Lektionsupplägg om tolerans och intolerans

På Kristallnatten väcker Hans mamma honom tidigt på morgonen. SS-män ringer på dörren. De båda blir beordrade att tillsammans med sina judiska grannar marschera till synagogan där de tvingas se på när nazisterna bränner ner den. Efter det förhörs alla och sedan skickas alla män över 16 år till koncentrationsläger, även Hans farfar, 75 år gammal. Under kristallnatten blir deras hem total förstört - tavlor, porslin, kläder…allt.

Hans Posner föds 1927 och växer upp i staden Boyten i östra Tyskland, nära den Polska gränsen. Hans familj är judisk. Redan när han är liten drabbas familjen hårt när han far blir sjuk och dör.

Familjen brukar åka till en vackert belägen park på helgerna. Där finns en liten sjö de besöker. Men under 30-talet ökar antisemitismen och 1935 slår nazisterna upp en skylt vid parken, ”judar ej önskvärda”.

Hans mor är förutseende. Hon har ansökt om tillstånd för sina barn att lämna Tyskland.  Och efter kristallnatten, i februari 1939, kommer Hans och hans bror Freddy med den i så kallade ”barnkvoten”. Detta hjälper dem att komma till Sverige. Här placeras de hos en fosterfamilj och sen på ett barnhem. Själv blir mamman kvar i Tyskland och flyttar till Berlin. Men i mars 1943 hämtas hon av Gestapo. Hon förs med det som kallas den 35:e transporten till öst, det vill säga till Auschwitz där hon senare dör. Pojkarnas syster och hennes man lyckas få inresetillstånd till Bolivia i juli 1939. Det gör att systern överlever kriget. Det dröjer ända till 80-talet innan syskonen återförenas i Sverige.

Hans blir kvar i Sverige och börjar arbeta i restaurangbranschen. På 50-talet är han ägare av Östermalms Källaren i Stockholm. En kväll när han kommer dit sitter en man i baren. Han är läkare och har arbetat för SS.  Mannen har fått reda på att ägaren av restaurangen är jude och för att kränka honom börjar han sjunga en nazistisk sång av Horst Wessel. Hans ber honom då att gå.

Källa: De glömmer aldrig, ur Forum för levande historias minnesarkiv. Samt från intervju med Hans Posner den 14 juni 2001.

När Sovjetunionen tågar in i Ungern kommer många av de ungrare som tillhör partisanrörelsen att tas tillfånga. Så även Francesco. 1945, 16 år gammal, hamnar Francesco i ett arbetsläger i Gulag. Han döms till tio års fängelse för spionage, sabotage och antisovjetisk verksamhet enligt §58

Francesco Kovacs föds 1929 i staden Abazzia i Italien. (Idag heter staden Opatija och tillhör Kroatien.) Hans far dör när han är mycket liten. 2,5 år gammal tar hans mor med honom och hans bror Tibor till hennes syster i Ungern, där bröderna sedan växer upp.

Francesco är medlem i den ungerska scoutrörelsen Levente, som 1944 blev mer av en rörelse med avsikt att attackera och bekämpa Sovjetunionen. Bröderna Kovacs försöker fly till Italien för att besöka sin mor men stöter då ihop med några män som tillhör en partisangrupp. Francesco och Tibor blir medlemmar i gruppen och börjar kämpa för ett fritt Ungern.

Efter sina tio år i fängelse, vid Stalins död 1953, släpps Francesco och skickas tack vare sina italienska rötter till staden Udine i Italien. Där kunde han, efter 14 år, äntligen få tala med sin mor igen. Men det blev en kortvarig återförening då den Italienska staten skickade honom vidare till ett flyktingläger i Neapel.

Under tiden har Francescos bror, Tibor, träffat en svenska och bosatt sig i Sverige. Han ber Francesco flytta till honom i Uppsala och den 9 oktober 1954 anländer Francesco till Uppsala. Han får jobb på Nymans cykelfabrik där också hans bror arbetar. Efter att han träffat sin blivande fru, Margareta, blir han kvar i Sverige och bildar familj.

Idag reser Francesco runt i svenska skolor och berättar sin historia.

Källa: ”I Stalins våld, fånge 794 berättar” av Jan-Åke Lindahl.

