Tidslinje över 1900-talet i Ryssland och Sovjet

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet bildas i Ryssland flera politiska partier, framför allt socialistiska, nationellt-konservativa och liberala. De är alla kritiska till det rådande politiska systemet och det ryska enväldet.

Ryska socialdemokratiska arbetarpartiet splittras i två delar; bolsjevikerna, som leds av Lenin, samt mensjevikerna.

Ryssland förlorar rysk-japanska kriget (1904–1905).

Revolution utbryter i Ryssland. Tsar Nikolaj II utfärdar oktobermanifestet, som utlovar en folkvald församling (Duma), pressfrihet, och yttrandefrihet. När revolten slagits ner dras de utlovade reformerna tillbaka. Duman blir kvar, men får ingen egentlig makt.

Ryssland dras in i första världskriget. Situationen i landet blir allt mer kaotisk, med livsmedelsbrist, strejker, demonstrationer, upplopp, myterier bland soldater och ett ökande missnöje med kriget.

Strejker, demonstrationer och uppror bland arbetare och soldater i Petrograd (Sankt Petersburg) kulminerar i Februarirevolutionen (i mars enligt den nya kalendern), som leder till att tsaren abdikerar och duman tillsätter en provisorisk regering. Den 25 oktober (7 november enligt den nya kalendern) griper bolsjevikerna under Lenins ledning makten i en statskupp.  

Val genomförs till den konstituerande församlingen, som skall utarbeta en ny författning, men bolsjevikerna får bara en fjärdedel av rösterna.

Bolsjevikernas säkerhetstjänst (politiska polis), Tjekan, bildas för att försvara den bolsjevikiska revolutionen och rensa ut motståndare.

Den konstituerande församlingen öppnas i januari, men upplöses genast av bolsjevikerna, eftersom de inte får stöd för sin politik.

Ryssland sluter separatfred med Tyskland (freden i Brest-Litovsk) och avstår stora landområden.

Bolsjevikerna inleder den röda terrorn, en terrorkampanj mot alla grupper de uppfattar som fiender. De första koncentrationslägren skapas.

Bolsjevikpartiet byter namn till Allryska kommunistiska partiet (bolsjevikerna). (1952 byter partiet namn till Sovjetunionens kommunistiska parti).

Inbördeskrig. Röda armén besegrar till slut de vita styrkorna.

Krigskommunism införs. Staten tar kontroll över ekonomin och tvångsrekvirerar spannmål, vilket leder till massvält i vissa områden.

Komintern (Kommunistiska internationalen eller Tredje internationalen ) bildas i Moskva med syftet att skapa en enhetlig kommunistisk rörelse i världen under Sovjetrysslands/Sovjetunionens ledning. Komintern medverkar vid misslyckade revolutionsförsök i bland annat Tyskland (Bayerska rådsrepubliken) och Ungern (Ungerska rådsrepubliken).

”Avkosackiseringen”: en kampanj för att genom terror, avrättningar och deportationer utrota kosackerna som samhällsgrupp, eftersom de utpekas som ”klassfiender”.  

Antalet koncentrations- och arbetsläger ökar snabbt.

På grund av hungersnöd och den katastrofala ekonomiska situationen i landet införs tillfälligt ”Den nya ekonomiska politiken” (NEP), som innebär en viss återgång till kapitalism och marknadsekonomi. Majoriteten av den sovjetiska befolkningen arbetar fortfarande inom jordbruket

Säkerhetstjänsten Tjekan omorganiseras till GPU (från 1923 OGPU).

Sovjetunionen bildas.

Lenin dör, och efter att ha utmanövrerat sina konkurrenter, framför allt Lev Trotskij, övertar Josef Stalin ensam makten.

NEP avskaffas och den första femårsplanen för hela ekonomin antas.

Tvångskollektivisering av jordbruket och ”avkulakisering”. Påstått rika bönder (”kulaker”) eller bönder som motsätter sig kollektiviseringen dödas eller deporteras. Rekvisitionspatruller konfiskerar spannmål på landsbygden. Terrorhungersnöd 1932–1933 i Ukraina (Holodomor), norra Kaukasus, Kazakstan, och Volgaområdet i södra Ryssland – en massvält orsakad av regimens medvetna politik. Flera miljoner människor dör.

Antalet lägerfångar börjar växa dramatiskt och tvångsarbete i lägren blir en viktig del i planekonomin.

Den sovjetiska säkerhetstjänsten OGPU byter namn till NKVD.

Gulag, Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger, inrättas för att administrera de tusentals fånglägren.

Lagen om fosterlandsförräderi: det blir obligatoriskt med dödsstraff för den som döms, och även familjemedlemmar anses kollektivt ansvariga.

Leningrads partichef Sergej Kirov mördas, vilket blir upptakten till en ny terrorvåg, med stora utrensningar inom partiet och statsapparaten.

”Den stora terrorn” – utrensningar riktade mot alla skikt i samhället. Under terrorns höjdpunkt 1937–38 arresteras upp till 1,6 miljoner människor varav ungefär 700 000 avrättas.

Under de så kallade Moskvarättegångarna döms ett stort antal högt uppsatta kommunister och militära befälhavare som förrädare och avrättas.

Hela folkgruppen sovjetiska koreaner utpekas som en säkerhetsrisk och som japanska spioner. De deporteras från området kring Vladivostok till Centralasien.

Sovjetunionen sluter en icke-angreppspakt med Tyskland (Molotov-Ribbentroppakten). I ett hemligt tilläggsprotokoll, delar man upp centrala och östra Europa i intressesfärer. Sovjetunionens intressen erkänns i Finland, Baltikum, östra Polen och Bessarabien.

