Till innehåll

Rasism mot samer

Rasism mot och förakt för samer har förekommit under lång tid i Sverige, och förekommer även i dag.

En stor grupp människor. Över bilden ligger en bild på den samiska flaggan.

Det första samiska landsmötet hölls i Trondheim i Norge den 6 februari 1917. Mötet samlade över hundra samer från Sverige och Norge. Bild: Wikimedia Commons/Mali Brødeskift

Rasism mot och förakt för samer har förekommit under lång tid i Sverige. I dag kan detta ta sig i uttryck genom att samer blir utsatta för kränkande behandling, nedlåtande rasistiska kommentarer eller diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet. Den rasism och det förakt som samer blir utsatta för har kopplingar till rasistiska idéer och koloniala strukturer, men kränkande kommentarer och särbehandling bottnar också i fördomar om samer och okunskap om samisk historia och kultur.

I dag är samerna erkända som ett folk, ett urfolk och en nationell minoritet i Sverige. Det är samer själva som drivit på, både nationellt och internationellt, för att få dessa erkännanden. Med dessa erkännanden följer att samer har rättigheter, men det finns brister i hur dessa rättigheter efterlevs.

en flagga i rött, grönt, gult och blått.

Den samiska flaggan. Foto: Silje Bergum Kinsten/norden.org

Folk, urfolk och nationell minoritet

Som same kan man bli utsatt för diskriminering som har sin grund i rasism och föreställningar om etnisk eller kulturell särskillnad. Man kan också bli utsatt för diskriminering om ens rättigheter som folk, urfolk eller nationell minoritet kränks.

Det samiska folket är erkänt som ett folk i den svenska regeringsformen och har i och med det rätt till självbestämmande i enlighet med internationell rätt.

Samer är också ett urfolk. År 2007 röstade de svenska representanterna i FN:s generalförsamling för FN:s deklaration om urfolksrättigheter. Deklarationen erkänner bland annat urfolks rätt att förvalta och bruka traditionella marker samt rätt att driva sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Samer är dessutom en av fem nationella minoriteter i Sverige och har därmed rätt att utveckla sin kultur samt att stärka och utveckla sitt språk.

Sverige har vid åtskilliga tillfällen fått internationell kritik för att staten inte fullt ut efterlevt de konventioner och deklarationer som syftar till att säkra samers rättigheter. Detta har till exempel handlat om att barn inte fått den språkundervisning i samiska de har rätt till eller att man som same mötts av diskriminering och rasism i sin vardag. FN:s rasdiskrimineringskommitté har framförallt pekat på att Sverige inte respekterar samers rättigheter till mark och vatten.

Okunskap om vad minoritets- eller urfolksrättigheter grundar sig i och vad de innefattar gör att samer kan bli utsatta för diskriminering eller nedlåtande kommentarer som anspelar på att de skulle vara särskilt privilegierade.

Kartan visar en karta över Sapmi som sträcker sig över norra Norge, Sverige, Finland och Ryssland

Kartan visar det område som traditionellt har brukats och använts av samer. Illustration/källa: Anders Suneson och Samiskt informationscentrum, www.samer.se

Kolonisation

I likhet med andra urfolk världen över så har det samiska folket ett land men ingen egen stat. De norska, svenska, finska och ryska statsgränserna delar in Sápmi, det samiska folket och landet, i fyra olika stater. I Sápmi har olika folkgrupper levt sida vid sida under mycket lång tid, men när den svenska statens  territorium, myndigheter och centrala institutioner formerades gjordes detta inte av eller för det samiska folket.

Norra Sverige har fram till mitten av 1900-talet återkommande identifierats av statsmakten som ett område i behov av modernisering, civilisering eller försvenskning av försvarspolitiska, nationalistiska eller ekonomiska skäl. I de inre delarna av svenska Sápmi, det som länge kallats de svenska lappmarkerna, fanns naturresurser som malm och skog – råvaror som bidrog till att staten under 1600, 1700 och 1800-talet drev kampanjer med det uttalade syftet att öka koloniseringen av området. Den svenska statsmakten såg de samiska områdena som obebodd ödemark som väntade på att bli koloniserad och underställd den svenska kronan.

Kolonisation förstås ibland som uppodling eller övertagande av annans land, men det inrymmer ofta också omfattande maktövertaganden som inte är begränsade till land. Det handlar istället om en ojämn maktfördelning på flera nivåer i samhället, där kolonialstaten underordnar de eller det folk som innan koloniseringen levde i området. Begreppet kolonialism används ofta för att inbegripa den maktordning som ofta blir en del, eller följd av en kolonisationsprocess. I svenska Sápmi har staten successivt tagit makten över frågor som tidigare hanterats av samer själva, och i flera olika politiska beslutsprocesser har samers önskemål och behov osynliggjorts eller åsidosatts till förmån för majoritetens.

