Kolonisation

I likhet med andra urfolk världen över så har det samiska folket ett land men ingen egen stat. De norska, svenska, finska och ryska statsgränserna delar in Sápmi, det samiska folket och landet, i fyra olika stater. I Sápmi har olika folkgrupper levt sida vid sida under mycket lång tid, men när den svenska statens  territorium, myndigheter och centrala institutioner formerades gjordes detta inte av eller för det samiska folket.

Norra Sverige har fram till mitten av 1900-talet återkommande identifierats av statsmakten som ett område i behov av modernisering, civilisering eller försvenskning av försvarspolitiska, nationalistiska eller ekonomiska skäl. I de inre delarna av svenska Sápmi, det som länge kallats de svenska lappmarkerna, fanns naturresurser som malm och skog – råvaror som bidrog till att staten under 1600, 1700 och 1800-talet drev kampanjer med det uttalade syftet att öka koloniseringen av området. Den svenska statsmakten såg de samiska områdena som obebodd ödemark som väntade på att bli koloniserad och underställd den svenska kronan.

Kolonisation förstås ibland som uppodling eller övertagande av annans land, men det inrymmer ofta också omfattande maktövertaganden som inte är begränsade till land. Det handlar istället om en ojämn maktfördelning på flera nivåer i samhället, där kolonialstaten underordnar de eller det folk som innan koloniseringen levde i området. Begreppet kolonialism används ofta för att inbegripa den maktordning som ofta blir en del, eller följd av en kolonisationsprocess. I svenska Sápmi har staten successivt tagit makten över frågor som tidigare hanterats av samer själva, och i flera olika politiska beslutsprocesser har samers önskemål och behov osynliggjorts eller åsidosatts till förmån för majoritetens.

Ett kolonialt övertagande bär också ofta med sig att kolonialstaten försöker förändra eller assimilera det folk som redan lever i området. I svenska Sápmi syns detta kanske tydligast i samband med det svenska nationsbyggandet under sent 1800 och tidigt 1900-tal. I syfte att göra Sverige kulturellt och språkligt mer enhetligt och stärka den nationella identiteten påbörjades under slutet av 1800-talet en försvenskningspolitik, riktad mot de grupper som ansågs vara språkligt eller kulturellt ”främmande”. Samerna var en sådan grupp. Staten sökte dels assimilera och försvenska de samer som inte drev renskötsel, men också förmå de samer som var renskötare att fortsätta med sin näring då staten ansåg att samer var bäst lämpade att bedriva just renskötsel. Denna politik har kommit att kallas ”lapp skall vara lapp-politiken”, ett begrepp som kommer från kyrkoherden Vitalis Karnell i Karesuando som 1906 skrev:

"Gynna gärna lapparna på allt sätt i deras näring, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade människor, men låt dem inte läppja på civilisationen i övrigt […] det har aldrig varit och skall aldrig bli till välsignelse. Lapp ska lapp vara."

Citatet kommer från: Lundmark, Lennart (2008). Stulet land: svensk makt på samisk mark. Stockholm: Ordfront, sida 155. Kyrkoherden Vitalis Karnell var en av de sakkunniga i utredningen inför Nomadskolereformen 1913.

Slöjd, handel, renskötsel, jakt och fiske är betydelsefulla delar av samisk kultur och kulturarv. Renskötsel är inte och har aldrig varit den enda samiska näringen, kulturutövningen eller livsföringen och idag lever de allra flesta samer utanför renskötseln. Trots detta så har staten, både på central och regional nivå, återkommande dragit ett likhetstecken mellan samer och renskötare. Detta har bidragit till att det har fattats flera politiska beslut i Sverige där samer delats in i olika grupper, med skilda rättigheter, något som syns i den utbildningspolitik som staten riktade mot samer under tidigt 1900-tal.


