Mat, pauser och tempo

 

Det gäller att sätta samman ett program som på bästa möjliga sätt balan­serar transporter, måltider, undervisning, fritid och vila. Resebolag och museer kan hjälpa till att beräkna tidsåtgången, men läraren måste själv avgöra vad som är viktigast under resan.

En bra tumregel är att dagarna inte ska vara överfyllda av undervisning eller upplevelser. I stället bör man bestämma ett centralt tema för varje dag och skapa utrymme för reflektion kring detta. Om eleverna blir trötta och okoncentrerade beror det troligtvis inte på bristande motivation, utan på felaktig planering.

Eleverna behöver bearbeta alla sina intryck under trygga former. Då får inte regn eller snö störa den didaktiska uppläggningen. Kraftiga skor och regn­kläder tillhör därför nödvändig utrustning på resan. Se till att det alltid finns vatten och mellanmål i bussen, så att förseningar kan hanteras och näringsintaget mellan måltiderna jämnas ut. Tänk också på att det inför längre uppehåll vid minnesplatser ska finnas möjlighet till toalettbesök, och beräkna att ett sådant tar minst 30 minuter för en grupp om 25 personer.

Ett enkelt men verkningsfullt sätt att råda bot på irritation som byggts upp under ytan är att samla ihop gruppen och berätta hur lång tid som återstår till nästa rast, måltid eller vad som än hägrar och låt alla säga vad de känner. Enas med gruppen om hur undervisning, särskilt sådan som är känslo­mässigt krävande, ska övergå i fritid. Ju mer som planerats och bestämts i förväg, desto mindre är risken att eleverna upplever sig kringfösta i Polen, och desto lättare blir det att ändra schemat om något oförutsett sker.

Texter hämtade ur "Resehandledning och guider till Förintelsens minnesplatser i Polen”, författad av Christer Mattson och Kristian Gerner, utgiven av Forum för levande historia.