Utanför demokratin

Många romer betraktar Strängs uttalande 1952 som samhällets officiella erkännande av romernas medborgarskap. Men ett uttalande i riksdagen innebär sällan omedelbara förändringar. Så inte heller när det gällde behandlingen av romerna. I en bilaga till zigenarutredningens betänkande ”Zigenarfrågan”, som kom 1956, beskrivs bristerna i folkbokföringen som ett problem för romernas tillgång till de sociala och medborgerliga rättig heterna.

Försöker man bedöma vad det formellt inneburit att romer undanhölls medborgarrätt så länge kan man konstatera att de i praktiken berövades möjligheten att delta i de allmänna valen till andra kammaren från 1921 till åtminstone 1960. De kunde inte påverka folkomröstningarna i rusdrycksfrågan 1922 eller ATP-frågan 1958. De kunde inte heller påverka första kammarens sammansättning genom landstingsvalen och inte heller valen till kommunerna.

De romska folkgrupperna stod utanför det demokratiska styret av landet under nästan ett halvt sekel. De var fattiga, föraktade, utstötta och maktlösa som berövades sina grundläggande rättigheter. Detta förhållande är fortfarande en skamfläck på den svenska demokratin.

 

Läs också:

Text: utdrag ut antologin "Ett fördrivet folk" (Karl-Axel Jansson och Ingemar Schmid, Forum för levande historia, 2007).