Versaillesfreden

1919

Efter första världskriget slut i november 1918 vidtog utdragna förhandlingar i Paris som dominerades av Frankrike, Storbritannien och USA. Tyskland deltog inte i förhandlingarna utan ställdes inför fullbordat faktum, och kunde påverka villkoren bara i mindre detaljer. Enligt fredsfördraget som undertecknades i Versailles den 28 juni 1919 tvingades Tyskland:

"Skuldparagraf"

Erkänna att Tyskland och dess bundsförvanter genom sin aggression hade påtvingat de allierade kriget och därmed var ansvariga för förstörelsen och förlusterna som hade tillfogats dem. Denna s.k. skuldparagraf väckte mycket bitterhet i Tyskland.

Lämna ifrån sig ungefär 13 procent av sina landområden

Av vilka stora delar tidigare hade erövrats i krig av Tyskland. T.ex. skulle Alsace-Lorraine återgå till Frankrike. Andra landområden införlivades med nya omkringliggande stater, som Polen och Tjeckoslovakien. Det innebar att Tyskland förlorade stora industriella och ekonomiska resurser. Bland annat viktiga järnmalmstillgångar och en fjärdedel av sina koltillgångar. Omkring tio miljoner tyskar hamnade utanför Tysklands nya gränser. Alla kolonier förlorades.

Nedrustas militärt

De allierade, särskilt Frankrike, ville försäkra sig om att Tyskland aldrig mer skulle kunna utgöra ett militärt hot. Därför tilläts Tyskland ha en armé med högst 100 000 man och med endast lättare vapenutrustning, en marinkår med högst 15 000 man och inget flygvapen. Den allmänna värnplikten förbjöds. Den tyska gränszonen mot väst, Rhenlandet, skulle vara demilitariserad.

Produktions- och transportmedel beslagtogs av segrarmakterna

Fabriker, gruvor, maskiner, större handelsfartyg m.m. och alla tillgångar utomlands beslagtogs av segrarmakterna. Miljoner ton av den tyska kolproduktionen skulle levereras till bland annat Frankrike, vars gruvor i den norra delen av landet hade sprängts av tyskarna under kriget.

Betala ett krigsskadestånd

Framför allt till Frankrike och Belgien som hade drabbats av omfattande förstörelse. Den officiella summan som fastslogs 1921 var enorm, 132 miljarder guldmark, som skulle betalas av under dryg fyra decennier. I verkligheten avsåg dock de allierade att inkräva mindre än hälften. Under efterföljande förhandlingar och konferenser sänktes summan ytterligare och efter Lausanne-konferensen 1932 upphörde första världskrigets segrarmakter att kräva fortsatta betalningar. Även andra villkor i fördraget mjukades upp efterhand.

Erkänna bildandet av Nationernas Förbund (NF), som ett fredsbevarande organ.

Under första världskriget var dubbelmonarkin Österrike-Ungern allierad med Tyskland. I andra fredstraktat efter kriget delades Österrike-Ungern upp och fick lämna ifrån sig stora områden. Det ledde bland annat till att två nya stater bildades: Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Efter kriget ville den kortvariga republiken Tysk-Österrike anslutas till Tyskland, men detta förbjöds av segrarmakterna som också hindrade att den nya republiken Österrike, grundad 1919, anslöts till Tyskland.

Texten är skriven av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009. Texten är senast uppdaterad/redigerad 2010-2011.


Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.