Etniska register än idag?

Precis som tvångssteriliseringarna fortgick ända in på 70-talet så användes registeruppgifterna av myndigheterna minst lika länge. När en romfamilj sökte bostad, arbete eller vård kunde tjänstemännen kolla av i z-registret och med hjälp av det bedöma vilken samhällsinsats som kunde vara motiverad. Många romer och resande är övertygade om att det finns etniska register än idag.

Enskilda befattningshavare skrev också in egna noteringar i registren. Det finns positiva värderingar bland anteckningarna. Ett registerblad över zigenaren Z 371 beskriver personen som ”intelligent” och ”med förmåga att sköta sina barn på ett föredömligt sätt”.

Men det finns många andras personakter där värderingarna är mindre smickrande. Några har fått stämpeln: ”slug”, ”spritar ganska mycket”, ”våldsbenägen”, ”lat” och liknande.

Det ska inte uteslutas att z-registren i en del fall fick positiva effekter. Men för de flesta individerna var det sannolikt en black om foten att förekomma där. Uppenbart är ju att registren hela tiden var ett sätt att kunna kontrollera etniska minoriteter i Sverige. De fungerade helt enkelt som medel för att kränkningarna av romernas och de resandes mänskliga och medborgerliga rättigheter kunde ske.

Anmärkningsvärt är också att det kunde gå ett halvt sekel innan kraven på att även romer och resande skulle ha full tillgång till medborgerliga och mänskliga rättigheter. Det var först 1952 som dåvarande socialministern Gunnar Sträng i riksdagen uttryckligen slog fast att ”zigenarna har samma rättigheter och skyldigheter som andra svenskar. Skolplikt råder för deras barn och barnavårdslagens bestämmelser är tillämpliga för dem.”

 

Text: utdrag ut antologin "Ett fördrivet folk" (Karl-Axel Jansson och Ingemar Schmid, Forum för levande historia, 2007).