Theresienstadt

1941–1945

I Terezin, norr om Prag i Tjeckoslovakien upprättade de tyska nazisterna Theresienstadt. Det var ett läger för judar som kan beskrivas som en blandning av ett koncentrationsläger och ett ghetto. Theresienstadt skulle vara ett ”mönsterläger”, som kunde visas upp för omvärlden. Dit deporterades många intellektuella judar och kulturpersonligheter, bland annat vetenskapsmän, författare, musiker och konstnärer. Till Theresienstadt deporterades också många ”halvjudar” och judar som var gifta med icke-judar. Theresienstadt var ett läger där representanter från bland annat Röda Korset var välkomna på inspektion.

Theresienstadt var byggt för 10 000 fångar, men som mest fanns 53 000 människor där samtidigt. Lägret drevs av tyska SS, men de flesta vakterna var tjeckiska poliser. Den 24 november 1941 anlände de första judarna till Theresienstadt. Därefter kom regelbundet nya transporter med judiska fångar ända fram till krigsslutet. Det var judar både från Tyska riket och från de ockuperade länderna. Hela tiden deporterades också judar från Theresienstadt till ghetton i Polen och baltstaterna, och från och med hösten 1942 till förintelselägren Treblinka och Auschwitz-Birkenau.

Judarna i Theresienstadt behövde inte ha fångkläder och fick inte sitt hår avrakat. På grund av det stora antalet kulturpersonligheter i lägret, fanns det ett rikt kulturliv. Fångarna satte upp teaterpjäser och gav konserter, höll föredrag samt anordnade studiecirklar och sportaktiviteter. För övrigt var förhållandena ungefär lika fruktansvärda som i alla andra koncentrationsläger.

De dåliga bostadsbarackerna var överfulla och sjukdomsepidemier härjade ständigt. De små matransonerna bestod främst av näringsfattig soppa, bröd och potatis. Fångarna svalt och många dog av undernäring. De tvingades till hårt arbete för den tyska krigsindustrin och fick också tillverka exportvaror för civilt bruk, bland annat damkläder, leksaker och konstreproduktioner. I lägret upprättades ett judiskt råd som bland annat ansvarade för matdistributionen och fördelningen av arbeten. Det var också rådets uppgift att göra upp listor på vilka fångar som skulle deporteras från Theresienstadt.

Totalt sändes 141 000 judar till Theresienstadt. 33 500 av dem dog av svält och sjukdomar i lägret. 88 000 deporterades vidare till ghetton i Östeuropa och till förintelselägren, varav endast 3 500 överlevde. Totalt överlevde bara 23 000, eller 16 procent, av alla judar som passerade Theresienstadt.

Den 3 maj 1945 överlämnade tyskarna Theresienstadt till Röda Korset. Den 8 maj befriades lägret av sovjetiska trupper.

Efter krigsslutet åtalades den tyska lägerledningen i Theresienstadt av en tjeckoslovakisk domstol och dömdes till döden.

Nazitysk propagandafilm med danska judar

I oktober 1943 deporterades judar från Danmark till Theresienstadt. En kommission med representanter från det danska utrikesministeriet och danska Röda Korset, ville göra ett besök i lägret för att se hur judarna behandlades. Tyskarna passade på att göra besöket till en stor propagandamanifestation och bjöd också in representanter från internationella Röda Korset och från tyska Röda Korset.

Kommissionen anlände till Theresienstadt den 23 juni 1944. Innan besöket hade tyskarna gjort stora förberedelser, för att visa omvärlden hur bra judarna hade det i lägret. För att det inte skulle se så överbefolkat och eländigt ut när de utländska gästerna kom, skickades 17 000 av de äldre, sjuka och mest utmärglade judarna till gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau. De övriga tvingades rusta upp de delar av lägret som skulle visas.

Verkstäder där fångarna arbetade revs och istället anlades en park med gräsmattor, träd och blommor. Byggnader målades. Husfasader kamouflerades så att de såg ut som butiker. Butikernas skyltfönster fylldes med livsmedel, kläder och andra varor. Besökarna fick dock inte gå in i butikerna, eftersom de i själva verket bara var tomma lokaler. En stor byggnad kamouflerades till en skola. Men inte heller den fick besökarna komma in i, eftersom det ”råkade” vara skollov just den dagen. Ett sjukhus gjordes om till kulturhus och en musikpaviljong byggdes upp, där en symfoniorkester spelade.

Ett antal danska judar valdes ut för att berätta om livet i Theresienstadt. De fick flytta in i egna möblerade hus, med konstverk på väggarna och blomkrukor i fönstren och de fick stränga order om hur de skulle uppföra sig. Om de framförde minsta kritik mot förhållandena i lägret skulle de omedelbart deporteras österut. Andra fångar valdes ut för att utföra olika aktiviteter under besöket, exempelvis spela fotboll, promenera omkring i den grönskande parken eller ägna sig åt kulturella nöjen. Alla de sjuka, svaga och utmärglade fångarna gömdes undan i en annan del av lägret.

För tyskarna blev besöket en framgång. Kommissionens rapport från Theresienstadt var övervägande positiv. Innan de uppbyggda kulisserna revs och förhållandena återgick till det gamla, spelade tyskarna också in en propagandafilm om lägret. Alla judar som deltog, förutom de danska, sändes till gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau efter inspelningen.

Den 15 april 1945 hämtade svenska Röda Korsets vita bussar de danska judarna i Theresienstadt och förde dem till Sverige.

Texterna i Fakta om Förintelsen är skrivna av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009, uppdaterade/redigerade 2010-2011.


REFERENSER

Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.