Eviankonferensen

1938

På initiativ av den amerikanska presidenten, Franklin D. Roosevelt, samlades representanter från 32 länder till en internationell konferens i Evian i Frankrike den 6–15 juli 1938. Avsikten var att diskutera en lösning på flyktingproblemet i Europa, framför allt de många judiska flyktingarna från Tyskland och Österrike. Målet var att definiera de olika ländernas hjälpåtgärder för judiska flyktingar och fastställa antalet flyktingar som varje land kunde ta emot. 33 länder var inbjudna, men Italien tackade nej av hänsyn till sin allians med Tyskland. På plats fanns också representanter från närmare 40 frivilliga hjälp- och flyktingorganisationer. Organisationerna var inte inbjudna som deltagare utan enbart som åhörare.

Konferensen blev ett totalt misslyckande vad det gällde att hjälpa de europeiska judarna i deras svåra situation. Alla de deltagande länderna uttryckte stor sympati med de förföljda judarna, men förklarade samtidigt att de inte kunde ta emot fler flyktingar. Skälen var främst ekonomiska och sociala hänsyn samt risk för ökad arbetslöshet. Det fanns också en rädsla för att en judisk flyktingström skulle skapa ökad antisemitism och ”ett judeproblem” i det egna landet.

Det enda konkreta resultatet av Eviankonferansen var att en internationell flyktingkommitté, Intergovernmental Committee on Refugees (IGCR), bildades. IGCR hade representanter från 27 nationer och med säte i London. Dess främsta uppgift var att försöka hitta länder som var villiga att ta emot de judiska flyktingarna. Kommittén skulle också förhandla med den nazityska regeringen för att försöka få till stånd en mer ordnad judisk utvandring från Tyskland. Men också IGCR:s arbete misslyckades. De flesta länder skärpte istället sin flyktingpolitik gentemot judar under 1938–1939. Problemet för de förföljda judarna i slutet av 1930-talet var inte att få lämna Tyskland, utan att få komma in i något annat land.

Flertalet av de 27 nationerna i IGCR deltog endast pliktskyldigast och med bristande engagemang.


Texten är skriven av fil dr. Ingela Karlsson 2008-2009. Texten är senast uppdaterad/redigerad 2010-2011.