Forskning om rasism – ett akademiskt fält på uppgång

Ett forskningsprogram om rasism har gett ny kunskap om villkoren för utsatta grupper och hjälpt till att stärka rasismforskningen som akademiskt fält.
− Det görs mycket forskning parallellt nu och vi som är med i programmet har stor nytta av varandra, säger Edda Manga, forskare vid Mångkulturellt centrum (MKC).

Totalt har 17 forskningsprojekt hittills fått finansiering genom programmet, som initierades av regeringen och leds av de statliga forskningsråden Vetenskapsrådet och Forte.
− Rasismen är en stor och viktig samhällsfråga. Vi ser en tillväxt av högerpopulistiska grupper och det skadar sammanhållningen i samhället eftersom vissa pekas ut som icke tillhörande, säger Stefan Svallfors, huvudsekreterare inom humaniora och samhällsvetenskap på Vetenskapsrådet.

Projekten som har fått finansiering genom programmet är spridda över olika lärosäten och discipliner. Bland de teman som det forskas på kan till exempel nämnas: xenofobi bland svenska polisstudenter, rasism inom hälso- och sjukvården samt föräldrars roll i utvecklingen av ungdomars invandrarfientliga åsikter.
− Vi gör utlysningarna så breda som möjligt för vi tror att det är forskarna som är bäst på att identifiera problemen inom sina områden, säger Stefan Svallfors.

Edda Manga, vid Mångkulturellt centrum, ingår i forskargruppen bakom projektet ”Metodologiska laboratorier”, som finansieras genom programmet. Hon menar att satsningen har fått stor betydelse för forskningen om rasism i Sverige.
− Det har betytt mycket för etableringen av rasismforskningen som fält och ökat den samlade kunskapen på området, säger hon.

Svårt att kartlägga diskriminering

I projektet ”Metodologiska laboratorier” söker forskarna efter etiska och vetenskapligt hållbara metoder för att kartlägga diskriminering på grund av hudfärg, etnicitet och religion. Ett mål är att ta fram ett förslag på hur regeringen skulle kunna låta genomföra en återkommande studie av rasismen i Sverige. Genom projektet vill de också fördjupa diskussionen om jämlikhetsdata. Under de senaste åren har det förts livlig debatt om huruvida staten ska genomföra enkätundersökningar där de som deltar får uppge hudfärg, etnicitet och religion. Förespråkarna vill härigenom få ett mått på rasismens utveckling i Sverige.
− Genom att ställa sådana frågor etablerar vi ett tänkande där vi delar in människor efter rasistiska kategorier. Det är grundproblemet. Samtidigt är det viktigt att få syn på diskrimineringen, säger Edda Manga.

Forskargruppen bakom Metodologiska laboratorier för dialog med grupper som utsätts för diskriminering: romer, samer, judar, afrosvenskar, muslimer, utomeuropeiska invandrare, kreoler och adoptivbarn. Synen på den typ av enkätundersökningar som beskrivs ovan skiljer sig mellan grupperna, vilket gör frågan extra komplicerad.
− Inom vissa grupper, till exempel bland afrosvenskar, efterfrågar många den här typen av statistik medan det inom grupper som har varit föremål för statlig repression, som judar, samer och romer, finns en stark opinion mot att låta staten få tillgång till sådana uppgifter, säger Edda Manga.

Testar olika metoder

Ett alternativ till att samla in statistik med hjälp av enkäter är att utgå från information om ursprungsland i de statliga registerdata som redan finns tillgängliga för forskning.
− Det går till exempel att få en ganska bra bild av livsvillkoren för afrosvenskar genom att titta på gruppen personer som är födda i Afrika eller har minst en förälder som är det, men man missar afrosvenskar som är födda i andra delar av världen, säger Edda Manga.

Inom projektet laborerar forskarna med att få fram siffror över livsvillkoren för muslimer utifrån samma modell.
− Vi har diskuterat att titta på ursprungsland och vikta mot andelen muslimer i olika länder. Detta är inte en idealisk metod men värd att testa, säger Edda Manga.

Även vid insamling av statistik via enkäter finns vetenskapliga hinder. Det är till exempel svårt att få in uppgifter om de svarandes etnicitet, hudfärg eller religion eftersom många inte vill, eller inte kan svara. Därmed inte sagt att forskarna bakom Metodologiska laboratorier utesluter det som metod:
− Jag tror att vi kommer komma fram till att det behövs flera olika metoder för att kartlägga diskriminering, säger Edda Manga.

Hon berättar att de redan har utvecklat en modell som de kallar Balingsholmsmodellen, där de använder en blandning av kvantitativa och kvalitativa metoder för att ta fram skillnader i livschanser hos befolkningen i Sverige, skillnader som är effekter av rasism.
- Meningen är att det ska kunna göras vartannat eller vart tredje år, säger Edda Manga.

20 miljoner per år

Forskningsprogrammet om rasism har fördelat minst 20 miljoner kronor per år under perioden 2016-2019. Våren 2019 gjordes en andra utlysning för ytterligare en fyraårsperiod.

Forskningsprojekten inom programmet är inte avslutade än, men snart går det att börja summera resultaten, tror Stefan Svallfors.
− Vi avser att hålla en konferens våren 2020 för att sprida resultaten och öka möjligheterna till utbyte mellan forskarna.