar till en ökad förståelse för nutida föreställningar om människor utifrån idéer om "ras", hudfärg, religion, etnicitet och nationalitet. I avsnitt 2 kommer du därför att få en inblick i ett antal historiska exempel på rasism, med fokus på Sveriges historia.
Kolonialism och slavhandel
Avsnitt 2I Sverige har frågor om kolonialism länge diskuterats som historiska fenomen och händelser som vårt land inte har varit involverat i. Det har bidragit till en nationell självbild av ett Sverige utan kolonial historia. På senare år har denna bild kommit att utmanas av forskare, historiker, politiker och kulturarbetare. I det här avsnittet tittar vi närmare på några historiska exempel på kolonialism och slavhandel.
Kolonialism 1400-1800-tal
Den människohandel som växte fram i Europa har kommit att prägla rasismen idag.
Sverige och kolonialismen
En av de historiska processer som ligger till grund för nutida rasism är europeiska staters kolonialisering och människohandel. Framväxten av afrofobi i Sverige är knuten till europeisk kolonialism och den tidens politik och synsätt. Från sent 1400-tal började några europeiska stater tävla om att erövra och kolonisera utomeuropeiska landområden och folk. Ett viktigt motiv var att kunna utnyttja naturresurser, mark och arbetskraft för egen vinning. Kolonialismen legitimerades av en syn på människor där vita européer ansågs vara själva definitionen av mänsklighet, medan icke-vita utomeuropéer i allmänhet, och afrikaner i synnerhet, sågs som mindre utvecklade och mindre mänskliga.
Handel med förslavade människor var en del av kolonialismen. Den europeiska slavhandeln med människor från afrikanska länder pågick från sent 1400-tal till in på 1800-talet. Uppskattningen av hur många människor som föll offer för slaveriet under denna tid varierar. Tolv miljoner människor registrerades på slavskeppen över Atlanten, men många ytterligare miljoner dog på väg till slavskeppen eller under resan till Amerika. De förslavade människorna tvingades arbeta i bland annat hushåll, som sjömän och på plantager. Levnadsomständigheterna var brutala. Människor tvingades att arbeta med tortyrmetoder som bestraffningar.
Ekonomiska konsekvenser världen över
Under flera hundra år hade den europeiska kolonialismen en viktig ekonomisk påverkan över hela världen. I de drabbade afrikanska länderna ledde den transatlantiska slavhandeln till bland annat utarmning och krig. I Europa lades grunden för vissa länders rikedom genom koloniernas naturresurser samt genom de förslavade människornas tvångsarbete.
Nya Sverige och Saint Barthélemy - två kolonier
Även Sverige deltog i kolonisering och handel med människor.
- Sverige bildade år 1638 sin första koloni i Nordamerika (inte långt från New York) och kallade den för "Nya Sverige".
- Sveriges mest långvariga kolonisering var ön Sankt Barthélemy (1784–1887), en liten ö i det Karibiska havet. Ön fungerade som en knutpunkt för den transatlantiska och den inomkaribiska slavhandeln.
Hamnmotiv från Gustavia på S:t Barthélemy, Sveriges koloni i Karibien. Bild: Sjöhistoriska museet
Slavhandel blir straffbart
Befolkningen på ön Sankt Barthélemy delades in tre grupper; ”vita” (från Europa eller Amerika), fria ”färgade” och slavar (från Afrika eller Karibien) och olika lagar gällde för dem. Slavhandel blev straffbart enligt svensk lag år 1830. I praktiken avskaffades det svenska slaveriet på Sankt Barthélemy dock först år 1847. År 1887 överläts kolonin till Frankrike. Ön är fortfarande franskt territorium.
Alla människors rätt till liv och frihet
År 1948 enades världens länder genom FN i Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Det var den första globala överenskommelsen som slog fast alla människors värdighet och jämlikhet. Att enas kring staternas skyldigheter gentemot världens invånare var ett stort åtagande – i en värld präglad av kolonialism, världskrig och sociala orättvisor. Deklarationen beskriver vad varje människa har rätt till och vilket ansvar varje stat har för att skydda dessa rättigheter. Den första rättigheten i deklarationen är rätten till liv och frihet.