Intolerans i ett historiskt perspektiv. (Gruppdiskussion)

Dela in eleverna i mindre grupper. Be dem diskutera utifrån vittnesmålen:

• Hur avgjordes vilken grupp en person tillhörde?
• Vem avgjorde vilken grupp olika människor tillhörde?
• Varför tror du det var så viktigt att dela upp folk i olika grupper?
• Hur diskriminerades vissa grupper enligt vittnesmålen?

Intolerans idag. (Gruppdiskussion)

I mindre grupper kan eleverna diskutera grupptillhörighet utifrån följande frågor:

• Finns det några grupper som ofta möter intolerans i dagens samhälle?
• Om det är så, vad är det som avgör vilka grupper som drabbas?
• Vilka fördelar respektive nackdelar kan det finnas med att tillhöra en diskriminerad grupp respektive en grupp som inte brukar diskrimineras?
• Bör ett samhälle sträva efter att ge utrymme åt alla grupper?

Vilka grupper tillhör du? (Diskussion i grupp eller helklass)

Be eleverna att individuellt fundera över nedanstående frågor: 

• Vem är jag?
• Vilka olika grupper tillhör jag?

Om det är svårt för eleverna att komma igång så ge dem olika förslag att ta ställning till.

Diskutera sedan i helklass eller i mindre grupper vad det är som avgör vilken grupp de tillhör. Till exempel utseende, inre egenskaper, förvärvade egenskaper, yrke, utbildning, osv. De kan också diskutera vem det är som avgör vilka grupper de tillhör. Till exempel individen själv, staten, föräldrarna, betraktaren, medierna, vännerna osv.

Vidare kan eleverna diskutera grupptillhörighet utifrån följande frågor:

• Vilka grupper är självvalda?
• Vilka är tillfälliga?
• Vilka är konstanta?
• Vilka ger fördelar?
• Vilka ger nackdelar?

Hur ser ditt självporträtt ut? (Estetisk gestaltning)

Be eleverna att utifrån diskussionen i ovanstående övning skriva ett personporträtt eller rita/måla ett självporträtt. Be eleven reflektera över om det hade blivit någon skillnad på porträttet om någon annan hade gjort det. Till exempel om:

1. Elevens förälder hade gjort porträttet.
2. Elevens kompis hade gjort porträttet.

Diskriminering idag och i ett historiskt perspektiv. (Skrivövning)

Be eleverna att utgå från ett fall de läst eller hört om eller be dem göra en intervju med en person som har blivit diskriminerad i nutid. Eleven kan även gärna titta på vad diskrimineringslagen säger. De ska sedan skriva en debattartikel med rubriken ”Diskriminering nu och då” där de ska göra en koppling mellan diskriminering tidigare i historien, med hjälp av vittnesmålen, och en aktuell diskriminering.

Definiera eventuellt var artikeln ska publiceras, exempelvis i Kamratposten, Expressen/Aftonbladet eller på en egen blogg.

När jag blev diskriminerad. (Skrivövning)

Be eleven välja att skriva om en självupplevd händelse då hen upplevt sig intolerant behandlad eller diskriminerad. Förtydliga att det handlar om en intolerans eller diskriminering utifrån en grupptillhörighet t.ex. kön, ålder, religion, etnicitet, sexualitet, skolklass, bostadsområde, utseende osv.

Även i denna övning kan eleven använda sig av ett av de historiska vittnesmålen som hen kan känna igen sig i. Eleven ska sedan skriva en uppsats med rubriken ”När jag blev diskriminerad” där hen beskriver den självupplevda händelsen och gör kopplingar till det historiska vittnesmålet.

Erna, tre av hennes syskon och hennes mamma lever stora delar av andra världskriget i ett skyddsrum. De lyckas trots allt överleva. Hennes äldsta bror klarar sig inte, han stupar som soldat i tyska armén 23 år gammal. Erna får gå i skola men behandlas inte likvärdigt med de andra eleverna. Ett exempel är att hon, vars föräldrar är Jehovas vittnen, och en annan elev, vars morfar är kommunist, blir kuggade på examensprov på grund av att deras familjer inte är nazister.

Erna Gutman föds 1933 i Wielstadt, i Tyskland. Familjen, mor, far och fem barn, tillhör Jehovas vittnen. Nazisterna tolererar inte Jehovas vittnen och Ernas familj får ofta besök av Gestapo. De kommer, ofta nattetid, och söker igenom deras hem och tar bland annat deras biblar. Osäkerheten i hemmet gör att hennes gamla farmor ofta får ta hand om Erna och hennes syskon.

