Vänsterextremism

Extremvänstern har hållit relativt låg profil på senare år, men aktiveras ofta i samband med valrörelser. Man brukar tala om ”den autonoma vänstern”, vilket syftar på grupper som helt oberoende av varandra strävar mot samma mål.

Rörelsen består huvudsakligen av mycket unga människor. Den ses ibland som ”den goda sidan” eftersom den kämpar mot nazisterna. Men även bland vänsterextremister finns ett förakt för rättsstaten, vilket visar sig i angrepp på polisen i samband med demonstrationer. Emellanåt används också hot, trakasserier och utstuderat övervåld mot politiska motståndare.

Under vissa perioder har miljöfrågor stått högt på agendan, vilket bland annat medfört sabotage mot motorvägsbyggen. Även djurrättsfrågor har ibland drivits av extremvänstern. Protester mot konsumism, borgerliga partier, staten Israel samt specifika företag som McDonald’s och Shell är ytterligare exempel på kampanjer som förekommit. Kritik mot parlamentarismen yttrar sig i attacker mot såväl politiska partier och deras företrädare på högerkanten som mot allmänna val i sig – att välta valstugor, sabotera valaffischer och liknande.

År 2001 ägde ett uppmärksammat toppmöte rum i Göteborg, vilket utlöste kraftfulla protester från vänsterextremistiskt håll. Aktivister på vänsterkanten reser ofta till toppmöten i andra länder för att delta i protester.

Antifascistisk aktion, AFA, uppstod redan år 1993. Den har under vissa perioder fungerat som en organisation med lokalavdelningar, gemensamma möten och en infrastruktur i form av exempelvis närvaro på nätet, men tidvis har gruppen varit relativt osynlig. Alla som kallar sig AFA ingår dock inte i detta nätverk. AFA anser att våld är nödvändigt i attacker mot extremhögern.

Retorik

Den autonoma vänstern kallar sig ofta frihetliga socialister. Ideologiskt står den närmare anarkismen och syndikalismen än den klassiska marxismen. Inom denna miljö finns en tro på ett mer solidariskt socialistiskt samhälle med välfärd och stöd för de svaga, men där besluten flyttar närmare människor. I förlängningen ligger en idé om total samhällsomvälvning.

Det ofta använda begreppet ”direkt aktion” syftar på att man vill agera kraftfullt och se omedelbart resultat. Slagord som ”Inga rasister på våra gator” tolkas av delar av den autonoma vänstern som en uppmaning inte bara till att protestera mot rasism utan att med all kraft, och med våld om så krävs, försöka få nazisterna att försvinna från gatorna.

Antifascism är ett begrepp som i de här sammanhangen har en vidare innebörd än att bara bekämpa nazister. Hela samhället ses som kapitalistiskt, fascistiskt och patriarkaliskt – tre begrepp som används mer eller mindre synonymt. Kamp mot fascism blir därmed också liktydig med kamp mot till exempel kapitalism, sexism och homofobi. Fascismen anses så aggressiv i sig att det rättfärdigar attacker på dess utövare. ”Antifascism är självförsvar” är ett vanligt slagord.

Rekrytering

Eftersom extremvänstern är så lös i konturerna pågår egentligen ingen organiserad rekrytering. Vem som helst kan dyka upp till exempel vid en demonstration mot högerextremism. Inbjudningar sker ofta helt öppet via sociala medier och affischering på anslagstavlor, till exempel i anslutning till skolor. 

Medelåldern är låg; de flesta deltar under en kort period i tonåren. Tröskeln är låg både för dem som går in i miljön och för dem som lämnar den eftersom det inte är lika stigmatiserat att vara vänster- som högerextremist. Flertalet har dessutom inte dömts för några verkligt grova brott.

Kvinnorna utgör en större andel och är mer synliga inom extremvänstern än i andra extremistiska miljöer. Andelen invandrare är förstås betydligt högre än inom extremhögern.