Inför nästa avsnitt
Sveriges delaktighet i den transatlantiska slavhandeln är en mörk del av vår historia. Vi kan inte förändra det som varit, men den historiska kunskapen kan bidra till vår förståelse av hur en del samtida attityder och föreställningar har uppkommit. Som offentliganställd är det viktigt att förstå på vilka sätt lagar, regelverk och globala överenskommelser hänger ihop med de demokratiska värden du främjar i ditt uppdrag. I avsnitt 3 kommer vi att beröra ännu en mörk del i vår historia: rasbiologin.
Rasbiologi
Avsnitt 3Om avsnittet
I det här avsnittet gör vi en tillbakablick på en tid då rasbiologi ansågs erbjuda vetenskapliga belägg för att samhället måste ordnas i ”bättre” och ”sämre” människor för att inte gå under.
Rasbiologi: 1930-1950-tal
Man försökte använda vetenskap för att rättfärdiga uppfattningar om människors olika värde.
Sverige hade en ledande roll inom rasbiologisk "forskning"
Rasbiologin utgick ifrån att det går att dela in mänskligheten i olika "raser", där vissa är mer värda än andra. På 1700-talet låg svenska forskare långt framme när det gällde att systematisera botanik och zoologi. En liknande systematik användes sedan på 1800-talet för att klassificera växter och djur, och överfördes till studier av människan. Forskare uppfann exempelvis begreppen "långskalliga" och "kortskalliga" för att klassificera människor. Parallellt växte föreställningar om det egna folkets "renhet" fram under romantiken under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal.
År 1922 grundades, efter ett riksdagsbeslut, ett statligt institut för rasbiologi i Uppsala. Chef för institutet blev Herman Lundborg som samtidigt var professor i rasbiologi. Det var det första statliga institutet i världen av sin sort. Under 1920-talet var Sverige världsledande inom rasbiologisk ”forskning”.
Utgångspunkt i klassificering
Syftet med den rasbiologiska ”forskningen” var att hitta orsaker till och bota ”samhällssjukdomar” och på så sätt gynna en frisk och sund befolkning. Genom vetenskapliga undersökningar tyckte sig forskarna komma fram till att vissa individer och grupper bar på ärftliga anlag för till exempel brottslighet, alkoholism eller annat "omoraliskt beteende". Utgångspunkten var att människor hade olika värde för samhället. Det var inte bara till exempel de som sågs som "omoraliska" eller alkoholister som drabbades av institutets klassificeringar. Kategoriseringar gjordes även på rasistisk grund, där forskarna särskilde vita svenskar från romer, resande, samer och människor från andra kontinenter. Institutet för rasbiologi genomförde bland annat undersökningar av samer, som av Lundborg beskrevs som en "degenererad ras".
Nils von Hofsten, som var styrelseledamot vid institutet och senare ledamot i Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, skrev år 1929 i Husmoderns läkarbok att ”De stora raserna äro icke blott mycket olika varandra; de ha också ett olika värde. /…/ Vi kunna därför utan tvekan fastslå att den svarta rasen står lägre än den vita.”
Delar av institutets forskningsresultat presenterades i en lärobok för elever i gymnasiet, som hette Svensk raskunskap.
Skolplansch, troligen från 1930-talet beskriver ”De fem olika människoraserna”. Bildkälla: Kungliga biblioteket, tillverkad av Gleerups universitetsbokhandel.
Sterilisering
"Sterilisering av annat än medicinska skäl kan näppeligen utnyttjas annat än i de fall av förkomna mindervärdiga individer, som enligt ärftlighetslagarna oavbrutet alstras såsom avfallsprodukter /…/"
Citatet kommer från en utredning som den svenska staten publicerade år 1936. Sverige var då ett av få länder i världen som hade stiftat lagar som tillät tvångssterilisering.