Ett kolonialt övertagande bär också ofta med sig att kolonialstaten försöker förändra eller assimilera det folk som redan lever i området. I svenska Sápmi syns detta kanske tydligast i samband med det svenska nationsbyggandet under sent 1800 och tidigt 1900-tal. I syfte att göra Sverige kulturellt och språkligt mer enhetligt och stärka den nationella identiteten påbörjades under slutet av 1800-talet en försvenskningspolitik, riktad mot de grupper som ansågs vara språkligt eller kulturellt ”främmande”. Samerna var en sådan grupp. Staten sökte dels assimilera och försvenska de samer som inte drev renskötsel, men också förmå de samer som var renskötare att fortsätta med sin näring då staten ansåg att samer var bäst lämpade att bedriva just renskötsel. Denna politik har kommit att kallas ”lapp skall vara lapp-politiken”, ett begrepp som kommer från kyrkoherden Vitalis Karnell i Karesuando som 1906 skrev:

"Gynna gärna lapparna på allt sätt i deras näring, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade människor, men låt dem inte läppja på civilisationen i övrigt […] det har aldrig varit och skall aldrig bli till välsignelse. Lapp ska lapp vara."

Citatet kommer från: Lundmark, Lennart (2008). Stulet land: svensk makt på samisk mark. Stockholm: Ordfront, sida 155. Kyrkoherden Vitalis Karnell var en av de sakkunniga i utredningen inför Nomadskolereformen 1913.

Slöjd, handel, renskötsel, jakt och fiske är betydelsefulla delar av samisk kultur och kulturarv. Renskötsel är inte och har aldrig varit den enda samiska näringen, kulturutövningen eller livsföringen och i dag lever de allra flesta samer utanför renskötseln. Trots detta så har staten, både på central och regional nivå, återkommande dragit ett likhetstecken mellan samer och renskötare. Detta har bidragit till att det har fattats flera politiska beslut i Sverige där samer delats in i olika grupper, med skilda rättigheter, något som syns i den utbildningspolitik som staten riktade mot samer under tidigt 1900-tal.

En nomadskola där läraren sitter på en stol och eleverna på golvet i en kåta.

Nomadskola, ca 1930. En lärare undervisar samiska barn i en skolkåta, Stora Axhögen, Härjedalen. Fotograf: C.G. Rosenberg / Nordiska museet

Segregerande utbildningspolitik

I Sverige har rasistiska och nationalistiska idéer påverkat hur den statliga samepolitiken utformats men också hur myndigheterna tolkat direktiv och hanterat samiska frågor. Ett uttryck för detta är etablerandet av den så kallade Nomadskolan år 1913.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet bedrevs en politik gentemot samerna som senare blev känd som “lapp ska vara lapp-politik”. Grundtanken som låg till grund för denna politik baserades på en tro på raser och rasåtskillnad. Statliga företrädare tog politiska beslut som definierade vem som var same, och vem som inte var det.

Trots att det samiska samhället alltid bestått av olika grupper, som har kombinerat olika näringar och anpassat dessa utifrån tidens förutsättningar, slog politikerna fast att bara vissa renskötande grupper skulle betraktas som “riktiga” samer i statens ögon. Till exempel skulle samer som inte arbetade heltid med renskötsel helst assimileras in i den svenska befolkningen. En följd av detta politiska tänkande var grundandet av nomadskolan år 1913 som på ett tydligt sätt gjorde skillnad mellan olika samiska grupper.

Barn till vissa renskötande grupper hänvisades att gå i nomadskolan medan andra samiska barn gick i den allmänna skolan. Nomadskolorna låg ofta långt ifrån hemmet, vilket innebar att många barn skildes från sina familjer när det var dags att börja skolan. Såväl skolbyggnader som undervisningsinnehåll formades efter de föreställningar som myndigheterna hade om samer. Till exempel byggdes nomadskolorna utan “moderna bekvämligheter”. Barnen skulle inte vänjas vid att sova i sängar och lokalerna skulle inte vara alltför trivsamma, så att eleverna inte skulle lockas bort från livet som renskötare.

Bilden visar tavlor på en vägg. Tavlorna innehåller rasistiska påståenden om samer.