Sovjetunionen anfaller Finland (vinterkriget 1939–40), som tvingas avträda områden. För sitt anfall på Finland utesluts Sovjetunionen ur Nationernas förbund.

Sovjetunionen ockuperar östra Polen, Estland, Lettland och Litauen, och stödjer Tysklands anfall mot Danmark, Norge, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Frankrike.

Sovjetiska trupper genomför massavrättningar av tillfångatagna polacker, sammanlagt över 20 000 personer. Det mest kända fallet är Katynmassakern då över 4 000 polska officerare mördades.

Stora delar av samhällseliten i de baltiska länderna deporteras.

Tyskland anfaller Sovjetunionen den 22 juni, och ”det stora fosterländska kriget” inleds.

Under kriget deporteras hela folkgrupper som volgatyskar, tjetjener och krimtartarer till framför allt Centralasien. De anklagas kollektivt för att vara säkerhetsrisker eller för påstått samarbete med tyskarna. Dödligheten bland de deporterade är mycket hög.

Nazityskland besegras av de allierade och Sovjetunionen befriar en rad öst-, syd- och centraleuropeiska länder från nazismen. Segern över Hitler ger dock Stalin en möjlighet att ge den kommunistiska terrorn en ny legitimitet och att exportera den till de från fascismen och nazismen nyligen befriade länderna.

Kommunistiska lydregimer upprättas i de länder i Öst- och Centraleuropa som Sovjetunionen tagit kontroll över i krigets slutskede: Bulgarien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien, Ungern och den sovjetiska ockupationszonen i Tyskland som senare blir Östtyskland.

Nya massdeportationer från Estland, Lettland och Litauen.

Kampanjen mot ”kosmopoliter” inleds – en antisemitisk kampanj som riktar sig mot judiska intellektuella och kulturutövare. Under Stalins ledning sprids kampanjen även till andra länder i det nyskapade ”Sovjetblocket”.

Tretton medlemmar av Judiska antifascistiska kommittén avrättas, varav flera kända författare.

”Läkarkomplotten”: en grupp framstående judiska läkare arresteras och anklagas för planer på att mörda nyckelpersoner inom parti- och statsledningen.

Stalin dör och efterträds av Nikita Chrusjtjov. Gulagsystemet börjar avvecklas.

Den sovjetiska säkerhetstjänsten reformeras: Kommittén för statssäkerhet, KGB, bildas.

Chrusjtjov håller ett hemligt tal på tjugonde partikongressen, då han fördömer Stalins utrensningar och personkulten av honom. Kulturlivet får större frihet. Men själva samhällssystemet får inte kritiseras, och någon grundläggande demokratisering av samhället genomförs inte.

Ungernrevolten och försöken till politisk liberalisering slås ner av sovjetiska trupper.

Boris Pasternak tilldelas Nobelpriset i litteratur, men angrips hårt i Sovjetunionen och tvingas avsäga sig priset.

Aleksandr Solzjenitsyns berättelse En dag i Ivan Denisovitj liv, som skildrar livet i ett sovjetiskt arbetsläger, publiceras officiellt i Sovjetunionen.

Chrusjtjov avsätts och ersätts av Leonid Brezjnev, vilket innebär slutet på avstaliniseringen och den relativa liberaliseringen. Kulturlivet stramas åt igen.

Författaren Joseph Brodsky (Nobelpristagare 1987), döms till förvisning och straffarbete för ”social parasitism”.

I början av 1960-talet växer en oppositionell rörelse fram, främst bestående av intellektuella, som kritiserar sovjetsamhället – de så kallade dissidenterna.

Människorättsaktivister demonstrerar öppet i Moskva, vilket sker för första gången sedan 1920-talet.

Rättegång mot författarna Andrej Sinjavskij och Julij Daniel, som döms till fleras års arbetsläger för att ha publicerat texter utomlands.

Den sovjetiska regimen lanserar en ny antisemitisk kampanj, men använder termen ”antisionism” som täckmantel.

”Pragvåren” i Tjeckoslovakien. Trupper från Sovjetunionen och Warszawapakten invaderar Tjeckoslovakien och stoppar det tjeckoslovakiska kommunistpartiets försök till politiska reformer och liberalisering.

Aleksandr Solzjenitsyn tilldelas Nobelpriset i litteratur. Han vågar inte lämna Sovjetunionen för att ta emot priset, eftersom han misstänker att han inte kommer att släppas in i landet igen. (Han grips och utvisas ur Sovjetunionen 1974.)

Antalet politiska fångar ökar igen, i läger och på psykiatriska kliniker. Utvisningarna av regimkritiska personer från Sovjetunionen fortsätter.

Sovjetiska trupper går in i Afghanistan.

Brezjnev dör, och KGB-chefen Jurij Andropov blir Sovjetunionens ledare.

Andropov dör och ersätts av Konstantin Tjernenko.

Tjernenko dör och ersätts av Michail Gorbatjov som försöker reformera det sovjetiska samhället, särskilt det ekonomiska systemet. Som ett led i detta lanserar han perestrojka (omstrukturering) och glasnost (öppenhet). Den ökade öppenheten leder dock till ökad politisk opposition mot sovjetregimen.

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

Sovjetiska trupper lämnar Afghanistan.

De kommunistiska regimerna kollapsar i Central- och Östeuropa, vilket minskar Sovjetunionens roll som global stormakt. Berlinmurens fall öppnar dörren till Tysklands återförening.

Boris Jeltsin väljs till president för Ryska socialistiska rådsrepubliken.

Augustikuppen: en grupp konservativa kommunistledare som är kritiska till Gorbatjovs reformprogram gör ett misslyckat försök till statskupp. Flera av sovjetrepublikerna förklarar sig självständiga, och Sovjetunionen faller samman.