Ändringar av lagen år 1941 gav Medicinalstyrelsen rätt att ensamt fatta beslut om sterilisering. Tvångssterilisering kunde genomföras utifrån tre olika grunder: rashygienisk/arvshygienisk, social eller medicinsk. Det som kallades för rashygien/arvshygien handlade bland annat om att hindra människor som ansågs olämpliga att föra människosläktet vidare från att skaffa barn. Det gällde framför allt fattiga människor och personer med olika funktionsnedsättningar, men även romer och resande. Lagarna nämnde aldrig tvång, men steriliseringen innebar tvång i praktiken. Det vanligaste var krav på att "gå med på" sterilisering för att få bli utskriven från anstalt. De svenska steriliseringslagarna fortsatte att gälla fram till år 1976.
Hur motiverades steriliseringarna?
Cirka 30 000 personer tvångssteriliserades. Det var framför allt fattiga unga kvinnor och personer med olika funktionsnedsättningar, men även romer och resande. Hur motiverades steriliseringar? Kryssa för alla påståenden som du tror stämmer.
Bestämmelser ger starkare skydd
Förenta Nationerna bildades bland annat för att främja fred, genom samarbete mellan länder. Att skydda mänskligheten mot rasistiska övergrepp blev en internationell angelägenhet. Lär dig mer här nedanför om svenska och internationella bestämmelser som främjat skyddet för mänskliga rättigheter.
1948
Deklarationen om de mänskliga rättigheterna
Världen hade nåtts av information om Förintelsen. Många var överens om att det behövdes ett starkare skydd av individers universella mänskliga rättigheter. År 1948 enades världens länder i Deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
1949
Hets mot folkgrupp förbjuds
År 1949 införde Sverige en lag som förbjuder hets mot folkgrupp. Under efterkrigstiden hade den svenske bokhandlaren Einar Åberg en central roll i spridningen av antisemitisk litteratur. Flygblad som hetsade mot judar översattes till en mängd språk och spreds över hela världen. Lagen som även kallades "Lex Åberg" infördes bland annat för att försöka stoppa spridningen av dessa flygblad.
1965
Konvention förbjuder rasdiskriminering
År 1965 antogs FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (ICERD). Den trädde i kraft i Sverige år 1972. Sverige åtog sig därmed att förbjuda diskriminerande lagar och praxis, förbjuda organisationer som verkar för rasism och göra det straffbart att sprida idéer grundade på teorier om ”överlägsna raser”.
1999
Vissa tvångssteriliserade ges ersättning
År 1999 infördes en lag om ekonomisk ersättning till de som tvångssteriliserats enligt de gamla steriliseringslagarna.
2019
Staten lämnar tillbaka samiska kvarlevor
Kroppar som svenska rasbiologer studerade under första halvan av 1900-talet har sedan dess förvarats på olika museer och institutioner. Kropparna tillhörde bland annat samer. År 2019 lämnades samiska kvarlevor tillbaka till samerna efter många år av förhandlingar. Företrädare för samerna har krävt att staten ska betala för begravning.
Inför nästa avsnitt
Historien om det rasbiologiska institutet i Uppsala kan användas som ett exempel på vilka konsekvenser sociala och kulturella fördomar kan få. Finns det en utmaning här handlar den inte så mycket om att peka ut skurkar i det förflutna. Det handlar mer om att vi ska få syn på vårt eget sätt att sortera människor och fundera över vetenskapens roll i formandet av vår människosyn. I avsnitt 4 fortsätter vi den historiska tillbakablicken genom att fokusera på myndigheters registrering av invånare.
Registrering av vissa invånare
Avsnitt 4Om avsnittet
I detta avsnitt får du exempel på hur register av individer upprättats eller använts med rasistiska motiv. Som offentliganställda är det viktigt att vi vet vilken form av registrering som är tillåten och nödvändig i vår yrkesroll, och vilka former som på olika sätt kan vara felaktig och rentav olaglig.