Gaaltijes utställning Vad ska bort? - främlingsfientlighet, rasism eller kolonialism? visar citat hämtade från sociala medier, massmedier, regler och andra officiella dokument. Foto: Anna Skielta

Rasism i Sápmi i dag

I Sverige så har frågor rörande kolonialism länge diskuterats som historiska fenomen eller som händelser som hör hemma på andra kontinenter. Detta har bidragit till att skapa en nationell självbild av Sverige som ett land utan en kolonial historia. Denna bild har på senare år utmanats och ifrågasatts av forskare, politiker och kulturarbetare, något som synts inte minst under se senaste årens gruvdebatt. Men okunskap om samisk kultur och historia fortsätter dock att försvåra arbetet med att motarbeta fördomar, rasism och förakt mot samer.

Det finns inte något särskilt begrepp som sätter fingret på den specifika form av rasism som samer blir utsatta för (så som exempelvis Afrofobi eller Antiziganism). I forskning och samhällsdebatt förekommer ibland begreppen samehat eller sameförakt, men det finns ingen djupare diskussion om vad dessa begrepp kan eller bör innehålla. Det råder också brist på forskning rörande hatbrott mot och diskriminering av samer.

Diskrimineringsombudsmannen har i en rapport (2008:1) lyft fram samers erfarenheter av rasism och diskriminering. Rapporten visar bland annat att samer blir utsatta för kränkningar, nedlåtande rasistiska kommentarer och diskriminering på arbetsplatser, diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet. Rasismen gör att samer i vissa delar av landet inte kan klä sig i kolt eller tala samiska offentligt på grund av rädsla för våld eller verbala påhopp.

Annan forskning visar på ett utbrett hat som riktas mot samer i sociala medier och i nättidningars kommentarsfält, framförallt när det rapporteras om frågor rörande renskötsel och rovdjur. Det händer att renägare får ta emot hotelser om att deras renar ska bli påkörda eller skjutna. Så sent som under 90-talet spreds dekalen “Rädda vargen - skjut en same”. En man i Spånga, som satt upp dekalen på sin bil, anmäldes 1999 för hets mot folkgrupp. Men ansvarig åklagare lade ner förundersökningen utan att ha talat med den anmälda mannen i fråga. I media beskrev mannen att han satte upp dekalen för att han tyckte att den var kul. Han berättade att “Alla på jobbet skrattade när jag kom med den. De tyckte att den var rolig, och det var den ju tyckte jag”.

Dekalen visar på den rasism och det hat som samer blir utsatta för, men den ger också exempel på de fördomar och den okunskap som finns om samisk kultur. Vidare så är den ett exempel på det hat som riktas mot just renskötande samer där tjuvjakt eller djurplågeri av renar är ett återkommande problem i Sápmi.

I syfte att stärka och utveckla det samiska språket så finns i dag skyltar med samiska ortsnamn på många olika platser i svenska Sápmi. Dessa har återkommande utsatts för klotter och skadegörelse och på andra håll har samiska kulturlämningar vandaliserats och förstörts.

Tips för vidare läsning

  • www.samer.se
  • Johansson, Peter (2008). Samerna: ett ursprungsfolk eller en minoritet? : en studie av svensk samepolitik 1986-2005. Göteborg: Göteborgs universitet.
  • Lundmark, Lennart (2008). Stulet land: svensk makt på samisk mark. Stockholm: Ordfront
  • Pikkarainen, Heidi och Brodin, Björn, Diskriminering av samer: samers rättigheter ur ett diskrimineringsperspektiv. Stockholm: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)
  • Huuva, Kaisa & Blind, Ellacarin (red.) (2016). "När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka": minnesbilder från samernas skoltid. Stockholm: Verbum
  • På informationsportalen www.samer.se finns mycket information att hämta för den som arbetar i skolan. Utbildningsmaterial, filmtips och fakta som berör samisk kultur, språk och historia.

Relaterat

    Rasism

    Här hittar du samlad fakta om olika former av rasism. I form av seminarier, rapporter, reflektionsfrågor och filmer.
      Speltid - 1:23:44

      Frukostseminarium: Rasism mot samer i historien och idag

      Det finns en nationell självbild i Sverige om att samers utsatthet hör till historien. Ett digitalt panelsamtal om koloniseringen av Sapmi, försvenskningspolitiken och rasbiologin (103 min).

        Källkritik, historiebruk & rasism

        Ett interaktivt undervisningsmaterial där dina elever får öva förmågorna källkritik och historiebruk.