Jasenovac - koncentrationsläger i forna Jugoslavien

1941–1945

Jugoslavien invaderades den 6 april 1941 av Tyskland, Italien, Ungern och Bulgarien. Dessa segrarmakter splittrade upp statsbilningen emellan sig. Slovenien delades mellan Italien och Tredje Riket. Den nordserbiska provinsen Bačka tilldelades Ungern. Delar av Serbien och östra Makedonien införlivades i Bulgarien. Västra Makedonien och södra Kosovo tillföll det Italien-dominerade Albanien, som också annekterade Dalmatien och ockuperade Montenegro. Serbien ockuperades av Tyskland.

De återstående tre områdena, Kroatien, Bosnien och Hercegovina och nordvästra Serbien, bildade Oberoende Staten Kroatien (Nezavisna Država Hrvatska, NDH).

NDH styrdes av den fascistiska organisationen Ustaša och dess ledare (Poglavnik) Ante Pavelić. Ustašas ideologi var en variant av en nationell ideologi kallad Pravaštvo. Pravaštvo baserades på idén att Kroatien hade laglig rätt till området som hade utgjort det kroatiska kungariket då landet ingick en union med Ungern år 1022. Ideologin innebar att Ustaša gjorde anspråk på Bosnien och Hercegovina som en del av sitt nationella och historiska territorium.

Enligt denna ideologi ansågs det kroatiska folket bestå av såväl katoliker som muslimer. Denna hållning grundades på uppfattningen att de bosniska muslimerna var ättlingar till den kroatiska högadeln, som i samband med Osmanska väldets utbredning ska ha konverterat till islam för att få behålla sina jordegendomar.

Ustaša förkastade demokratins principer och såg nationen som en organisk helhet där individen enligt Ante Pavelić ”saknar värde annat än i egenskap av sin tillhörighet till nationen”. Mot slutet av 1930-talet fick också antisemitismen en alltmer framträdande roll i organisationens politiska retorik.

Omedelbart efter Ustaša-regimens makttillträde den 10 april 1941, började de förfölja landets judar, romer och serber. Raslagar som gällde judar och migrerande romer antogs redan i slutet av april samma år. Att serber uteslöts från samhälls- och värdegemenskapen skylldes istället på deras förment  ”underlägsna” kultur. Enligt regimens propagandister präglades serbernas kultur av en ”bysantinism” och ”östlig barbarism” som hade lett till ”en degenerering av den serbiska folkstammen”.

Utbyggnaden av NDH-statens koncentrationslägersystem genomfördes av Sektion III inom Ustašas övervakningstjänst. (UNS). De första barackerna anlades vid byarna Krapje och Bročice i augusti 1941. De flyttades dock på grund av översvämningar i samband med höstregnen då merparten av lägrets judiska fångar likviderades. I början av 1942 fick Jasenovac-lägret sin mer eller mindre slutgiltiga utformning. Då utgjordes det av Jasenovac III, Tegelfabriken, och Jasenovac IV, Läderverkstan.

Lägret i Jasenovac är förhållandevis okänt. Räknat i dödstal var det emellertid ett av de större lägren i Europa under andra världskriget, Enligt tillgängliga data (se tabell nedan) finns det personuppgifter på ungefär 80 000 offer i Jasenovac. De mest tillförlitliga uppskattningarna gör gällande att det totala antalet döda uppgick till 90 000-120 000. Jasenovac-lägrets dödsantal ligger någonstans mellan de långt mer omtalade Sachsenhausen och Mauthausen.

Dödsfrekvensen i Jasenovac var exceptionellt hög också i ett jämförande europeiskt perspektiv. Tillgängliga data visar att uppemot nio tiondelar av dem som hamnade i lägret också dog där. Den anmärkningsvärt stora andelen mördade judiska, serbiska och romska kvinnor och barn under femton år vittnar om att lägret syftade till systematisk utrotning av de anländande. Även om Ustašas våld framförallt riktades mot judar, romer och serber, fanns även tusentals kroatiska, muslimska, numera bosniakiska, och andra motståndare till regimen bland offren i Jasenovac.

Jasenovac fungerade som koncentrationsläger från augusti 1941 till maj 1945. Lägret befriades då av den jugoslaviska partisanrörelsen under ledning av Josip Broz ”Tito”. Den 22 april varje år hålls en ceremoni till åminnelse av lägrens offer, som markerar ett utbrytningsförsök strax innan befrielsen. Då administrationen lyckades förstöra lägret innan befrielsen, finns det idag knappast några originalbyggnader kvar. Små kullar markerar istället var barackerna har legat. Det finns dock ett museum, samt Bogdan Bogdanovićs minnesmonument Stenblomman. Vid foten av monumentet kan man läsa dikten Gropen (Jama) av den kroatiske poeten Ivan Goran Kovačić, här återgiven i engelsk översättning:

Kovačićs öde är signifikativt för det våld som resulterade i över en miljon jugoslavers död under andra världskriget. Han var själv partisan och dödades av en grupp serbisk-nationalistiska četniker i östra Bosnien den 13 juli 1943. Slutet på dikten vittnar om att Kovačić trots det obeskrivliga lidandet närde ett hopp om en bättre framtid för Jugoslaviens folk:

Dödade i koncentrationslägret Jasenovac, 1941–1945 enligt etnicitet, kön och ålder

Uppgifter från augusti 2011, källa: Javna ustanova spomen-područje Jasenovac