Registrering med rasistiska motiv
Vi behöver förstå de mindre extrema uttrycken av rasism och hur de hänger ihop med brott mot mänskligheten för att undvika att de upprepas. En tidig händelse i processen som ledde till Förintelsen var identifiering av judar och skapandet av en ”begreppslig jude” som långt ifrån alltid överensstämde med individernas egna självuppfattningar. I Tyskland identifierade nazisterna judar med hjälp av tidigare generationers medlemskap i judiska församlingar. Registreringen underlättade processen att fysiskt segregera, deportera och slutligen mörda tyska judar, eftersom det var lätt att ta reda på vilka de var och var de befann sig.
Även i Sverige har grupper av invånare registrerats utifrån sin religion eller föreställda ”ras”.
1939
Socialstyrelsen genomför en "utlänningsräkning"
Under 1930-talet registrerade Socialstyrelsen judiska utlänningar och flyktingar genom att på sina registerkort markera personer som tillhörde en religiös judisk församling. År 1939 gjorde Socialstyrelsen också en stor "utlänningsräkning". Syftet var att dämpa de upprörda stämningar som rådde i landet efter att studenter i Uppsala, Stockholm och Lund hållit möten mot judisk invandring i början av 1939.
1935-1939
Svenska myndigheter utfärdar "arierbevis"
År 1935 införde Tyskland lagar som definierade "jude" som en biologisk ras och som förbjöd äktenskap mellan judar och "arier". Tyskar började då vända sig även till de svenska landsarkiven för att få intyg om att de inte hade några judar i sin släkt. De svenska myndigheterna översatte den tyska definitionen av "arier" till svenska och tog fram ett särskilt formulär för dessa "intyg". Andra länder, bland annat Nederländerna, fick liknande förfrågningar. Nederländska myndigheter meddelade att de inte hade register över befolkningens "ras".
1954
Z-registren
År 1954 gick poliser och andra tjänstepersoner runt till romska läger och samlade in personuppgifter om alla som befann sig där. Registreringen var del av en landsomfattande insats, med syfte att få en bild av den romska befolkningens sammansättning och levnadsförhållanden. Detaljerade uppgifter samlades in om alltifrån medicinsk status till användningen av preventivmedel och kulturella sedvänjor. Registren innehöll också utlåtanden om vilka delar av romsk kultur som ansågs acceptabel och vad som var "avvikande levnadsvanor som gör anpassningsförmåga diskutabel". När en romsk familj sökte bostad, arbete eller vård kunde offentliganställda titta i det så kallade Z-registret (Z är en förkortning av det ord som förr användes om romer i Sverige, men som i dag uppfattas som nedsättande) och med hjälp av uppgifterna bedöma vilken samhällsinsats som ansågs motiverad.
1962-1965
Arbetsmarknadsstyrelsens medicinska undersökningar
Som en del i en arbetsmarknadspolitik som syftade till att få alla satta i arbete, finansierade Arbetsmarknadsstyrelsen en massiv medicinsk undersökning av samtliga romska familjer för att utreda i vilken grad romska kvinnor och män var arbetsföra. Undersökningarna hade delar som kan kategoriseras som rena rasundersökningar. Information samlades in om alltifrån medicinsk status och historia till familje- och bostadssituation, psykisk status (inklusive starkt värderande uppgifter om ”social grundinställning” och ”samarbetsvilja”) och läs- och skrivkunnighet.
2013
Registrering av romer avslöjas
År 2013 avslöjade Dagens Nyheter att polisen i Skåne under flera år hade fört ett register över svenska romer. Registret innehöll uppgifter om vuxna, men också om barn och avlidna. Majoriteten av de registrerade var inte misstänkta för något brott.
Vad är problemen med registrering av invånares religion, hudfärg eller minoritetstillhörighet?
