Kapitel 2: Rasbiologin tar form

Några viktiga begrepp
Orden rasbiologi och rashygien är tyska till sitt ursprung – ”rashygien” myntades av forskaren Alfred Ploetz runt 1895.
Ordet eugenik som delvis betyder samma sak myntades av Francis Galton 1883. Det sattes ihop av de grekiska orden för ”väl” och ”född” och betyder alltså samma sak som det gamla svenska ordet ”välboren” – alltså ”med rätt bakgrund”.
Eutanasi betyder kort och gott dödshjälp och kommer från de grekiska orden för ”god” och ”död”.
Degeneration – tanken att arvsanlag hos stora grupper höll på att skadas genom att ”fel” människor skaffade många barn, eller genom att arvsanlag skadades genom droger, industriutsläpp eller helt enkelt genom det ”moderna livets” skadliga inflytande.

Demokratin som problem
De stora samhällsförändringarna under 1800-talet utlöser oro i alla samhällsgrupper. Hos många makthavare stiger oron för ”massan”, det okontrollerbara människohavet. Är de nya idéerna om demokrati verkligen möjliga, när det är så stora skillnader mellan människor?
Rasbiologin verkar erbjuda vetenskapliga belägg för att samhället faktiskt måste ordnas i ”bättre” och ”sämre” människor för att inte gå under.
I Tyskland och England tar de nya idéerna form om hur man ska skilja agnarna från vetet och ”förädla” människan. I centrum står personer som Alfred Ploetz och Francis Galton. Under tidigt nittonhundratal får eugeniken också ett starkt genomslag i USA.

Tyskland
”Rasbiologin” (som är ett tyskt ord) växer fram genom att små grupper av vetenskapsmän och opinionsbildare knyter kontakter med andra likasinnade. Så gick det till i Tyskland där namn som Alfred Ploetz, Fritz Lenz och Hans F.K. Günther 1905 samlades kring föreningen "Deutsche Gesellschaft für Rassenhygiene". De gav också impulser till Svenska sällskapet för rashygien (1909).
Den tyska rasbiologiska rörelsen går rakt upp i den nazistiska statens utrotningsprogram. Samma personer som föreläst vid olika rasbiologiska möten i USA – och Sverige – återfinns senare inom ramen för det så kallade T4-programmet som före och under andra världskriget mördade cirka 275 000-300 000 psykiskt sjuka och utvecklingsstörda. Efter kriget får personer som Fritz Lenz och Hans Günther ändå fortsätta sina vetenskapliga karriärer.
Tyskland är ett extremfall. Det var här rasbiologin tillämpades som en del av en diktatorisk statsideologi. Just utvecklingen i Tyskland gjorde att stödet för rasbiologin som ”vetenskap” minskade i länder som USA och Sverige.

Schloss Hartheim – ett exempel
Slottet Hartheim ligger några mil utanför Linz i Österrike. Det är ett vackert renässansslott, som vid sekelskiftet 1800/1900 gjordes om till ”idiotanstalt”. I mars 1940 utsågs Hartheim till en av sex ”eutanasianstalter” inom ramen för T4-programmet. Gaskamrar inrättades och en krematorieugn byggdes på innergården.
När T4 i teorin lades ned 1941 hade cirka 20 000 mentalsjuka och utvecklingsstörda mördats i slottet. Kropparna kremerades och askan tömdes i floden Donau. Under 1944 och fram till den sovjetiska ockupationen i krigets slutskede mördades i Hartheim också mellan 5 000 och 10 000 fångar från de närbelägna koncentrationslägren Mauthausen och Gusen. Sammanlagt dog här cirka 30 000 människor.
Idag är Hartheim ett museum och minnesmärke över T4-programmets offer.

England
Rasbiologin hade under sitt andra namn ”eugenik” först uppstått i England. Efter Francis Galtons död 1911 är det Karl Pearson som blir centralgestalten. Den största eugenikkonferensen hålls just i London 1921. Men detta till trots får England aldrig några steriliseringslagar, och eugeniken utsätts för hård kritik av intellektuella och politiker som anser att det rör sig om en sorts ”klasskrig” uppifrån – bland dem den katolske författaren G.K. Chesterton.

USA
I USA kretsar mycket av rasbiologin kring forskningsinstitutet Cold Spring Harbor och dess ledande gestalt Charles Davenport och hans medarbetare Harry Laughlin, som arbetade hårt för att införa och skärpa steriliseringslagar i de olika delstaterna. Det var i USA som de första steriliseringslagarna stiftades. ”Fallet Carrie Buck” gick 1927 ända upp till Högsta Domstolen och blev avgörande. Efter det var det fritt fram för sterilisering av så kallade sinnesslöa i USA. Fram till 1970-talet räknar man med att minst 60 000 människor tvångssteriliserades, de flesta i Kalifornien. Men i USA växte det också fram en stark kritik av eugenikens idéer.

 

Läs också:

Fördjupningstexterna är skrivna av författaren och journalisten Ola Larsmo 2010.