Gabryela Bromberg

Gabryela Bromberg var ett år gammal när Tyskland invaderade Polen. Under krigets första år bodde hon med sina föräldrar, Rachela och Michal Bromberg, i ghettona i städerna Lublin och Zamosc.

Sensommaren 1942 rensades de som inte var arbetsföra – barn, gamla och sjuka – ut från ghettot i Zamosc. Gabryela var en av dessa. Från ghettot gick hon till fots i en flera dagar lång marsch mot ett förintelseläger, troligen Majdanek.

Några dagar in på marschen flydde hon tillsammans med sin kusin Oleg. Hennes far hade gjort upp med en polsk kvinna som skulle gömma barnen fram till krigsslutet. Oleg överlevde inte flyktförsöket, men Gabryela hittades av kvinnan, som tog hand om henne och gömde henne i ett skjul i över två år.

Varken Gabryelas mor eller far överlevde kriget, men efter krigsslutet kunde hon återförenas med sin morbror Adam. Han hade tagit sig till dåvarande Sovjetunionen och som återvände till Polen som soldat i Röda armén. Så vitt hon vet överlevde inga andra av hennes släktingar.

Gabryela bodde sedan i Warszawa tillsammans med Adam och hans familj. Vid oroligheterna och de öppna fientligheterna mot judar i slutet av sextiotalet tog sig Adam tillsammans med sin hustru Anna och sina döttrar Dorotea och Maja till Sverige och till Uppsala. Några år senare följde Gabryela och hennes dotter Anna efter.

I Sverige utbildade sig Gabryela till bibliotekarie. Hon arbetade på Uppsala universitetsbibliotek fram till sin pension. Idag är hon bland annat aktiv i Föreningen Förintelsens överlevande och är ute och berättar om sina upplevelser under kriget. Hon har en dotter och två barnbarn.

Lyssna på ljudklipp med  Gabryela