Klicka för alla alternativ som stämmer.
Offentliganställda - med makt att behandla personuppgifter
Myndighetsutövning innebär per definition en viss form av inflytande och makt över enskilda personer. Att registrera information om invånare kan ses som en form av maktutövning. Ibland är registreringen av uppgifter frivillig för invånaren, ibland styrs den av lagkrav. Ofta är registrering av olika personuppgifter nödvändig för att arbetet ska kunna utföras. Det är viktigt att enbart nödvändig och tillåten information registreras och att den inte används på fel sätt.
Skyddande lagstiftning
Vilken typ av registrering som är tillåten anges bland annat i svensk grundlag, i Europakonventionen och i dataskyddsförordningen (GDPR). Syftet med lagstiftningen är att skydda individens rätt till integritet, men också att motverka risken för att uppgifter används i diskriminerande syften. Rätten till integritet och icke-diskriminering är mänskliga rättigheter. Det är också viktiga delar i att främja förtroendet för det offentliga. Läs mer om lagstiftning kopplad till registrering här nedanför.
I Sverige får vi föra register över människor om det fyller ett specifikt syfte som har stöd i lag. Enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen (RF) är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.
Artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) anger människors rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
En del i denna rätt innebär att offentliga myndigheter inte får föra register över, eller på annat sätt göra anteckningar om, enskilda enbart utifrån att de uppfattas tillhöra en viss kategori människor. Det gäller bland annat anteckningar om människor utifrån etniskt ursprung eller religion.
Dataskyddsförordningen (GDPR, The General Data Protection Regulation) gäller i hela EU och har till syfte att skapa en enhetlig och likvärdig nivå för skyddet av personuppgifter. Offentliga verksamheter är personuppgiftsansvariga för behandling av personuppgifter som sker i verksamheten. Vid behandling av personuppgifter måste offentliga verksamheter därmed följa flera regelverk:
- dataskyddsförordningen (GDPR)
- särskild registerförfattning
- den kompletterande dataskyddslagen, det vill säga lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
För att behandlingen av personuppgifterna ska vara laglig måste det finnas en rättslig grund. Läs mer om GDPR på Integritetsskyddsmyndighetens webbplats.
Inför nästa avsnitt
I mötet med invånare som tillhör en grupp som har utsatts för etnisk eller religiös registrering, är det viktigt att ha förståelse för de historiska processerna. Detta gäller inte minst om registreringen också har varit en grund för diskriminering. Exempelvis kan det offentligas historiska agerande påverka invånares förtroende även i dag. Med det sagt, är det av stor vikt att alltid bemöta den enskilde som en individ, aldrig utifrån en kollektiv syn på en grupp som den enskilde eventuellt tillhör eller av andra skäl förknippas med. Läs mer om detta i avsnitt 5 om segregation och diskriminering.
Segregation och diskriminering
Avsnitt 5Om avsnittet
Nu har du kommit fram till det sista avsnittet i Del 1. Här kommer du att få lära dig mer om segregerande och diskriminerande lagstiftning. Du kommer också att få lära dig om lagar som har stiftats med syfte att stärka och skydda nationella minoriteters rättigheter i relation till det offentliga.
Ett samhälle för vissa eller för alla?
De medborgerliga och demokratiska rättigheter vi har i Sverige i dag har inte kommit alla till del samtidigt. Män fick till exempel rösträtt före kvinnor, de rikare samhällsklasserna fick möjlighet att utbilda sig före fattiga och personer med vissa funktionsnedsättningar fick rätt att gifta sig senare än andra.
Listan är lång över lagar som har styrt vilka invånare som ska få gå i skolan, vem som ska få arbeta med vad, vem som ska få bo var och vilket språk som ska få pratas. En del av dessa lagar har berört grupper av människor baserat på religion, språk eller föreställningar om ursprung och kultur. I vissa fall har argumenten varit uttalat rasistiska. I andra fall har de angivna motiven varit ekonomiska. Många av de grupper i samhället som länge har utsatts för segregation och diskriminering har också haft det socialt och ekonomiskt svårt och därför ibland betraktats som en börda för samhället.
