Bergen-Belsen

1943–1945

Bergen-Belsen upprättades i april 1943 i norra Tyskland, på en plats som tidigare hade använts som krigsfångeläger. Bergen-Belsen var ett genomgångsläger för judar som skulle utväxlas mot tyska medborgare i de allierade länderna eller som hade inresetillstånd till något neutralt land. Det var dock bara ett mindre antal av de judar som fördes till Bergen-Belsen som verkligen nådde friheten genom utväxling eller fick resa vidare.

Bergen-Belsen var uppdelat i fem lägersektioner:

  • Ett fångläger för omkring 500 judiska fångar, som kom från Buchenwald och Natzweiler för att bygga upp Bergen-Belsen. Denna del stängdes i februari 1944 och de överlevande sändes till koncentrationslägret i Sachsenhausen.
  • Ett specialläger som upprättades i juni 1943, för omkring 2 400 polska judar som kom från Warszawa, Krakow och Lvov. De hade tillstånd att resa vidare till olika sydamerikanska länder, men trots det deporterades de flesta av dem till gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau vid årsskiftet 1943/1944.
  • I juli 1944 uppfördes en lägerdel för judar med medborgarskap i neutrala länder. Dit fördes omkring 350 judar som var medborgare i främst Spanien, Portugal, Turkiet och Argentina. De hade friare förhållanden och behandlades bättre än övriga fångar.
  • Den fjärde delen var den största och kallades Stjärnlägret (The Star Camp). I juli 1944 fanns där omkring 4 000 judar, som skulle användas som utväxlingsobjekt mot tyska medborgare. De flesta kom från Holland, men det var också mindre grupper från bland annat Frankrike, Jugoslavien och Albanien. Även i Stjärnlägret levde judarna under lite friare förhållanden. De behövde exempelvis inte ha fångkläder. De var däremot tvungna att bära den gula stjärnan, därav namnet på lägret.
  • I juli 1944 inrättades en lägersektion för judar från Ungern. Dit fördes 1 684 judar som hade tillstånd att resa till Schweiz. Under hösten 1944 transporterades dessa judar vidare till Schweiz.

Bergen-Belsen blev ett regelrätt koncentrationsläger under våren 1944. I mars började nazisterna sända dit sjuka och svaga fångar från andra läger varav de flesta dog efter en kortare tid. I augusti 1944 inrättades en särskild del som kvinnoläger och omkring 4 000 judiska kvinnor överflyttades från andra läger. I oktober transporterades ytterligare tusentals judiska fångar, de flesta kvinnor, från Auschwitz till Bergen-Belsen.

När tyskarna evakuerade lägren på östfronten i slutet av 1944 och början av 1945 blev Bergen-Belsen slutstation för tiotusentals fångar som sändes ut på dödsmarscher. Bergen-Belsen blev starkt överbefolkat, och många av de nyanlända fångarna fick inte ens tak över huvudet. Livsmedels- och vattenförsörjningen upphörde, och en fruktansvärd fläcktyfusepidemi bröt ut. Från januari till mitten av april 1945 dog omkring 35 000 fångar, varav 18 000 enbart under mars månad. Det fanns inte möjlighet att bränna eller gräva ner alla döda kroppar, utan de började istället att staplas i högar runtom i lägret.

Bergen-Belsen befriades av brittiska styrkor den 15 april 1945. Soldaterna möttes av omkring 60 000 svältande, utmärglade och svårt sjuka fångar, och högar med tusentals lik. Omkring 14 000 människor dog av sjukdomar och undernäring under veckorna efter att lägret hade befriats. De brittiska soldaterna var oförberedda på den uppgift de ställdes inför och saknade kunskap om svårt undernärda människor. Under de första kaotiska dagarna dog uppskattningsvis omkring 2 000 människor till följd av att de fick för mycket, och fel sorts, mat.

Den 17 september 1945 åtalades 45 personer ur Bergen-Belsens lägerpersonal av en brittisk militärdomstol. Rättegången hölls i staden Lüneburg, i den brittiskockuperade delen av Tyskland. Den pågick i två månader och blev allmänt känd som Belsenrättegången. De flesta av de åtalade dömdes till fängelsestraff, några få frikändes. Elva dömdes till döden och avrättades genom hängning den 13 december 1945.

Anne Frank

Bland de tusentals fångar som transporterades från Auschwitz till Bergen-Belsen hösten 1944, fanns den 15-åriga flickan Anne Frank och hennes tre år äldre syster Margot. Familjen Frank var ursprungligen tyska judar som hade flytt till Holland 1933. Sommaren 1942 lämnade de sitt hem i Amsterdam och höll sig under två år gömda på vinden i det hus där fadern hade sitt företag. Under hela tiden i gömstället skrev Anne dagbok.

I början av augusti 1944 avslöjades deras gömställe och hela familjen deporterades till Westerbork. En månad senare sändes de till Auschwitz. I oktober 1944 transporterades Anne och Margot till Bergen-Belsen. Båda blev sjuka i fläcktyfus och dog några veckor innan lägret befriades. Deras mor dog i Auschwitz i januari 1945. Annes far, Otto Frank, var den enda i familjen som överlevde. Efter kriget lät han publicera sin dotters dagbok. Den är en av världens mest lästa böcker.

Texterna i Fakta om Förintelsen är skrivna av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009, uppdaterade/redigerade 2010-2011.


REFERENSER

Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.