Ghetton


Ett ghetto var ett avskilt område där bara judar levde. De tyska nazisterna upprättade ghetton under andra världskriget i Polen och i de övriga östeuropeiska länderna. Syftet var att koncentrera judarna och isolera dem från den övriga befolkningen.

Ghettona upprättades oftast i en mindre del av en stad. Alla icke-judar som bodde i området tvångsförflyttades därifrån och alla judar i staden näraliggande områden tvingades att flytta dit. Judarna fick bara ta med sig det allra nödvändigaste till ghettot, så mycket som de orkade bära eller kunde dra på en liten kärra. Under åren 1941–1942 tvångsförflyttade man även judar från områden längre bort, från Tyska riket och från de ockuperade västeuropeiska länderna

Ghettot var ett slutet område, i de flesta fall omgärdades av en mur eller ett taggtrådsstängsel. Ingångarna och gränserna bevakades av SS-män och ibland också av lokal polis. Inne i ghettot upprätthölls ordningen oftast av judisk ordningspolis. I ghettot fanns fabriker och verkstäder där judarna fick arbeta för den tyska krigsindustrin. De flesta ghetton var stängda mot yttervärlden men i en del ghetton tilläts invånarna att lämna området på dagarna, för att arbeta på andra platser.

I varje ghetto skulle det finnas ett judiskt råd (Judenrat), som skulle sköta den dagliga administrationen och se till att alla tyska order blev verkställda. Medlemmarna i de judiska råden försökte hjälpa och skydda ghettoinvånarna samtidigt som de de var tvungna att utföra det som tyskarna beordrade. Ofta tvingades de judiska råden att välja ut vilka judar som skulle deporteras till tvångsarbete och till förintelselägren. De rådsmedlemmar som vägrade att lyda order avrättades. En del begick självmord för att slippa utföra uppgiften.

Ghettona var extremt överbefolkade och trångbodda. Flera familjer delade ofta på ett enda rum. Bostäderna var dåligt uppvärmda och de hygieniska förhållandena var katastrofala. De flesta ghettoområden var också förhållandevis omoderna, på många platser saknades vatten och avlopp. Matransonerna bestod främst av potatis, soppa och bröd, och motsvarade som mest en tiondel av dagsbehovet.

I de ghetton där det var möjligt smugglade judarna själva in mat och andra förnödenheter. Varorna kom främst från den svarta marknaden utanför och kostade stora summor. Det var belagt med dödsstraff att bli upptäckt och en stor del av judarna som levde i ghettona dog av svält och sjukdomsepidemier. Många avrättades för brott mot någon regel, för flyktförsök eller som hämnd för att någon annan hade lyckats fly.

Ghettona fungerade som ”en stad i staden” och invånarna försökte göra det dagliga livet så normalt som möjligt. Skolor inrättades för barnen. Gudtjänster och kulturella aktiviteter anordnades. Det fanns exempelvis caféer, bibliotek, postkontor och sjukhus. Oftast införde tyskarna en särskild valuta i ghettona. Detta var en del av nazisternas plundring av den judiska befolkningen. Judarna tvingades växla in alla sina pengar mot nytillverkade sedlar och mynt som saknade egentligt värde.

När förintelselägren togs i bruk började tyskarna att avveckla ghettona. Under 1942–1943 massdeporterades ghettoinvånarna till gaskamrarna i förintelselägren. Sommaren 1944 var de allra flesta ghetton tomma, bortsett från ett fåtal judar som hade lyckats gömma sig och undgå deportationerna. Det enda ghetto som fortfarande var i drift när allierade styrkor nådde fram, var ghettot i Budapest. Det hade blivit upprättat först 1944, efter att tyskarna hade ockuperat Ungern. Ghettot i Budapest befriades av sovjetiska trupper i januari 1945.

Texterna i Fakta om Förintelsen är skrivna av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009, uppdaterade/redigerade 2010-2011.


REFERENSER

Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.