Älskade farfar...

Farfar Gustaf har stor betydelse för Raoul Wallenberg. När han avlider 1937 får Raouls och farfaderns brevväxling och utbyte av tankar och idéer ett abrupt slut. Raoul tvingas nu att ta egna beslut.

Han vill se världen,
inte jobba på bank

Raoul Wallenberg förväntas börja arbeta inom bankvärlden, men vill hellre utbilda sig till arkitekt. Vetgirig och rastlös som han är ger han sig dock istället ut för att upptäcka världen. Wallenberg arbetar bland annat i Haifa i Israel där han träffar judiska familjer från hela världen som här hittat en fristad. Han blir djupt berörd över deras berättelser om systematisk förföljelse och pogromer.

När andra världskriget bryter ut 1939 är Wallenberg tillbaka i det neutrala Sverige. Han engagerar sig i hemvärnet men tar sedan anställning vid en handelsfirma inom import och export mellan Sverige och Ungern. Ägaren Koloman Lauer är en svensk-ungersk jude som på grund av antisemitiska lagar inte längre kan göra affärer med hemlandet. Han överlåter istället åt Wallenberg att bli verksamhetens ansikte utåt och snart är Raoul befordrad till handelsfirmans internationella chef.

Drömmen om att få göra en insats

Under krigsåren i Stockholm ser Raoul Wallenberg en kväll Leslie Howards film Pimpernel Smith, som anspelar på den klassiska franska äventyrsromanen Röda Nejlikan. Handlingen är förflyttad från revolutionens Frankrike till det samtida Europa och huvudpersonen räddar förföljda judar på flykt undan nazisterna. Filmen gör stort intryck på Raoul Wallenberg. För sin syster beskriver han att han också vill göra skillnad, att han önskar göra en insats för människor i nöd.