Radikal jihadism

Radikala jihadister har på senare år utgjort den utan jämförelse största våldsbejakande miljön med politisk eller religiös inriktning i Sverige. När den var som störst bedömde Säkerhetspolisen att det rörde sig om cirka två tusen individer.

Miljön är nu något på tillbakagång eftersom Islamiska staten, IS, till stor del besegrats militärt och kalifatet fallit. På nätet pågår dock fortfarande propagandaspridning och rekrytering. Rekryteringen sker inte direkt till specifika organisationer utan genom individer och lösa nätverk.

Svenskar med koppling till radikal jihadism har anklagats och dömts för en rad allvarliga brott, som vapensmuggling och förberedelse till terror. Lagstiftningen har skärpts och möjligheterna att döma även för stöd och finansiering av terror har ökat. I mars 2019 dömdes en mejerianställd från Burlöv för att ha samlat in pengar till IS via Facebook.

Abu Raad, imam i Gävlemoskén, har pekats ut som de militanta islamisternas ledare i Sverige. Han har hyllat IS och anser att homosexualitet bör bestraffas med döden. Han togs år 2019 i förvar av Migrationsverket i väntan på utvisning tillsammans med Umeåimamen Hussein Al-Jibury, eftersom de båda ansågs utgöra hot mot rikets säkerhet. Men utvisningen har ännu inte verkställts på grund av hotbilder i de aktuella länderna.

Radikala jihadistiska idéer kan spridas via moskéer, föreningar och skolor som får ta del av offentliga bidrag. Kritik har riktats mot till exempel Vetenskapsskolan i Göteborg (numera Safirskolan) som bland annat anställt flera återvändare från Syrien, och föreningen Sveriges Förenade Muslimer som har medlemmar som hyllat IS och liknande organisationer. Det har rests krav på att strama åt reglerna så att organisationer med sådan inriktning inte ska ha rätt till skattemedel.

Retorik

Forskare talar allt oftare om salafistisk jihadism som den korrekta benämningen på den här miljön. Salafism är en bokstavstrogen tolkning av sunniislam och Koranen, där man försöker leva och utöva sin tro enligt samma mönster som profeten Muhammeds följeslagare under de tre första generationerna. De våldsbejakande salafisterna är en minoritet inom en överlag fredlig grupp. Alla salafister är alltså inte våldsbejakande jihadister. Däremot är alla våldsbejakande jihadister salafister.

Det centrala i salafismen är att totalt underkasta sig Guds lagar, sharia. Alla former av förnyelse och avvikelse ses som synd och av ondo. Salafismen förkastar den parlamentariska demokratin, som man menar innebär att ge mänskligt stiftade lagar företräde framför de gudomliga. Mycket möda ägnas åt att identifiera och bekämpa vad man betraktar som irrläror och avfällingar, kufr. Central i den här formen av predikan är också tron på martyrskap, som gör att de som ansluter sig exempelvis till IS är beredda att offra sina liv.

Rekrytering

Det är oftast inte själva moskén som är pådrivande i rekryteringen, även om den kan vara platsen där involverade individer möts. Men det finns också flera predikanter och imamer med tydlig koppling till svenska moskéer som spelat en viktig roll, och deras predikningar sprids även på nätet (ett exempel är Gävlemoskén).

Minst lika viktiga är internationellt erkända predikanter vilkas föreläsningar ligger ute på olika hemsidor och forum. Vissa har närmast kultstatus, såsom Anwar al-Awlaki, en central ledare i al-Qaida som dog år 2011 men vars predikningar fortfarande sprids.

Propagandan är central för rekryteringen. Numera distribueras den uteslutande på nätet. Sociala medier används även flitigt för rådgivning och direkta kontakter, enskilt eller i grupp.

Allt fler som begår politiskt våld och terror är ensamagerande. ”Det ledarlösa motståndets taktik” uppstod inom högerextremistiska kretsar, men har utvecklats och förfinats av islamister under hela 2010-talet.