Nyanlända romer

Nyanlända romer kommer främst från Balkan och består av flera olika romska grupper. Här delar Valeria Redjepadic och Almir Sacipi med sig av både historiska insikter och personliga reflektioner kring vad det innebär att vara nyanländ rom i Sverige.

Valeria är verksam som sakkunnig och konsult inom mänskliga rättigheter, nationella minoriteter och romsk inkludering. Almir är socionom och arbetar som verksamhetschef inom äldreomsorg.

Texten är bearbetad av Forum för levande historia i dialog med skribenterna.

Grupperna Gurbeti och Arli är enligt den svenska indelningen båda så kallade nyanlända romer. Gurbeti kommer från det turkiska ordet gurbet som betyder ”att leva i främmande land” eller ”att vara på resa”. Benämningen speglar den historiska erfarenheten av migration och ett levnadssätt präglat av rörelse och möten med nya samhällen. Ordet arli kommer från turkiskan yerli, som betyder lokal eller inhemsk.

Det finns källor som visar att nyanlända romer har sina rötter i Kosovo, Nordmakedonien och Serbien, men att de, åtminstone sedan 1400-talet, också har levt i andra delar av Balkan som exempelvis Bosnien och Albanien. En del familjer stannade på samma plats i flera generationer.

De som i Sverige kallas för nyanlända romer började komma till Sverige i större vågor under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, ofta som en följd av balkankriget. Kriget medförde förföljelse, ekonomiska svårigheter och otrygghet, vilket gjorde att familjer sökte skydd och nya möjligheter i andra delar av Europa.

Många romer upplevde hög arbetslöshet och systematisk diskriminering i hemländerna. I Sverige slog de sig ner i större städer där några redan hade släkt eller bekanta.

I dag finns grupperna gurbeti och arli spridda över stora delar av Europa. I Sverige har många familjer skapat nya hem, ofta med en stark vilja att föra vidare språk, kultur och traditioner till nästa generation.

Familjen utgör grunden i kulturen. Den närmsta familjen omfattar långt mer än kärnfamiljen och inkluderar kusiner, mostrar, fastrar, mor- och farföräldrar samt även mer avlägsna släktingar. Att gå hem till sina kusiner kan upplevas som lika naturligt som att gå hem till sig själv. Hemmet är mer än en bostad – det är livets skola. Hemmet är där kulturen lever vidare. Unga lär sig hur de visar respekt för äldre, hur man tar ansvar för de yngre och att man alltid delar med sig till gäster. Det är i hemmet som barnen lär sig att lyssna, förstå sin plats i gemenskapen och känna stolthet över sin bakgrund.

Att hjälpa varandra ses som en självklarhet och tar sig uttryck i allt från barnpassning, till omsorg vid sjukdom och ekonomiska svårigheter. På så sätt blir familjen både en social och ekonomisk resurs, ett mönster som återfinns i många romska grupper runt om i Europa.

Maten och gästfriheten har en lika central roll. Maten är en självklar del av vardagen, men också något större: ett sätt att visa omsorg och kärlek. Typiska rätter är musaka, en potatisgratäng med köttfärs, och gravo, en mustig bönsoppa. Sarma är kål- eller vinblad fyllda med kött och ris – en klassiker vid högtider. Andra rätter är burek, grillat kött, cevapi och soppor. Nybakat bröd återkommer ofta vid både vardag och fest. En oskriven regel är att alltid bjuda gäster, även de som kommer på korta besök. Det anses otänkbart att någon lämnar hemmet hungrig och att kunna bjuda på mat betraktas som ett uttryck för respekt.

Eftersom nyanlända romer främst har sitt ursprung i Balkan, delas många traditioner oavsett vilken grupp man tillhör. Bröllop har en särskild betydelse och pågår i flera dagar med hundratals gäster – det är både en familjehändelse och en offentlig manifestation av stolthet och identitet.

Bröllopen rymmer många traditioner där klädseln spelar en central roll. Brudgummens familj förväntas ge bruden hennes bröllopsklädsel som en gåva. Kvinnor som är närmast anhöriga på brudens och brudgummens sida bär ofta dimije, ett traditionellt byxplagg med lång historia i den balkanska romska kulturen.

Det är vanligt med flera ombyten under kvällens gång: dimije i början, därefter en paljettklänning i balklänningsstil och mot slutet en enkel men elegant klänning. Kvinnorna bär även rikligt med guldsmycken, vilket ger festen glans och status. Guld representerar både välstånd och trygghet, och vid både förlovning och bröllop får bruden många guldsmycken. En särskild gåva är de guldplattor, lire, som varje brud förväntas få. Tillsammans med kläderna blir dessa gåvor ett uttryck för respekt, trygghet och familjens engagemang.

