”Det saknas fortfarande kunskap om diskrimineringen av afrosvenskar”

Att låta berörda grupper komma till tals är det absolut viktigaste när myndigheter tar sats mot rasism eller diskriminering. Det säger Eva Nikell, utredare på Diskrimineringsombudsmannen (DO). 
- Det måste finnas en verklig vilja att släppa in det civila samhället under hela processen.

Samverkan mellan myndigheter och civilsamhället lyfts ofta fram som viktigt, men om man som myndighet menar allvar krävs mer än fina ord. Det konstaterar Eva Nikell när hon berättar om DO:s arbete inom regeringens plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott. DO har haft i uppdrag att vidta kunskapshöjande åtgärder om afrofobi och arbetet har genomförts i nära samråd med afrosvenska organisationer. 
- Vi ville verkligen, på allvar, lyssna och låta deras idéer ta plats i hela arbetsprocessen, säger Eva Nikell. 

Pilotstudie om ”jämlikhetsdata”

Inom ramen för uppdraget har DO låtit forskningsstiftelsen Institutet för framtidsstudier (IFFS) göra en pilotstudie om hur diskriminering påverkar afrosvenskars tillgång till lika rättigheter och möjligheter. Uppdraget formulerades utifrån att de afrosvenska organisationerna uttryckte ett gemensamt önskemål om att arbeta vidare med frågan om ”jämlikhetsdata”, alltså statistik om hur olika diskrimineringsgrunder är fördelade i populationen och hur utsattheten ser ut.

Ett problem som afrosvenska organisationer pekar på är att det i dagsläget saknas data om till exempel lönenivå och utbildning för personer som identifierar sig som afrosvenskar. Den data som finns är baserad på födelseland, men det säger ingenting i det här sammanhanget eftersom afrosvenskar kan vara födda i vilket land som helst. 
- Från afrosvenska organisationer vill man gärna ha den här typen av statistik för att få bättre argument och genomslag, och DO ville undersöka möjligheterna att hitta nya metoder för att öka kunskapen om diskrimineringens effekter i sammanhanget, säger Eva Nikell.

Osynliga i statistiken

I pilotstudien från Institutet för framtidsstudier undersöks både hur en eventuell insamling av jämlikhetsdata skulle kunna gå till i praktiken och vad respondenterna tycker om att svara på frågor om sin hudfärg och etnicitet. Det kan vara känsligt, men studien visar att de flesta inte upplever det som kränkande när syftet med studien är att synliggöra ojämlikhet. Inom ramen för studien har forskarna gjort en webbenkät på prov och utifrån resultaten rekommenderar de öppna svarsalternativ framför förvalda eftersom det är mer inkluderande och ger respondenterna möjlighet att uttrycka komplexitet, till exempel ange flera olika etniciteter.

Bland afrosvenska organisationer finns ett brett samförstånd om att ”jämlikhetsdata” behövs för att afrosvenskar inte ska bli osynliga i statistiken. Samtidigt finns en oro hos vissa för att ”jämlikhetsdata” skulle kunna hamna i ett register som kan användas i negativa syften. DO har tidigare, i rapporten ”Statistikens roll i arbetet mot diskriminering”, kartlagt argumenten för och emot ”jämlikhetsdata” och valt att inte ta ställning.  

- I rapporten förhåller vi oss neutrala. Det här är en komplicerad fråga eftersom vissa organisationer absolut vill ha det och andra inte, så vi har lämnat det öppet och det är fortfarande där vi står, säger Eva Nikell. 

”Behövs mer tid och resurser”

Med eller utan ”jämlikhetsdata” är det i alla fall helt klart att det behövs mer kunskap om afrosvenskars möjligheter och rättigheter. Framför allt behövs det mer kunskap om hur diskriminering påverkar gruppen, menar Eva Nikell. 
- Ett sådant arbete kräver mer tid och resurser. Det är svårt att få fram sådana uppgifter eftersom det finns många olika idéer om vad diskriminering är, säger hon.
En effekt av arbetet inom regeringsuppdraget är att DO har stärkt kontakterna till olika afrosvenska organisationer. Det i sig kommer att ge ett bättre arbete med frågorna på DO, tror Eva Nikell. 
- Den här modellen för samråd och det nya kontaktnätet tar vi med oss i det fortsatta arbetet, säger hon.

TIPS TILL ANDRA MYNDIGHETER:

”Det viktigaste är att samverka med berörda grupper på ett bra sätt. Vi började med att gå ut brett till ett 50-tal organisationer och 26 personer kom till vårt första möte. Sedan jobbade vi vidare med ett antal representanter. Vi var hela tiden måna om vår transparens och all information gick alltid ut till alla som hade varit med vid det första mötet.”


FAKTA: AFROFOBI
Begreppet afrofobi syftar på en fientlighet mot människor som har sitt ursprung i subsahariska Afrika och som tillhör den afrikanska diasporan. 

Uttrycket afrosvensk har använts åtminstone sedan 1990. Då grundades Afrosvenskarnas riksförbund med syftet att organisera svenskar med afrikansk bakgrund, en kategori till vilken man räknar alla invånare i Sverige med någon form av afrikanskt påbrå. 

Källa: Afrofobi - En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige 

 

LÄS MER
DO.se publikation "Att färgas av Sverige"