Tyskland anfaller Sovjetunionen - Barbarossa


Den 22 juni 1941 inledde Tyskland operation Barbarossa – det stora fälttåget i Sovjetunionen

De tyska förberedelserna för Barbarossa hade pågått sedan sommaren 1940, men för Sovjetunionen kom anfallet överraskande. Den sovjetiske ledaren, Josef Stalin, var övertygad om att Hitler inte skulle bryta den icke-angreppspakt som gjorts mellan Tyskland och Sovjetunionen i augusti 1939. I anslutning till det tyska anfallet förklarade också Rumänien, Ungern, Slovakien och Finland krig mot Sovjetunionen. Bulgarien deltog däremot inte, med motiveringen att de inte ville föra krig mot ett slaviskt broderfolk. Sovjetunionen blev nu allierat med de västeuropeiska länderna. Den 12 juli undertecknades ett avtal om ömsesidigt militärt bistånd mellan Sovjetunionen och Storbritannien.

Under hösten 1941 blev fälttåget en stor framgång för Tyskland. De baltiska staterna, Estland, Lettland och Litauen, som hade varit ockuperade av Sovjetunionen sedan sommaren 1940 ockuperades nu istället av Tyskland. Utan större svårigheter tog sig de tyska trupperna närmare huvudmålet Moskva. Den sovjetiska Röda armén förfogade över många fler soldater än den tyska armén, men kvalitativt var den tyska armén överlägsen.

Efter anfallet genomfördes en gigantisk mobilisering i Sovjetunionen. Vid årsskiftet 1941/1942 stoppades tyskarna av Röda armén utanför Moskva och de lyckades inte ta staden. Den ryska vintern hjälpte också till att hindra tyskarnas framfart. Stor del av det tyska krigsmaterialet klarade inte kylan, både fordon och vapen slutade att fungera.

Den tyska krigsmaskinen var uppbyggd för blixtkrig. Överraskande anfall med starkt flygunderstöd. Det för att snabbt komma närmare slutmålet innan fienden hann organisera ett effektivt motstånd. Blixtkriget hade haft stor framgång i Västeuropa och på Balkan 1940–1941, men i Sovjetunionen tvingades tyskarna istället föra ett försvars- och ställningskrig.

Texten är skriven av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009. Texten är senast uppdaterad/redigerad 2010-2011.


REFERENSER

Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.