Förbud mot att tala meänkieli och finska i svenska skolor
Förbud mot att tala meänkieli och finska i svenska skolor infördes i slutet av 1800-talet. Förbudet var en del av en medveten politik som pågick under flera decennier, där syftet var att på olika sätt "anpassa" minoriteter till majoritetssamhället.
Nomadskola, ca 1930. En lärare undervisar samiska barn i en skolkåta, Stora Axhögen, Härjedalen. Fotograf: C.G. Rosenberg / Nordiska museet
Romer - utestängda under flera hundra år
Romer har under århundraden utestängts från det svenska samhället på olika sätt.
Under 1900-talets första hälft försökte lokala myndigheter hindra många romer från att folkbokföra sig i kommunerna.
Detta gjorde det svårt för romer att få pension, barnbidrag och sjukvård. Långt in på 1950-talet förekom det att barn tvångsomhändertogs enbart med hänvisning till att de var så kallade "tattare". Romers möjlighet till skolgång och boende, både i städer och på landsbygden, motarbetades av kommunerna fram till 1970-talet.
Lägerskola 1943. Den första så kallade lägerskolan startade i den romska familjen Taikons tält vid boplatsen i Lilla Sköndal i Stockholm. Till höger eleven Singoalla Taikon med sin son i knät. Fotograf: Ericsson, Vimar/Svenska Dagbladet. Bildkälla: Stadsmuseet i Stockholm
Samer flyttades med tvång
Fram till 1950-talet hindrades renskötande samer från att sätta upp fasta bostäder och att bruka jorden på samma sätt som andra invånare. Andra samer flyttades med tvång från de områden där de levde till områden som staten bestämt.
Renar på Nätrafjärden. Foto: Viktor Lundgren / Västernorrlands museum (CC BY)
Myndigheternas roll - makt att tolka och tillämpa lagen
Den diskriminering som har beskrivits i det här avsnittet har i vissa fall baserats på en tydligt diskriminerande lag, som öppet har gjort skillnad mellan olika grupper av invånare baserat på föreställd "ras" eller etnicitet. Ibland har myndigheter i stället tillämpat lagstiftning som handlat om något annat för att stänga ute en viss grupp. Svenska kommuner använde exempelvis ett lagförbud mot nedskräpning som ett medel för att tvinga bort romska bosättningar under flera decennier.
Lagstiftningen ska stoppa diskriminering och skydda minoriteters rättigheter
Ett flertal nationella lagar och internationella konventioner har stiftats för att skydda invånare från diskriminerande lagar och diskriminerande handlingar. Ytterligare lagar har stiftats med syfte att stärka och skydda nationella minoriteters rättigheter i relation till det offentliga. Målet med "särskilda" rättigheter för minoriteter är att dessa ska få samma rättigheter som majoritetsbefolkningen – det vill säga att alla invånare ska ha tillgång till samma rättigheter i praktiken.
År 2007 undertecknar FN en deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter, som ska motverka diskriminering av ursprungsbefolkningar. Den tydliggör bland annat ursprungsbefolkningars rätt till självbestämmande och rätt till kontroll över land, skog och andra naturresurser som traditionellt tillhört gruppen. Samer är Sveriges ursprungsbefolkning.
Sverige ratificerade deklarationen samma år.
År 2017 utökades den svenska diskrimineringslagen med starkare krav på att förebygga diskriminering. Det finns sju diskrimineringsgrunder som omfattas av lagens diskrimineringsförbud: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder
År 1999 förbjöds diskriminering i arbetslivet kopplat till etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning. Sedan dess har lagen utökats och gäller numera bland annat inom utbildningsväsendet, bostadsmarknaden, sjukvården och i kontakt med myndigheter.
