Srebrenica

I april 1992 påbörjade den bosnienserbiska armén en kraftfull militär operation för att ta kontroll över de delar av Bosnien som de ansåg tillhörde dem. I ett försök att skapa ett etniskt homogent område, inte baserat på geografin utan på etniska kriterier, fördrevs både kroater och muslimer genom systematiska attacker. De kroater och muslimer som var bosatta i de för bosnienserberna strategiska områden utsattes för förföljelse, mord och deportering och deras fasta egendom, inklusive religiösa platser, förstördes. Detta blev känt som etnisk rensning, ett begrepp som kom att karakterisera de jugoslaviska krigen, och som innefattar krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

I ett tidigt skede av kriget lyckades den bosnienserbiska armén fördriva många bosnienmuslimer från deras hem i områden längs floden Drina. Många av bosnienmuslimerna flydde då till Srebrenica, där den bosniska armén hade lyckats försvara staden och närliggande områden från den bosnienserbiska militärens attacker. Till följd av detta etablerades Srebrenicaenklaven, ett område omgivet av bosnienserbiskt territorium. Från sommaren 1992 blev därmed Srebrenica hem för ett stort antal bosnienmuslimer. Före kriget bodde cirka 37 000 människor i Srebrenica, varav tre fjärdedelar var muslimer. I december 1992 hade antalet boende ökat till 40 000, då nästan uteslutande muslimer. Efter en serbisk offensiv i februari 1993 fördubblades antalet.

Även serber i området drabbades av kriget. Under hösten och vintern 1992/1993 angrep bosnienmuslimska styrkor flera av de kringliggande serbiska samhällena runt Srebrenica. Många av invånarna – även civila – dödades eller sårades, hus brändes ned och livsmedel, vapen och ammunition plundrades. Några serber blev även tillfångatagna och förda till Srebrenica där de misshandlades och torterades, i något enstaka fall även mördade.[1]

 

 

 

Ursprunglig text och research av Youth Initiative for Human Rights. Svensk text 2012 av GR utbildning och Forum för levande historia. Uppdaterad och faktagranskad 2021 av historikern Christian Axboe Nielsen, Århus universitet. 

[1] NIOD, Srebrenica: A ‘safe’ Area - Reconstruction, Background, Consequences and Analyses of the Fall of a Safe Area (2002) s. 716-717, http://publications.niod.knaw.nl/publications/srebrenicareportniod_en.pdf; [1] ICTY Prosecutor v. Naser Orić, Case No. IT-03-68-T, Trial Judgement, ¶ 492. 493, 494 (June. 30, 2006) s. 174-175.