Majdanek

1941–1944

Majdanek var ursprungligen ett koncentrationsläger, som upprättades utanför staden Lublin i det tyskockuperade Polen. Från början hade tyskarna planer på att göra Majdanek till ett jättestort slavarbetsläger. Det skulle byggas baracker för 250 000 fångar och stora rustningsindustrier runtomkring, där fångarna skulle arbeta. Dessa planer blev aldrig verklighet. Lägret blev bara en femtedel så stort som det var tänkt, med några mindre gaskammare och plats för omkring 50 000 fångar samtidigt.

I oktober 1941 sändes 2 000 sovjetiska krigsfångar till Majdanek och i december samma år 2 000 judiska män. De skulle bygga upp lägret och fick under tiden bo utomhus. Många av dem dog av kölden.

Fångarna som skickades till Majdanek kom från många olika grupper och från hela det tyskkontrollerade Europa. Totalt fanns fångar med över 50 olika nationaliteter representerade i lägret. En stor del av dem var judar. Vid årsskiftet 1941/1942 skickades den judiska befolkningen i Lublinområdet till Majdanek. Våren 1942 anlände omkring 7 000 slovakiska judar till lägret. I april 1943 kom tiotusentals judar från Warszawaghettot. Därutöver sändes också grupper av judar från de flesta tyskockuperade länderna till Majdanek.

Dödssiffran i Majdanek var mycket hög. En stor del av fångarna dog av sjukdomar, svält och utmattning. Många misshandlades till döds av SS-vakterna. Tiotusentals fångar sköts också till döds i organiserade massavrättningar, däribland många judar och sovjetiska krigsfångar.

Majdanek kom i praktiken att fungera både som koncentrationsläger och förintelseläger. De flesta som avrättades i lägrets gaskammare var judar. När transporter med judiska fångar anlände genomfördes selektioner och de som inte kunde arbeta sorterades ut för att avrättas. Men gaskamrarna i Majdanek var förhållandevis små och hade inte kapacitet för några massavrättningar. En del av de icke-arbetsföra fångarna transporterades därför vidare till andra förintelseläger.

Det finns inga säkra uppgifter om det totala antalet fångar som passerade Majdanek, men det rörde sig om flera hundratusen, möjligen upp till en halv miljon. Det finns heller inga säkra uppgifter om hur många som dog där. De uppskattningar som har gjorts av olika historiker, varierar mellan 100 000 till över 350 000. Uppgifter om antalet judar som dog i lägret varierar mellan 60 000 och 120 000.

När den sovjetiska armén närmade sig under våren 1944, började tyskarna att likvidera Majdanek. Fångarna förflyttades till Auschwitz-Birkenau och andra läger. Tyskarna brände all dokumentation, men hann bara utplåna en del av byggnaderna.

Majdanek befriades av sovjetiska trupper den 24 juli 1944. Då fanns bara några hundra fångar kvar i lägret. Direkt efter befrielsen tillsattes en polsk-sovjetisk kommission, för att utreda de brott som nazisterna hade begått i Majdanek. Redan i november 1944 bestämde kommissionen att lägret skulle bevaras som ett statligt monument över nazismens offer.

Av Majdaneks lägerpersonal på omkring 1 300 personer, var det bara drygt 100 som åtalades efter krigsslutet. Ett fåtal av dem dömdes till döden. De övriga fick fängelsestraff.

Texterna i Fakta om Förintelsen är skrivna av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009, uppdaterade/redigerade 2010-2011.


REFERENSER

Yehuda Bauer,(2001), A History of The Holocaust. New York.

Friedemann Bedürftig (2007), Tredje riket från uppgång till fall. Stockholm.

Janrense Boonstra, Hans Jansen & Joke Kniesmeyer (1991), Antisemitismen. En historisk skildring i ord och bild. Stockholm.

Joseph Borkin (1978), Hitler & IG Farben. En skildring av alliansen mellan den tyska krigsmakten och den multinationella kemijätten. Stockholm.

Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Stéphane Bruchfeld, ”Rikskristallnatten” i historien. Tal vid minnesstund den 9 november 2006 arrangerad av Svenska kommittén mot antisemitism.

Bjarte Bruland (1995), Forsøket på å tilintetgjøre de norske jødene. Hovedoppgave i historie, universitetet i Bergen.

Lucy S. Dawidowics (1990), The War against the Jews 1933–1945. Suffolk.

Deborah Dwork & Robert Jan von Pelt (2003), Holocaust. A history. New York.

Saul Friedländer (2011), Förföljelsens år 1933–39. Tredje riket och judarna, del I. Stockholm.

Saul Friedländer (2011), Utrotningens år 1939–45. Tredje riket och judarna, del II. Stockholm.

Peter Hayes (1987), Industry and ideology. IG Farben in the Nazi era. Cambridge.

Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson (2009), Till Förintelsens minnesplatser i Polen – En resehandledning med syfte att vägleda och inspirera. Forum för levande historia, Stockholm.

Raul Hillberg (1963), Hur de europeiska judarna förintades. Stockholm.

Stig Jonasson (1990), Nazismen i dokument. Stockholm.

Ian Kershaw (2008), Hitler. En biografi. Stockholm.

Hans Kirchoff (2005), Et menneske uden pas er ikke noget menneske. Odense.

Leo Kramár (2000), Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler. Stockholm.

Hans Lindberg (1973), Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941. Stockholm.

Ingrid Lomfors (1996), Förlorad barndom – återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland. Göteborg.

Thomas Magnusson & Jörgen Weibull (1986), Tragedins andra del, Bonniers världshistoria del 17. Stockholm.

Sven Nordlund (2009), Affärer som vanligt. Ariseringen i Sverige 1933–1945. Lund.

 Norges Offentlige Utredninger 1997:22, Inndragning av jødisk eiendom i Norge under den 2. verdenskrig. Oslo.

Kristian Ottosen (1989), Natt og tåke. Historien om Natzweiler-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995), Kvinneleiren. Historien om Ravensbrück-fangene. Oslo.

Kristian Ottosen (1995) Nordmenn i fangenskap 1940–1945. Oslo.

Laurence Rees (2007), Auschwitz. Den slutgiltiga lösningen. Stockholm.

Cesare Salmaggi & Alfredo Pallavisini (1986), Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm.

Ben Shephard (2005), Befrielsen av Bergen-Belsen. Lund.

William L. Shirer (1998), Det Tredje rikets uppgång och fall. Det nazistiska Tysklands historia. Stockholm.

Hans Sode-Madsen (2003), ”Theresienstadt og de danske jøder” i I Hitler-Tysklands skygge. Dramaet om de danske jøder 1933–1945, red. Hans Sode-Madsen. Aschehoug.

Hans Sode-Madsen (2005), Reddet fra Hitlers helvede. Danmark og De Hvide Busser 1941–1945. Aschehoug.

Ingvar Svanberg & Mattias Tydén (2005), Sverige och Förintelsen. Debatt och dokument om Europas judar 1933–1945. Stockholm.