Antisemitism

Begreppet antisemitism betecknar judefientlighet i den mening att man har fördomar om och fientliga attityder mot judar som kategori. Antisemitismen har en lång historisk bakgrund med rötter i främlingsfientlighet, ekonomi, religion, nationalism, rastänkande och politik. Den kan uttryckas i till exempel ord eller handling, och riktas mot judar som individer eller som kollektiv.

Religiöst hat och folkliga fördomar

Anklagelser mot och förföljelser av judar går ända tillbaka till antiken. I en del antika texter återfinns påståenden som levt vidare ända till våra dagar, exempelvis att judarna är fiender till alla andra människor och att de mördar icke-judar och använder sig deras blod och kroppar för rituella ändamål.

Jesus var jude och de första kristna var judar, men redan de tidiga kristna kyrkofäderna började predika mot judarna, och anklaga dem för bland annat Gudsmord (att ha dödat Jesus)”. Sedan kristendomen blivit statsreligion i det romerska imperiet i slutet av 300-talet och kyrkan började få allt större inflytande blev situationen för judarna gradvis sämre. Kyrkans syn på judarna präglades av förakt, och under medeltiden började kungar och furstar instifta lagar och bestämmelser som begränsade judarnas rättigheter. Till exempel fick de inte äga land, de fick inte vara medlemmar i gillen och de fick inte bo var de ville. De måste bära kläder eller märken som visade att de var judar, och betala särskilda avgifter och skatter. Långt in på 1800-talet var judar i flera länder tvungna att betala en särskild avgift (”kroppstull”) när de besökte eller ville vistas i en stad de inte kom ifrån, och i rättegångar måste de avlägga en särskild ”judisk ed”, ofta under förnedrande former.

Förutom de religiösa lärorna mot judarna uppstod under medeltiden också många folkliga myter och fördomar, som att judarna begick ritualmord på kristna barn, att de var djävulens anhang och hade horn och luktade svavel. Det fanns perioder och platser där de kunde leva relativt säkra, men förr eller senare kom bakslag och de diskriminerades och utsattes för förtryck. Under århundradena förekom också periodvis våldsamma förföljelser, fördrivningar och massakrer på judar, exempelvis i Tyskland under de kristna korstågen, i England i slutet av 1200-talet och i Spanien i slutet av 1400-talet, liksom i Polen och Ukraina under mitten av 1600-talet.

Den franska revolutionen i slutet av 1700-talet blev början på emancipationen (frigörelsen) av judarna i Europa. I Central- och Västeuropa fick de gradvis ökande medborgerliga rättigheter I Sverige fick judarna fullständiga medborgerliga rättigheter 1870.

Rasbiologi och antisemitism

Under slutet av 1800-talet uppkom de socialdarwinistiska idéerna och rasbiologin, som menade att det fanns olika raser, vissa med ”sämre” egenskaper. Den germanska rasen ansågs vara den mest överlägsna och måste därför härska över andra raser. Samtidigt fanns det individer och grupper som var emot emancipationen av judarna. De började agera och organisera sig politiskt. Sådana grupper använde det nya begreppet antisemitism för att markera att deras fientlighet mot judar skilde sig från äldre tiders religiösa judehat. Deras judehat uttrycktes därför oftare i politiska och rasistiska termer. Judarna påstods vara främmande och farliga element i nationen, och deras påstått negativa egenskaper förklarades med hänvisning till deras ”ras”.

Pogromer

I Ryssland (inklusive Ukraina) inträffade vågor av pogromer, blodiga förföljelser av judar i form av våldsamma upplopp där man vandaliserade egendom, misshandlade och dödade människor. Framför allt under åren1881-84 och 1903-06 mördades tusentals judar. Det förekom att pogromerna uppmuntrades av myndigheterna. Miljoner judar lämnade Ryssland under den här tiden och de flesta sökte sig till USA. År 1905 publicerades ”Sions vises protokoll”, som var ett falskt dokument som diktats ihop av tsarens hemliga polis. Dokumentet skulle ”bevisa” att det fanns en världsomspännande judisk konspiration mot den övriga mänskligheten för att erövra världsherraväldet. Protokollen påstod att judarna kontrollerade politiken, massmedierna och världsekonomin. Efter den ryska revolutionen 1917 fick förfalskningen stor internationell spridning. Många trodde att den förklarade vad som hade hänt i Ryssland, och att den kommunistiska revolutionen var en judisk komplott. Konspirationsteorin blev central för Hitler och nazisterna, och är ännu idag ett vanligt inslag i antisemitiska sammanhang i hela världen.

Texten är skriven av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009. Texten är senast uppdaterad/redigerad 2010-2011.


Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.