6. Förnekandet av Förintelsen

I historieundervisningen i grundskolans årskurser 7–9 ska 1900-talets folkfördrivningar och folkmord behandlas. Specifikt nämns i kursplanen Förintelsen och Gulag.

Bortsett från ämnets inneboende komplexitet står undervisningen om Förintelsen ibland inför andra utmaningar. Även om många elever är intresserade kan lärare även mötas av ett mer eller mindre uttalat motstånd. Det yttrar sig som avståndstagande i olika former, från att ”inte vilja veta” till att förringa eller relativisera Förintelsen eller rentav förneka att den ägt rum.

Detta avsnitt tar upp det så kallade förnekandet av Förintelsen samt dess bakgrund och aktörer. Här ges exempel på vanliga påståenden och hur de kan bemötas. Här förklaras också varför förnekandet är att betrakta som en ”antihistoria”.

Med ”förnekandet av Förintelsen” och ”historierevisionism/revisionism” (inom citattecken) avses här förnekandet av att mordet på Europas judar ägt rum. Att även andra kategorier av människor, till exempel romerna och de funktionsvarierade, drabbades av nazistisk mordpolitik förnekas också, men sporadiskt och då endast för att främja huvudsyftet, det vill säga förnekandet av mordet på judarna.

Det här avsnittet är en bearbetad version av Stéphane Bruchfelds text Förnekandet av Förintelsen. Texten finns att läsa i sin helhet i lärarhandledningen Svåra frågor i klassrummet.