Ernas föräldrar vägrar låta sina barn vara medlemmar i Hitler-Jugend vilket stör den lokala nazistledaren. Han ogillar folk som inte böjer sig för Hitler. Ernas pappa får ofta inställa sig hos domstolen för att försvara varför han inte vill göra Hitlerhälsningen. (Heil Hitler betyder ”Hitler är vår frälsare” vilket går emot Jehovas vittnens tro där bara Gud är frälsare.) Ernas äldre syskon blir ofta trakasserade i skolan på grund av detta.

I december 1937 förs Ernas far bort av Gestapo. Han sitter i fängelse under ett par månader men förs sedan till koncentrationslägret Schsenhausen, där han avrättas i februari 1940.

Erna kommer till Sverige först 1960 tillsammans med sin man. Här i Sverige upplever de bägge kränkningar på grund av sitt tyska ursprung. De får höra att de är nazistsvin och Ernas man får ett hakkors målat på sitt arbetsförkläde.

Källa: Intervju med Erna Gutman, 31/10 2002. Ur Forum för levande historias minnesarkiv ”De glömmer det aldrig”.

Efter några månader i Auschwitz transporteras Ilona till lägret i Dachau tillsammans med sin mamma, moster och kusin. De måste arbeta hårt. En dag bevittnar hon hur två tvillingpojkar hängs på grund av att de tagit en bit av en filt och lagt som tätning i sina skor.

Ilona Goldberger föds 1925 i Sátoralja Újhely, i Ungern i en judisk familj. Ilonas pappa dör när hon är tre år. Mamman som är sömmerska försörjer ensam fyra barn. När Tyskland går in i Ungern hamnar Ilona och hennes mamma först i ett getto. Där lever de under knappa omständigheter och omgärdade av många regler. Hennes bröder skickas direkt till ett arbetsläger.

1944 deporteras Ilona och hennes mor till Auschwitz. De upplever en fruktansvärd tågresa och vakterna skriker åt dem när de kommer fram till lägret. Innan de leds till barackerna måste de sedan duscha och rakas under förnedrande omständigheter. Mycket snart får de reda på vad röken som stiger ur krematoriernas skorstenar är. Ilona förstår att man inte får visa sig svag om man ska överleva.

Under hela lägertiden i Auschwitz, i Dachau och sedan också i Bergen-Belsen håller Ilona och hennes jämnåriga kusin ihop och stöttar varandra. I Bergen-Belsen dör så många att de inte hinner kremeras. Liken ligger i stora högar. Där dör både Ilonas mamma och moster då de insjuknar i tyfus. I slutet av kriget får fångarna inte ens gå till latrinbaracken. Många lider av diarré vilket leder till att de flesta blir sjuka, så också Ilona.

Ilona minns inte exakt hur hon kom från lägret men har ett vagt minne av vita bussar och att det var amerikaner som tog dem till en stor balsal som gjorts om till sjukhus. De får välja om de vill åka tillbaka till Ungern eller till Sverige. Ilona väljer Sverige där hon kommer till ett sanatorium i Västergötland. Hon blir kvar i fyra och ett halvt år på grund av dubbelsidig tbc.

Ilonas yngste bror försvann under kriget och hon vet inget om hans öde. De andra två bröderna lyckades överleva och de tre bodde en tid i Sverige tillsammans.

Källa: intervju med Ilona Goldberger 1 november 2002

Intolerans i ett historiskt perspektiv. (Gruppdiskussion)

Dela in eleverna i mindre grupper. Be dem sedan diskutera följande frågor utifrån de olika vittnesmålen:

• Vad var det som inte tolererades då?
• Vad menades med att tolerans är ett tecken på svaghet?
• Tycker du att intolerans är ett tecken på svaghet? Motivera.
• Om inte, kan tolerans ses som ett tecken på styrka? Motivera.

Intolerans idag. (Gruppdiskussion)

I mindre grupper, be eleverna diskutera följande frågor:

• Finns det något vi inte tolererar idag? Vad i så fall och varför tror ni vi är intoleranta mot det?
• Finns det skillnader i vad vi tolererar i olika sammanhang. Till exempel i skolan, i samhället, i kompisgänget?
• Vilka eventuella konsekvenser kan vår intolerans få?
• Bör vi sträva efter att bli av med vår intolerans?
• Finns det vissa saker som det är bra att vara intolerant mot och i så fall varför?

