Weimarrepubliken

1919 - 1933

Efter första världskriget bröt det tyska kejsardömet samman. I fria val, där även kvinnor hade rösträtt för första gången, bildades Weimarrepubliken med en demokratisk majoritetsregering, den så kallade Weimarkoalitionen. Regeringen leddes av en Rikskansler. Den lagstiftande makten låg hos riksdagen. Den utövande makten låg hos regeringen och en folkvald president.

Weimarrepublikens första år var kaotiska. Villkoren i Versaillesfreden var en belastning för den tyska ekonomin, men de djupare orsakerna till de ekonomiska problemen stod att finna i krigsårens höga upplåning. Hög inflation, höjda skatter och höjda priser. Återkommande lönekonflikter, strejker och revoltförsök. Den första tiden efter kriget rådde brist på mat och bränsle, många svalt och frös. Skulden lades av nationalistiska kretsar på Versaillesfreden och på Weimarkoalitionen som hade accepterat den.

Dolkstötslegenden

Nationalistiska, konservativa, högerradikala och antisemitiska kretsar spred den så kallade dolkstötslegenden. Den var ett påstående om att den tyska armén aldrig hade besegrats i första världskriget. Istället skulle kapitulationen ha myglats fram av demokratiska republikaner, socialister, judar och kommunister, som gavs öknamnet ”novemberförbrytarna”. Många trodde på dolkstötslegenden efter att den tyska överbefälhavaren Paul von Hindenburg och hans stabschef Ludendorff, ställt sig bakom det falska påståendet att den tyska armén hade stått obesegrad vid krigsslutet. Redan 1920 ersattes Weimarkoalitionen av en liberal minoritetsregering. Weimarrepublikens första tid kännetecknades av politisk instabilitet, där olika minoritetsregeringar avlöste varandra. År 1925 valdes Paul von Hindenburg till Tysklands president.

Våldsam inflation

Tyskland lät upprepade gånger bli att möta avbetalningsterminerna för krigsskadeståndet. För att istället kunna ta ut skadeståndet direkt ur den tyska produktionen ockuperade Frankrike det stora industricentrat för kol- och stålproduktion i Ruhr i januari 1923. Kombinationen av skulderna efter de tyska jättelånen under världskriget, skadeståndsbetalningarna, ockupationen av Ruhr och de tyska politikernas försök att ta sig ur situationen genom att trycka nya sedlar ledde i stället till en våldsam inflation. Den tyska valutan förlorade hela sitt värde. De tyska arbetarna och medelklassen förlorade nästan allt. Reallönerna sjönk till hälften. Kontanta förmögenheter och besparingar blev värdelösa. Många människor blev helt utblottade.

Kuppförsök i november 1923

I november 1923 försökte Hitler och Ludendorff genomföra ett kuppförsök, den s.k. ölhallskuppen i München, inspirerad av den italienske fascistledaren Benito Mussolinis lyckade ”marsch mot Rom” ett år tidigare. Kuppförsöket slogs snabbt ned av polis och militär. Kuppmakarna ställdes inför rätta. Hitler dömdes till 5 års fängelse för förräderi, men släpptes efter bara lite mer än 8 månader. I fängelset skrev han sin bok Min kamp (Mein Kampf).

Den ekonomiska depressionen drabbade Tyskland hårt

År 1924 sänkte segrarmakterna de tyska avbetalningarna på krigsskadeståndet under fyra år framåt. Ockupationen av Ruhr drogs tillbaka 1925. I Tyskland genomfördes en valutareform redan i november 1923 som stabiliserade marken (den dåvarande tyska valutan). Under några år rådde god ekonomisk tillväxt och politisk stabilitet. Tyskland lockade många besökare bl.a. med ett nyskapande och rikt kulturliv. Men den ekonomiska depressionen, som började i USA 1929 och snabbt spred sig till Europa, slog hårdare mot Tyskland än mot övriga europeiska länder. Den tyska exporten sjönk och arbetslösheten steg snabbt. 1932 var den tyska arbetslösheten 30 procent och störst i världen.

Adolf Hitlers löften om ett bättre Tyskland

Den svåra situationen i Tyskland var en bra grogrund för högerextrema rörelser. Det tyska nationalsocialistiska arbetarpartiets (NSDAP) ledare Adolf Hitler vann gehör med sina löften om ett bättre Tyskland. Han lovade att ogiltigförklara Versaillesfreden, få ekonomin på fötter, ge arbete och förbättrad levnadsstandard åt folket, återta förlorade landområden och förena alla tysktalande människor i ett blomstrande Stortyskland. Samtidigt gav han judarna skulden för Tysklands nederlag i första världskriget, den ekonomiska misären och folkets lidanden.

Weimarrepublikens sista år präglades av politisk kräftgång och ökande politiska oroligheter. Med hjälp av propaganda och våld, försökte Hitler och nazisterna erövra folkets röster och få större inflytande i Tyskland. I riksdagsvalet år 1928 fick NSDAP bara 2,6 procent av rösterna men i valet år 1930 fick de 18,3 procent. I valet den 31 juli 1932 fick NSDAP 37,3 procent av rösterna och blev det största partiet i riksdagen. I ett nyval den 6 november 1932 gick nazistpartiet tillbaka till 33,1 procent, men var fortfarande det största partiet.

Texten är skriven av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009. Texten är senast uppdaterad/redigerad 2010-2011.


Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.