Folkmordskonventionen: En historisk introduktion

(förkortad utifrån Folkmordskonventionen 60 år, en essä av Ove Bring 2008).

Företeelsen folkmord går långt tillbaka i mänsklighetens historia. Vad vi idag kallar etnisk rensning omnämns på flera ställen i Gamla testamentet. Massiv förföljelse av besegrade folk praktiserades av assyriska härskare och stundom också av romerska härförare.  År 1225 genomförde Djingis kahn vad som kan betecknas som ett folkmord på tanguterna i nordvästra Kina. Den europeiska koloniseringen bortom haven medförde utplåning av vissa folk och urinnevånarna på Tasmanien utrotades avsiktligt mot slutet av 1800‐talet. Begreppet folkmord tycks dyka upp under första världskriget i samband med övergreppen mot kristna grupper i det Osmanska riket.

FN:s folkmordskonvention kom till 1948 mot bakgrund av den nazistiska Förintelsen. Den engelska termen ”genocide” valdes av FN som ett slagkraftigt samlingsbegrepp i syfte att mobilisera det internationella samfundet mot varje upprepning av detta det grövsta av alla internationella brott. Men idén om en särskild konvention är äldre än FN. Den väcktes av en engagerad men från början isolerad individ och hans kamp för rättslig utveckling.

Den polsk‐judiske juristen Raphael Lemkin (1900‐1959) engagerade sig redan som universitetsstuderande på 1920‐talet för de närmast fruktlösa försöken att ställa ansvariga politiker inför rätta till följd av massakrerna på armenier och andra kristna grupper i det osmanska riket under första världskriget. Lemkin upprördes över denna strafflöshet. År 1933 föreslog han på en internationell straffrättskonferens i Madrid två nya brottskategorier som skulle leda till åtal genom mellanstatligt samarbete: ”vandalism” och ”barbari”. Brottsbeskrivningarna täckte ett medvetet utplånande av en folkgrupps livsbetingelser och kulturella identitet och låg nära det som Lemkin senare skulle beteckna som genocide – folkmord. Han argumenterade för en organiserad internationell beredskap inför ”brott som chockar samvetet”. Hitler hade just kommit till makten i Tyskland och Lemkin anade Förintelsen runt hörnet. Han fortsatte att föra fram sitt budskap på internationella konferenser men juristkollegerna lyssnade bara förstrött.

Läs också: