De första anti-judiska åtgärderna

1933

Adolf Hitler och nazisterna kom till makten i Tyskland den 30 januari 1933. Direkt efter makttillträdet började judarna i landet att utsättas för diskriminering och förföljelser.

Bojkott av judiska butiker

Den 1 april 1933 utlystes en landsomfattande bojkott av judiska affärsföretag. Uniformerade nazister, en del av dem beväpnade, stod utanför butiker och företag som ägdes av judar, och hindrade kunder från att komma in. Samtidigt fördömde propagandan alla affärer med judar. Särskilt hårt drabbades företag som ägdes av judar som ursprungligen kom från Östeuropa. Den officiella bojkotten gällde bara en dag, men inspirerade till många liknande, mindre aktioner på lokal nivå.

Bojkotten den 1 april 1933 var den första landsomfattande aktionen som nazisterna riktade mot judarna. Bojkotten klargjorde att anti-judiska aktiviteter stöddes av regeringen. Den utgjorde också starten för den så kallade ”ariseringspolitiken” i Nazityskland. Den utestängde judarna från hela det ekonomiska samhällslivet. Judarna fråntogs alla möjligheter att försörja sig.

Första anti-judiska lagen

Den första anti-judiska förordningen infördes i Nazityskland den 7 april år 1933. Enligt den så kallade ”ariska klausulen” kunde judar avskedas från statliga och offentliga tjänster utan anledning.

Lagen förde med sig att de tyska judarna ganska snart förbjöds att tjänstgöra inom de flesta offentliga yrken, exempelvis som läkare, tandläkare, lärare, advokater och redaktörer. De utestängdes också från allmänna organisationer och föreningar, exempelvis idrottsföreningar. I november 1933 avskedades alla judar, och även alla icke-judar som var gifta med en judisk person, från det tyska järnvägsbolaget.

Begränsade möjligheter till högre utbildning

Den 25 april 1933 kom en lag som begränsade judars möjligheter till högre utbildning. Enligt lagen fick judar utgöra högst 1,5 procent av alla gymnasie- och universitetsstuderande i Tyskland. Varje enskild skola fick ha högst 5 procent judiska studenter. På grund av en gällande lag om obligatorisk skolplikt gjordes inga begränsningar för judar i grundskolan. Många judiska grundskoleelever flyttade ändå frivilligt över till rent judiska skolor . Det på grund av att de skrämdes av det anti-judiska klimatet och blev trakasserade av icke-judiska lärare och elever.

I november 1938 fick judiska barn endast gå i judiska skolor. Hösten 1941 förbjöds även alla judiska skolor.

Texten är skriven av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009. Texten är senast uppdaterad/redigerad 2010-2011.


Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.