Musiken har länge varit ett av de mest framträdande uttrycken i kulturen och har en självklar plats både i vardagen och vid högtider. Musiken spelas vid bröllop, dop, festivaler och andra festligheter där instrument som trumpet, gitarr, keyboard, saxofon och dragspel är kännetecknande.

Ibland sägs det att romer bär med sig musik i sitt dna. I en romsk saga berättas det att Gud gav alla andra människor en plats på jorden medan han gav musik och dans till romerna.

Bland nyanlända romer talas det olika varieteter av romani chib. Bland romer från Balkan är det vanligt att gurbeti, arli och bugurdzi används parallellt, eftersom giftermål mellan grupperna är vanligt. Många växer därför upp med förståelse för flera dialekter, vilket både berikar den språkliga mångfalden och underlättar gemenskapen mellan grupper. Att kunna sitt språk ger också unga en känsla av stolthet och en starkare koppling till sin kultur och identitet.

Språket har formats under århundraden på Balkan genom kontakt med olika språk och folkgrupper. Lånord från serbiska, albanska, grekiska och turkiska har blivit en naturlig del av ordförrådet.

Språket har i huvudsak förmedlats muntligt i hemmen, på marknader och vid högtider. Språket är levande bland de flesta nyanlända romer och används varje dag – i hemmet, i sånger, berättelser och samtal. Äldre generationer har haft en central roll i att föra vidare ord, uttryck, sånger och berättelser. På detta sätt har traditioner, värderingar och gemensamma erfarenheter överförts mellan generationer och skapat en stark känsla av samhörighet.

Trots en lång historia av diskriminering och osynliggörande har romska traditioner satt tydliga, spår särskilt inom musik, hantverk och berättartraditioner. Även inom svenskt hantverk och kultur finns romska influenser. Broderier, smycken och textila tekniker har inte bara uttryckt estetik, utan också burit symboler, berättelser och identitet och har i sin tur inspirerat svenskt konsthantverk och formgivning.

De nyanlända romerna har dock varit i Sverige en begränsad tid, vilket gör att gruppens påverkan på den svenska kulturen är mindre dokumenterad.

På Balkan har många artister med romsk tillhörighet blivit välkända. Šaban Bajramović från Niš i Serbien, ofta kallad "kungen av romsk musik", gjorde romska toner världsberömda. Esma Redžepova från Skopje i Nordmakedonien "Queen of the Gypsies" sjöng på arli och blev en av regionens största röster. Även Azis från Bulgarien och Muharem Serbezovski från Skopje visar hur den romska kulturen bidragit till att forma Balkanmusiken, som också har påverkat musiken i Sverige.

Sedan de nyanlända kom till Sverige har det skett en positiv utveckling genom en ökad etablering inom utbildning, arbetsliv och samhällsengagemang. Allt fler unga väljer att studera vidare, engagera sig i samhällsfrågor och etablera sig på arbetsmarknaden. Detta har bidragit till framväxten av en ny generation förebilder som visar att det är möjligt att förena stolthet över sin identitet med framgång i olika delar av samhället.

Att tillhöra gruppen nyanlända romer i Sverige idag är att leva med ett dubbelt arv.  Språket, musiken och de traditioner som format gruppen genom generationer bärs vidare samtidigt som nya vägar skapas.

Idag ser vi unga romer som tar plats – i skolor, på arbetsplatser, i föreningsliv och i kulturen. De vågar tala romani chib öppet, skriva om sina erfarenheter och stå på scen med den egna musiken. På så sätt fortsätter den romska identiteten att leva, inte bara i hemmen utan också i det offentliga rummet.

Samtidigt kvarstår erfarenheter av diskriminering, vilket gör att många fortfarande känner behov av att dölja sin bakgrund. Tyvärr vittnar unga om att öppenhet kring den egna identiteten i skolmiljöer och på sociala medier ibland leder till utsatthet. En ung person uttryckte det som att ”man alltid måste väga stoltheten mot rädslan att bli utanför”.

Sociala medier har här fått en viktig roll inte minst genom plattformar som Instagramkontot ”Romska förebilder” där romer framträder som ingenjörer, sjuksköterskor, pedagoger, ekonomer, politiker, dansare, företagare och kulturarbetare. Dessa berättelser skapar framtidstro och bidrar till en mer nyanserad bild av romers liv i dagens Sverige.