År 2000 anslöt sig Sverige till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. I samband med det erkände Sverige officiellt fem nationella minoriteter: judar, samer, romer, tornedalingar och sverigefinnar.
År 2010 infördes en lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Lagen ska bland annat skydda och främja de nationella minoritetsspråken och förbättra tillgången till modersmålsundervisning.
Indirekt diskriminering omfattar situationer när en regel eller rutin som verkar vara neutral i praktiken diskriminerar någon på ett omotiverat sätt, utifrån personens religion, etniska tillhörighet eller annan diskrimineringsgrund. Det kan till exempel vara ett generellt förbud mot "stora kjolar" i en affär, som i praktiken hindrar vissa romer från att handla i affären.
Indirekt diskriminering är förbjuden enligt diskrimineringslagen.
"Världens historia är en historia av ojämlikhet. /…/ Alla dessa system av ojämlikheter är historiskt skapade. Inga av dem är nödvändiga eller naturgivna. Alla kan analyseras. Alla kan förstås. Alla kan förändras."
- Martin Ericsson, 2016:7
Avslutning
Rasismens konsekvenser är tydliga när vi blickar tillbaka genom historien, som vi gjort i denna del av fortbildningen. Historien visar att många olika grupper har utsatts för olika former av rasism. Samtidigt finns det återkommande mönster i rasismens olika uttryck. Gemensamt är att idéer om människors olikhet kopplat till föreställningar om "ras", nationellt och kulturellt ursprung, religion, hudfärg eller liknande har ansetts motivera att grupper av invånare kan behandlas på olika sätt.
Nu har det blivit dags för dig att få testa vad du lärt dig i Del 1.
Testa dina kunskaper
Du har fått en inblick i några historiska processer där rasism har utgjort en central aspekt i ojämlikhet och orättvisa mellan människor. Vad minns du om rasbiologi och diskriminerande registrering av människor? Testa dina kunskaper!
Fråga 1
År 1922 grundades, efter ett riksdagsbeslut, ett statligt institut för rasbiologi i Uppsala. Chef för institutet blev Herman Lundborg som samtidigt var professor i rasbiologi. Det var det första statliga institutet i världen av sin sort. Vilket syfte sades det att institutet hade med sin "forskning"?
Fråga 2
Ett flertal nationella lagar och internationella konventioner har stiftats för att skydda invånare från diskriminerande lagar och diskriminerande handlingar. Vilka fem områden nämndes som centrala för att alla invånare ska ha tillgång till samma rättigheter i praktiken?
Fråga 3
Dags för del 2
Du har nu genomfört den första delen i webbfortbildningen om rasism och likvärdigt bemötande för offentliganställda. Nu kan du fortsätta till Del 2, där du kommer att få möjlighet att lära dig mer om hur samhällsstrukturer och utsatthet för rasism i vardagen kan påverka levnadsvillkoren för de människor som du möter i din yrkesroll. Ta gärna stöd i kunskapen som du lärt dig i fortbildningens första del.
Arbetsmarknadsdepartementet (2003). Den mörka och okända historien - Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. Stockholm: Fritzes. (Regeringskansliet Ds 2014:08).
Aspling, Fredrik & Djärv, Carina (2012). Hatbrott 2011. Statistik över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv.(Rapport 2012:7). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Beckles, H.M. (2013). Britain’s Black Debt: Reparations for Caribbean Slavery and Native Genocide. Jamaica, Barbados, Trinidad and Tobago: University of the West Indies Press.
Caldaras, Hans, Jansson, Karl-Axel & Schmid, Ingemar (2005). Ett fördrivet folk: antologi om förtryck och diskriminering av romer / zigenare / resande. Stockholm: Forum för levande historia.
Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige (2008). Slaveri då och nu. Rätten till frihet. Stockholm: Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige.
Elenius, Lars (2001). Både finsk och svensk: Modernisering, nationalism och språkförändring i Tornedalen 1850-1939. Kulturens frontlinjer (34). Umeå: Kulturgräns norr.