Tips för vidare läsning

  • www.samer.se
  • Lundmark, Lennart (2008). Stulet land: svensk makt på samisk mark. Stockholm: Ordfront
  • Mörkenstam, Ulf (1999). Om "Lapparnes privilegier": föreställningar om samiskhet i svensk samepolitik 1883-1997. Stockholm: Stocksholms universitet.
  • Hansen, Lars Ivar & Olsen, Bjørnar (2006). Samernas historia fram till 1750. Stockholm: Liber

Texten är skriven 2016 av Isabelle Brännlund, filosofie doktor i historia, CEDAR – centrum för demografi och åldrandeforskning och Vaartoe - Centrum för samisk forskning, Umeå universitet och Anna-Lill Drugge, filosofie doktor i historia, Vaartoe - Centrum för samisk forskning, Umeå universitet.

Källor

Ashcroft, Bill, Helen Tiffin, and Gareth Griffiths. 2000. Postcolonial studies: The key concepts. London: Routledge.

Brännlund, Isabelle. 2015. Histories of reindeer husbandry resilience: Land use and social networks of reindeer husbandry in Swedish Sápmi 1740-1920. Umeå: Umeå universitet.

Elenius, Lars. 2001. Både finsk och svensk: Modernisering, nationalism och språkförändring i Tornedalen 1850-1939. Kulturens frontlinjer (34). Umeå: Kulturgräns norr.

Eriksson, Madeleine. 2010. (Re)producing a periphery: popular representations of the swedish north. Umeå: Umeå universitet

Hansen, Lars Ivar och Bjørnar Olsen. 2006. Samernas historia fram till 1750. Stockholm: Liber.

Huuva, Kaisa, och Ellacarin Blind. 2016. ‘När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka’: Minnesbilder från samernas skoltid. Stockholm: Verbum

Lantto, Patrik. 2000. Tiden börjar på nytt: En analys av samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige 1900-1950. Umeå: Umeå universitet.

Lantto, Patrik. 2008. ‘“Att det för lapparne skulle vara likgiltigt hvar han flyttade”: Tvångsförflyttningar som problemlösning i svensk samepolitik’. I Sköld, Peter (red.) Människor i norr: Samisk forskning på nya vägar. s, 141-166. Umeå: Umeå universitet

Lantto, Patrik. 2012. Lappväsendet: Tillämpningen av svensk samepolitik 1885-1971. Umeå: Umeå universitet.

Ledman, Anna-Lill. 2012. Att representera och representeras: Samiska kvinnor i svensk och samisk press 1966-2006. Umeå: Umeå universitet.

Lindmark, Daniel. 2000. Education and colonialism : Swedish schooling projects in colonial areas, 1638-1878. Kulturens frontlinjer (29). Umeå: Umeå universitet.

Lindmark, Daniel.  2006. ‘Pietism and colonialism: Swedish schooling in eighteenth-century Sápmi’. Acta Borealia 23 (2): 116–29.

Loomba, Ania. 2007. Colonialism/Postcolonialism. London: Routledge.

Lundmark, Lennart. 1998. Så länge vi har marker: Samerna och staten under sexhundra år. Stockholm: Rabén Prisma.

Lundmark, Lennart. 2008. Stulet land : Svensk makt på samisk mark. Stockholm: Ordfront.

Lundström, Catarina. 2015. Den goda viljan: Kvinnliga missionärer och koloniala möten i tunisien och västra jämtland. Lund: Nordic academic press.

Mörkenstam, Ulf. 1999. Om ‘Lapparnes Privilegier’: Föreställningar om samiskhet i svensk samepolitik 1883-1997. Stockholm: Stockholms universitet.

Osterhammel, Jürgen. 1996. Colonialism: A theoretical overview. Princeton, N.J: Marcus Wiener.

Sjögren, David. 2010. Den säkra zonen: Motiv, åtgärdsförslag och verksamhet i den särskiljande utbildningspolitiken för inhemska minoriteter 1913-1962. Umeå: Umeå universitet.

Sörlin, Sverker. 1988. Framtidslandet: Debatten om norrland och naturresurserna under det industriella genombrottet. Stockholm: Carlssons.

Össbo, Åsa. 2014. Nya vatten, dunkla speglingar: Industriell kolonialism genom svensk vattenkraftutbyggnad i renskötselområdet 1910-1968. Umeå: Umeå universitet.

Össbo, Åsa, and Patrik Lantto. 2011. ‘Colonial tutelage and industrial colonialism: Reindeer husbandry and early 20th-century hydroelectric development in Sweden’. Scandinavian Journal of History 36 (3): 324–48.