Romer – olika sätt att vara rom
På den här sidan kan du läsa en fördjupning om olika sätt att vara rom. Fördjupningar av fler aspekter av romer och antiziganism hittar du här.
Den romska flaggan. Foto: Susanne Kronholm / Minoritet.se
Romer är den största minoriteten i Europa. Antalet romer i Europa uppskattas vara 10–12 miljoner, varav 6 miljoner i EU. Många romer lever också i Nord- och Sydamerika samt i Turkiet.
Romer är inte en enhetlig folkgrupp utan ett samlingsbegrepp för många olika grupper med historiska kopplingar till språkgruppen romani chib och som på olika sätt identifierar sig med romskt kulturarv.
Romer – inte en grupp utan flera
Romer har ett gemensamt historiskt ursprung från de grupper som pratade romani chib för länge sedan. Forskning visar att dagens romer har historiska kopplingar till folk som började utvandra från Indien för omkring 1000 år sedan. Under århundradena har grupper förflyttat sig genom olika länder. En del grupper har stannat kvar medan andra har flyttat vidare.
Varje romsk grupp har sin egen historia och sina egna traditioner. Det finns stora skillnader, men också likheter, när det gäller språk, kultur och traditioner. Exempelvis finns en stor andel muslimer bland romer med koppling till Turkiet och Balkan, medan katolicism eller frikyrklighet kan dominera i andra grupper. Utifrån tillhörighet kallar de sig själva för olika namn, till exempel resande (eller resandefolket), manouche, kelderash, kaale, lovara, arli, gurbeti, sinti med flera. Vissa kallar sig själva romer, men inte alla.
Romska grupper i Sverige
I myndighetstexter delas romer i Sverige ofta in i fem grupper. Indelningen gjordes av regeringen tillsammans med ett romskt råd i samband med erkännandet av romer som nationell minoritet 1999. Grupperna är:
- resande
- svenska romer
- finska romer
- utomnordiska romer
- nyanlända romer.
Romer har levt i Sverige sedan 1500-talet. Den tidigaste källan som visar att det fanns romer i Sverige är från 1512 och finns i Stockholms stads tänkeböcker.
I Stockholms tänkebok (protokollen från stadens råd) från 1512 finns den första uppgiften i Sverige som handlar om att romer kommit till Stockholm. Med nutida svenska blir texten: ”Den 29 september 1512. På ärkeängeln Sankt Mikaels dag kom romer till staden, vilka sades komma från Lilla Egyptens land. De hade sina hustrur och med barn med sig, och somliga hade späda barn. De fick husrum i Sankt Lars gillestuga och var trettio par. Deras hövitsman hette Anthonius, en greve med sin grevinna. De var i härberget, när Lasse Matsson etc. Staden skänkte dem tjugo mark.” Bildkälla: Stockholms stadsarkiv.
De resande brukar räknas som den äldsta romska gruppen. Resandesläkter går att följa i historiska källor tillbaka till 1600-talet. De finska romerna har, likt de resande, funnits i Sverige i flera hundra år, eftersom Finland och Sverige var ett och samma rike fram till år 1809. Den grupp som kallas svenska romer är ättlingar till romer som kom till Sverige från Ryssland och Östeuropa på slutet av 1800-talet. Gruppen utomnordiska romer är de som invandrade till Sverige på 1960- och 1970-talet från olika delar av Europa. Efter kriget på Balkan på 1990-talet kom många romer till Sverige för att söka asyl, och myndigheterna benämner denna grupp som nyanlända romer.
Benämningarna av grupperna har ibland kritiserats, exempelvis för att ”svenska romer” blir missvisande, eftersom hela minoriteten är svensk och ”nyanlända” är ett ord som passar dåligt på människor som är födda i Sverige. Den praktiska betydelsen av gruppindelningen är att den kan användas för att fördela medinflytande och resurser knutna till minoritetspolitik. Indelningen kan också användas för att ge en övergripande bild.
Sedan år 2000 är romer en av de fem nationella minoriteterna i Sverige liksom judar, samer (som också är ett urfolk), tornedalingar och sverigefinnar.
Du bestämmer själv
Minoritetsstatusen bygger på självidentifikation. Det innebär att varje person själv avgör om den tillhör en eller flera av de nationella minoriteterna, och samhället får inte ställa krav på någon att styrka sin tillhörighet. För att identifiera sig som rom krävs det till exempel inte att man talar någon romsk språklig varietet.
Inom skolväsendet finns dessutom ett särskilt ansvar att stödja de nationella minoritetsspråken. Skolan är skyldig att anordna undervisning i ett nationellt minoritetsspråk även om eleven saknar förkunskaper i språket, och skyldigheten gäller även om endast en elev ansöker om undervisningen.
Internationella romadagen
Den 8 april firas i Sverige och många andra länder den internationella romadagen till minne av den första romska världskongressen som ägde rum i London 8 april år 1971. Vid denna samlades romska representanter från fjorton länder tillsammans med Indiens delegation, Världskyrkorådet och representanter från forna Sovjetunionen.
På kongressen beslutades också att sången ”Gelem Gelem” är romernas internationella hymn. Den symboliserar romsk gemenskap och frihetskamp. På kongressen antogs också ett uttalande om att man inte längre ska acceptera majoritetssamhällets stigmatiserande ord och istället använda ordet romer eller någon romsk gruppbeteckning.
Texten är skriven av Jan Selling, professor i kritiska romska studier vid Södertörns högskola och forskare inom romsk historia och antiziganism.