Essed, Philomena (2005). "Vardagsrasism" i de los Reyes, Paulina & Kamali, Masoud (red.), Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering, 71–94. SOU 2005:41. Stockholm: Fritze.
Ericsson, Martin (2016). Historisk forskning om rasism och främlingsfientlighet i Sverige – en analyserande kunskapsöversikt. Lunds universitet. Forum för levande historia.
Hübinette, Tobias, Hörnfeldt, Helena, Farahani, Fataneh & León Rosales, René. (2012). ”Om ras och vithet i det samtida Sverige. Inledning” i Hübinette, Tobias, Hörnfeldt, Helena, Farahani, Fataneh & León Rosales, René (red.), Om ras och vithet i det samtida Sverige, 11–36. Botkyrka: Mångkulturellt centrum.
Huuva, Kaisa & Blind, Ellacarin (2016). När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka: Minnesbilder från samernas skoltid. Stockholm: Verbum.
Kalonaityté, Viktorija, Kawesa, Victoria & Tedros, Adiam (2007). Att färgas av Sverige. Upplevelser av diskriminering och rasism bland ungdomar med afrikansk bakgrund i Sverige. Stockholm: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.
Kalonaityté, Viktorija, Victoria Kawesa & Adiam Tedros (2008). Svarta(s) strategier: Att hantera rasism och diskriminering som svart svensk. Socialvetenskaplig tidskrift 3–4 (15):201–219.
Kalonaityté, Viktorija, Kawesa, Victoria, & Adiam Tedros (2008). ”Svarta(s) strategier: Att hantera rasism och diskriminering som svart svensk.” Socialvetenskaplig tidskrift 3–4 (15):201–219.
Kawesa, Victoria, Kalonaityté, Viktorija, Gasimelseed, Abdalla & Richard, Åse (2011). Vart tog rättigheterna vägen? En kartläggning av upplevelser av diskriminering och rasism bland personer med somalisk bakgrund i Sverige. En sammanfattning. Stockholm: Centrum mot rasism.
Kulturdepartementet och justitiedepartementet (2016) Samlat grepp mot rasism och hatbrott – Nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott. Regeringskansliet.
Lantto, Patrik (2008). "Att det för lapparne skulle vara likgiltigt hvar han flyttade: Tvångsförflyttningar som problemlösning i svensk samepolitik" i Sköld, Peter (red.) Människor i norr: Samisk forskning på nya vägar. Umeå: Umeå universitet.
Lappalainen, Paul (2005). Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige. Betänkande av Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet. SOU 2005:56. Stockholm: Fritze.
Lindmark, Daniel (2006). "Pietism and colonialism: Swedish schooling in eighteenth-century Sápmi". Acta Borealia 23 (2): 116–29.
Mc Eachrane, Michael & Faye, Louis. (reds) (2001). Sverige och de Andra: Postkoloniala perspektiv. Stockholm: Natur och Kultur.
Mörkenstam, Ulf (1999). Om ‘Lapparnes Privilegier’: Föreställningar om samiskhet i svensk samepolitik 1883-1997. Stockholm: Stockholms universitet.
Naum, Magdalena & Nordin, Jonas M. (reds) (2013). Scandinavian Colonialism and the Rise of Modernity: Small Time Agents in a Global Arena. New York, Heidelberg, Dordrecht, London: Springer.
Svenska FN-förbundet (2013). Alternative report to Sweden’s 19th, 20th and 21st periodical reports to the Committee on the International Convention on Racial Discrimination. Stockholm: Svenska FN-förbundet.
Socialstyrelsen (2014) Antiziganismen i statlig tjänst - Socialstyrelsens behandling av romer och resande under 1900-talet. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2014-6-2.pdf. Hämtad: [2019-07-23]
Socialdepartementet (1936). Betänkande i sexualfrågan. Stockholm: Befolkningskommissionen (Statens offentliga utredningar 1936:59).
