Tyskt anfall mot Västeuropa


På morgonen den 10 maj 1940 gick tyska trupper över gränserna till Holland, Belgien och Luxemburg. Därifrån fortsatte de vidare in i Frankrike. Luxemburg erövrades snabbt. Den 14 maj utsattes den holländska hamnstaden Rotterdam för ett tyskt bombanfall, som nästan jämnade staden med marken. Holland kapitulerade den 15 maj och Belgien den 28 maj. Både den holländska och den belgiska regeringen flydde till London och bildade exilregeringar. Hitler utnämnde SS-officeren Arthur Seyss-Inquart till rikskommissarie i det ockuperade Holland.

I slutet av maj omringades brittiska och franska styrkor på den franska kusten vid Dunkerque. Mellan den 27 maj och den 4 juni räddades 215 000 brittiska och 120 000 franska soldater över Engelska kanalen till Storbritannien. Över 850 fartyg i alla storlekar – krigsfartyg, färjor, pråmar, fiskebåtar och fritidsbåtar – hämtade oavbrutet soldater på stränderna samtidigt som de besköts av tyskarna. Det mesta av de brittiska vapnen fick lämnas kvar i Dunkerque och föll i tyskarnas händer.

Paris ockuperades av tyskarna den 14 juni 1940. Den 22 juni undertecknades vapenstilleståndet mellan Frankrike och Tyskland. Frankrikes kapitulation var en stor seger för Hitler. Han fick nu chansen att triumfera över ett av de länder som hade dikterat Tysklands nederlag i Versaillesfreden efter första världskriget. Fransmännen tvingades underteckna kapitulationen i samma järnvägsvagn som hade använts vid Tysklands kapitulation den 11 november 1918. Hitler lät hämta den från det museum där den stod uppställd. Den franska officeren Charles de Gaulle flydde till London. Där blev han senare ledare för en fransk exilregering.

Två tredjedelar av Frankrike ockuperades av Tyskland. Södra delen av landet blev formellt självständigt och styrdes av den franska så kallade Vichyregeringen, under ledning marskalk Henri Philippe Pétain. I verkligheten fungerade Vichyfrankrike som en tysk lydstat. Vichyregimen förde en hård anti-judisk politik, både efter tyska krav och på egna initiativ. I november 1942 ockuperades även Vichyfrankrike av Tyskland.

Texten är skriven av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009. Texten är senast uppdaterad/redigerad 2010-2011.


REFERENSER

Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.