Avslutningsvis kan eleverna tillsammans i helklass göra två listor med rubrikerna ”Tolerera” och ”Tolerera inte”. Genom att alla är delaktiga och kommer överens om vad som är okej så är det ofta lättare för klassen att gemensamt jobba mot diskriminerande intolerans.

Tolerans är viktigt. (Estetisk gestaltning)

Be eleverna skapa ett konstverk med titeln ”Tolerans är viktigt”. De kan antingen måla, rita, jobba i datorns bildprogram, göra en film, ett verk i valfritt material eller till och med göra en teaterpjäs.

Alexander Rothman var ett av åtta syskon och endast han själv och hans storasyster överlevde Förintelsen. Han föds in i en ungersk-judisk familj 1930 och har starka minnen av att antisemitism är utbredd i Ungern under 30-talet.

Våren 1944 befinner han sig i en skola långt bort från sin hemstad. Han tvingas flytta till ett getto men lyckas fly därifrån. Och med hjälp av en ungersk-judisk motståndsman kan han återvända hem.

Men det är ingen hemma, hela hans familj har blivit bortförd till ett annat getto. Alexander bestämmer sig för att gå in i gettot och hittar där sin mamma och sina 7 syskon, men inte pappan som redan förts vidare till slavarbete i ett arbetsläger.

Alexander och hans familj skickas till Auschwitz efter mitten av juni 1944.  Direkt vid ankomsten till Auschwitz selekteras hans mamma och hans 6 småsyskon ut och förs till gaskamrarna medan Alexander och hans äldsta syster sparas till slavarbete. Alexander skickas till ett arbetsläger utanför Magdeburg.

Under februari-mars 1945 ryckte de allierade längre in i landet, vilket leder till att de som fortfarande lever i arbetslägret transporterades vidare till Buchenwald. Sjuk av allt arbete och brist på föda blir han snabbt utsorterad av nazisterna och hamnar i en korridor med andra svårt sjuka. Framtiden i korridoren är mörk. En dödsinjektion väntar för att ge mer plats åt arbetsdugliga.

Chef för fångarna i korridoren är en ”blockälteste” vid namn Fritz som själv var tysk politisk fånge. Vid ett tillfälle när vaktarna selekterade de svaga och sjuka frågar Fritz hur gammal Alexander är, och när han får höra att Alexander bara är 14 år bestämmer sig Fritz att hjälpa till. När vaktarna tittar bort tar Fritz risken att öppna dörren till nästa korridor och putta ut Alexander genom dörren. Där förvaras de lite mindre sjuka som fortfarande är arbetsföra. På så sätt klarade sig Alexander från den dödsinjektion som annars hade väntat honom.

Alexander och de andra fångarna blir befriade av amerikanerna den 11 april 1945.

Därefter hamnar Alexander på ett sanatorium i Schweiz. Han söker igenom Röda Korsets överlevandelistor efter sin familj och hittar sin äldre syster Lenke. Hon har överlevt i ett annat läger, Bergen Belzen, och finns i Sverige. Han beslutar sig för att följa efter. Den 11 maj 1947 anländer Alexander till Sverige. Han hittar sin syster, blir kvar, skaffar jobb och bildar familj.

Vad hade du gjort om du var där då? (4-hörnsövning)

Titta på vittnesmålet och tänk dig in i den situation som beskrivs. Vad hade du gjort eller sagt om du hade varit där?

Hörn 1: Skällt på mannen som kränkte Alexander.
Hörn 2: Försökt att avstyra slagsmålet men inte tagit ställning för någon part.
Hörn 3: Jag hade inte gjort någonting.
Hörn 4: Eget alternativ.

Vad hade du gjort om du var i en sådan situation idag? (4-hörnsövning)

Välj ut ett aktuellt fall kring en intolerant händelse och läs upp det för klassen. Gör samma slags 4-hörnsövning som ovan men med alternativ som passar det aktuella fallet.

Om du hade varit i samma situation vad hade du då gjort eller sagt?

Hörn 1: Alternativ …
Hörn 2: Alternativ …
Hörn 3: Jag skulle inte ha gjort någonting
Hörn 4: Eget alternativ

Finns det några likheter mellan den historiska situationen och den idag? (4-hörnsövning)

Gör både övning A och B och diskutera likheter och skillnader när det gäller handlingsutrymme och normer då och nu.