Historia som redskap

Historia kan användas som länk mellan nu och då. När historia används i olika sammanhang kan man tala om historiebruk. Det låter kanske märkvärdigare än vad det är. Det kan handla om så enkla saker som att en svensk brödfabrikant anspelar på 1500-talskungen Gustav Vasa i sin reklam, eller att ett gäng kompisar anordnar en åttitalsfest. I båda dessa exempel är det enkla referenser till en historisk tid som många känner till något om. I det förra exemplet används historien i ett kommersiellt syfte för att sälja mer bröd, och i det senare fallet används den kanske för själva nöjets skull att tillsammans med andra leva sig in i en annan tid och samtidigt ha en rolig kväll.

Ofta räcker det med korta och enkla historiska referenser för att ge något ett större innehåll och sammanhang. De personer som är med på medeltidsveckan i Visby vet vad de ska ha på sig, vilken musik de kommer att spela och få lyssna på och vad de ska äta och dricka utan att det särskilt anges. Ett enda ord – ”medeltiden” – öppnar upp en ocean av associationer kring bruna konstfulla klänningar, munkkåpor, skinande rustningar, vadmalskläder, grovt bröd och öl. Filmer, musik, böcker, tidningar, rollspel, tv-spel - allt har bidragit till ett slags generell historisk förståelse om hur den västerländska medeltidskulturen yttrade sig och hur man kan försöka efterlikna den.

På liknande sätt används historia i samhällsliv och politik. Politiker, debattörer, journalister och andra använder enkla referenser som blir nycklar till ett större innehåll. Anledningarna kan skifta men målet är detsamma – att skapa en känsla eller förståelse för något i samtiden genom att använda historien som en länk mellan nu och då. Man reser statyer av monarker, politiker eller idrottsmän, man namnger gator och vägar efter kända personer eller tidigare näringar i området och man använder historiska referenser för att få fram sitt budskap i en politisk debatt.

Historiebruket kan ofta ha en mytisk eller symbolisk funktion. Den stora börskraschen på Wall Street 1929 och efterföljande depression har troligtvis fortfarande minst lika stor tyngd i politiska och ekonomiska argumentationer som samtidens kollapser i världsekonomin. Under åren har det lagts till mängder av historier kring länder, företag och enskilda individer som drabbades av Wall Street-kraschen. För gemene man kan därför denna händelse kännas mer konkret och påtaglig än den världsekonomiska kris som man själv de facto genomlidit. Man kan säga att den har blivit en historisk symbolhändelse.

Texterna ingår i projektet Den livsfarliga historien (2011), skribent Carina Rönnqvist, Samordnare, forskning vid Lärarhögskolan vid Umeå universitet.