Rättskipning efter folkmordet

Efter folkmordet bad Rwanda om FN:s hjälp att sätta upp en tribunal för att straffa de ansvariga för folkmordet. När resolutionen presenterades röstade Rwanda, som då satt på en av säkerhetsrådets icke-permanenta stolar, emot förslaget. Men ville att domstolen skulle förläggas till Rwanda och att den skulle kunna utdöma dödsstraff.

ICTR

ICTR (International Tribunal for Rwanda) upprättades i Arusha, Tanzania. Den första rättegången, mot den förre borgmästaren Jean Paul Akayesu, inleddes 1997. Året efter dömdes han för folkmord. Det var första gången sedan folkmordskonventionen skrevs 1948 som någon dömdes som skyldig till brottet.

Förutom folkmordsdomen har ICTR varit banbrytande på flera andra punkter. Bland annat var detta den första domstol som slog fast att systematisk våldtäkt kan utgöra en del av ett folkmord.

Förhållandet till Rwanda har stundtals varit frostigt. Men då ICTR har ett tidsbegränsat mandat och Rwandas rättsväsende nu anses kapabelt att själva pröva de misstänkta (man har bland annat slopat dödsstraffet) har ICTR sedan 2012 lämnat över resterande fall till Rwanda.

Vid ICTR har 75 misstänkta prövats, tolv av dessa har friats.

Gacaca

I Rwanda fängslades åren efter folkmordet drygt 120 000 människor misstänkta för att ha deltagit i folkmordet. Men landets domstolsväsende hade kollapsat och nästan alla jurister hade mördats. Att pröva de misstänka inför en vanlig domstol skulle därför ta mycket lång tid.

I ett försök att skynda på rättvisan återupprättades, parallellt med det nationella domstolsväsendet, det traditionella rättssystem som bygger på bydeltagande: gacaca – gräsrotsdomstolarna.

Gacaca inleddes på försök 2002 och leddes av lekmannadomare i varje by. Det maximala straffet var livstids fängelse och den som erkände och visade ånger kunde få reducerat straff. Delar av straffet kunde också förvandlas till samhällstjänst.

Målet var att blottlägga sanningen om vad som hänt, skipa rättvisa i byarna och bana väg för försoning. En av de viktigaste hörnstenarna i gacaca var därför att alla invånarna i byn deltog. I gacaca uppmanades folket att vittna vad de sett – och försvara dem som fängslats på fel grunder. Förövare fick också en chans att erkänna och be om ursäkt inför hela byn.

Domstolarna har fått kritik från internationella rättsorganisationer som anser att de inte hållit godtagbar juridisk standard.

Gacaca avslutades 2012. Gräsrotsdomstolarna, drygt 12 000 totalt, hade då prövat mellan 1,2 och 1,5 miljoner fall. 


Text: Görrel Espelund, frilansjournalist och författare (2014)