Direktiv 7

I mars 1995 gav den bosnienserbiska presidenten Radovan Karadžić order om att förbindelserna mellan Srebrenica och den närliggande staden Žepa skulle brytas. Ordern som kallades direktiv 7 innebar att FN-soldater som varit på permission hindrades från att återvända in i den skyddade zonen. Det medförde också att hjälporganisationernas konvojer stoppades och att matleveranser inte nådde fram, vilket skapade en ohållbar situation i Srebrenica.

Med direktiv 7.1 beordrade sedan bosnienserbiska arméns överbefälhavare Ratko Mladić aktiva stridsoperationer i området kring Srebrenica. Bosnienserbiska trupper började nu gå till attack mot FN:s observationsposter och kom allt närmare staden.


Senare har FN erkänt att man gjorde en felbedömning av attackerna. FN trodde att attackerna endast var till för att begränsa den skyddade zonens omfattning. Den holländska fredsbevarande FN-styrkan som i nuläget var försvagad och förminskad i antal, begärde stöd från Nato i form av stridsflyg, men fick inte det. Direktiv 7 och 7.1 har i efterhand setts som en strategi för att förvärra situationen inne i Srebrenica och försvaga FN-styrkorna. Direktiven har betraktats som ett led i det folkmord som sedan genomfördes.

Video: Åklagaren Peter McCloskey vid ICTY föredrar inför rätten kring Direktiv 7.

Ursprunglig text och research av Youth Initiative for Human Rights. Svensk text 2012 av GR utbildning och Forum för levande historia. Uppdaterad och faktagranskad 2021 av historikern Christian Axboe Nielsen, Århus universitet.